Små, skyddade skogsområden sköts ofta dåligt och riskerar därför att förlora de naturvärden som var skälet för att skydda dem.
– Pengarna vi får i dagsläget räcker inte till, säger Emma Liljewall, specialist på områdesskydd på Skogsstyrelsen.
Det finns omkring 13 500 mindre skogsområden som skyddats av Skogsstyrelsen genom biotopskydd eller naturvårdsavtal med markägaren. Nu har de allra flesta av dessa, mer än 90 procent, besökts i en stor inventering av naturvärdena.
Resultatet är lite nedslående. I mer än hälften av områdena behövs en skötselinsats, på kort eller lång sikt. Det kan till exempel handla om försiktig gallring för att få ljus, eller om att ta bort gran som tränger in i löv- och tallskog.
Statens ansvar
Totalt anses mer än 40 000 hektar i dessa skyddsområden behöva insatser – som ska bekostas av Skogsstyrelsen.
– Det är statens ansvar. Vi har löst in dessa områden och investerat i att undanta dem från skogsbruk, framhåller Emma Liljewall.
Men myndighetens resurser har på senare tid bara räckt till insatser på ungefär 300 hektar om året.
– Det årliga anslag vi får för skyddade områden ska räcka både till att skydda nya skogsområden och till att ta hand om de redan skyddade. Samtidigt har vi i uppdrag att nå ett visst arealmål om att mera skog ska skyddas. Men när det gäller att sköta om redan skyddad skog finns inget kvantifierat mål, säger Emma Liljewall.
Det finns även skogsområden som skyddas av länsstyrelserna, till exempel som naturreservat. Skogsstyrelsen har hand om skyddsvärda ytor med liten areal, upp till 10–15 hektar, medan länsstyrelserna ser till större områden. Det finns också en annan skillnad.
– Länsstyrelserna har haft ett riktat anslag för att förvalta de skyddade skogarna, säger Emma Liljewall.
Betande boskap
På längre sikt skulle många skyddade skogsområden behöva betande boskap, som i många fall starkt bidragit till skogarnas karaktär och artrikedom.
– Bete av tamboskap har varit oerhört utbrett i Sveriges skogar sedan landet blev befolkat. Men sedan skogen fick värde som en ekonomisk resurs, på de flesta håll i slutet av 1800-talet, så har vi inte längre djur i skogen, säger Emma Liljewall.
Andelen områden där skötseln blivit eftersatt varierar stort över landet, enligt Skogsstyrelsens inventering. I Stockholms län, Uppsala län och Halland anses fyra områden av fem behöva någon åtgärd. I Dalarna är det bara ett av fyra, i Norrbotten och på Gotland ungefär ett av tre.
(Micke Larsson/TT)
