Ledare: Godtyckligt demokratibegrepp

Högerkoalitionen i Italien anses vara ett demokratiskt problem. Foto: Alberto Pizzoli/Getty Images


Flertalet folkomröstningar runt om i världen sker under hösten. Utgången av dessa skulle kunna få stor betydelse för den politiska inriktningen framöver, och även för synen på demokrati.

I Sverige har svenskarna precis gjort sitt val, vilket fått stor uppmärksamhet världen över i och med Sverigedemokraternas framgångar. Anmärkningsvärt är även att partiet Nyans så snabbt kunde göra intåg i svensk politik och ta plats i två kommuner.

I USA går mellanårsvalet av stapeln i november. Utgången skulle kunna få påtaglig internationell återverkan i händelse av att republikanerna skulle få majoritet i både kongressen och senaten. Detta skulle försvåra för den sittande presidenten, eller till och med få till följd att han avsätts.

Italien hade nyligt sitt nationella val där högerkoalitionen stod som klar segrare. På många håll utmålas detta som ett problem, bland annat då det ledandet partiet Italiens bröder, anklagas för att ha fascistiska rötter.

Den demokratiska utvecklingen i Europa har under lång tid problematiserats av just skäl likt detta. Det finns farhågor om att demokratin och grundläggande rättigheter hotas när vissa partier går framåt i nationella val.

Politiska konflikter

EU-kommissionen lade nyligen fram ett förslag om att Ungern bör förlora miljarder i EU-stöd vilket motiverades med just den demokratiska utvecklingen i landet där man pekade ut specifika brister inom bland annat landets hantering av korruption och rättsväsende.

Det ledande partiet i Ungern, Fidesz, har emellertid ett starkt folkligt mandat bakom sig. I senaste valet samlade man cirka 54 procent av väljarna. Detta antyder
att problemet med den demokratiska utvecklingen, är en mer invecklad fråga än hur den ofta framställs

I grund och botten tycks kritiken bestå i att viss politik anses stå i konflikt med den standard som är satt för det liberala samarbetet inom EU. Så är fallet i Ungerns situation, men detta kan även observeras i partiet Nyans framfart. Den avgående justitieministern Morgan Johansson kommenterade partiet i samband med påskupploppen, och beskrev att han anser att dess politik utgör ett "hot mot det öppna samhället".

Motiveringen var att partiets politiska strävan efter bland annat särlagstiftning för vissa grupper samt förbud och krav i enlighet med en specifik religion, uppenbarligen inte är förenligt med de liberala värderingar som i dag råder inom Sverige och EU.

Liberala ideal

Vad som generellt menas när man varnar för hotet mot demokratin är således inte nödvändigtvis att folkets mandat riskerar att åsidosättas utan snarare att folkets mandat hamnat i konflikt med den rådande liberala politiska inriktningen. Att detta betecknas som ett hot mot just demokratin kan därmed tyckas lite slarvigt.

Det är emellertid förståeligt varför detta händer. Ideal som yttrandefrihet, oberoende rättsväsen, religionsfrihet och ett öppet samhälle, associeras alla med den liberala demokratin och har därtill en benägenhet att uppfattas som obestridliga och moraliskt överlägsna.

Dessa ideal tycks dock många gånger vara ganska vaga och allmängiltiga i praktiken. Ta bara religionsfrihet som exempel. Innebär detta friheten att slippa påtvingande religiösa seder som till exempel hijab? Eller innebär det snarare friheten för religiösa grupper att upprätthålla detta tvång i enlighet med den egna religionen? Utifrån den europeiska debatten, samt den faktiska utvecklingen, framstår det som att det inte finns någon konsensus kring detta.

Odemokratisk utveckling

Dessa allmängiltiga ideal tycks därmed introducera politisk godtycklighet. En godtycklighet som dessutom inte är direkt rotad i ett folkligt mandat, utan snarare potentiellt kan komma att stå i motsats till detta. Situationen tycks ha lett till att demokrati många gånger har kommit att uppfattas som specifika värderingar vilka sägs representera åsikten hos majoriteten.

Exempel på denna tankevurpa kan i dag observeras på högsta politiska nivå. Vita husets pressekreterare Karine Jean-Pierre tycktes nyligen ge exempel på detta då hon hävdade att personer som har en avvikande åsikt från majoriteten är extrema och har ett extremt sätt att tänka. Något som bör ses i det större politiska sammanhanget i USA, men även Europa och Sverige där vi ser en mobilisering mot just ökad politisk extremism och terrorism.

Sannolikt behöver vi kunna göra en saklig distinktion mellan dessa skilda begrepp, då denna fråga ser ut att kunna eskalera framöver. Processen för folkstyre, den politiska modellen för liberala demokratier inom EU samt majoritetens påstådda åsikt, kan inte alla vara synonymer med begreppet demokrati.

Kontakta skribenten: [email protected]