Inrättandet av Myndigheten för psykologiskt försvar den 1 januari i år signalerar att vi lever i nya tider, med nya hotbilder. Säpo har utpekat Teheran, Moskva och Peking som tre stora aktörer med intresse för Sverige.

Den forne kinesiske generalen Sun Tzu sade: ”All krigföring bygger på vilseledning.” Att kämpa på slagfältet är det minst önskvärda; den högsta konsten är att besegra fienden utan strid, genom att subvertera allting av värde i hans land. Särskilt i dagens informationsålder blir det tydligt att ”mjuk makt”, samt förmågan att bilda opinion, ger bäst valuta för pengarna. Kulturen ligger uppströms från politiken, så den som styr de budskap som vi ser på sociala medier, i den musik vi lyssnar på och de filmer vi ser, kontrollerar världen.

I demokratiska val har vi här i västvärlden privilegiet att rösta på politiska partier, men det underlag vi använder för att tänka över saker och dra ”våra egna” slutsatser, är föremål för manipulation. Till exempel är Socialdemokraterna landets största parti, men i slutändan är det inget mer än just detta: ett parti, inte staten. S har haft en historiskt dominant position i den svenska politiken, så till den grad att partiet har präglat alla samhällsinstitutioner, och många är inte längre i stånd att tänka över saker utan att vara påverkade av socialdemokratiska begrepp. Sverige är i dagsläget en S-kultur, och till och med om någon kritiserar S är det ändå inom ramen för ett S-tänkande. Vad är makt över folket, om inte det?