Känner du att du inte duger?
Många går och bär på en inre känsla av att vara misslyckade. Det kan vara ett så kallat livsmönster.


Dras du till vänner eller partners som är kritiska mot dig? Eller känns det som att du måste göra allting bättre än andra för att duga? Rädd för att göra fel? Då kanske du har livsmönstret "misslyckad".

Livsmönstret misslyckad innebär inte att du är misslyckad, det handlar om att ständigt gå med en känsla av att inte duga eller att du behöver göra saker perfekt för att duga. Det är en rädsla för känna sig misslyckad.

Jeffrey Young är filosofie doktor i psykologi och grundare av schematerapi, där man har fokus på olika livsmönster. Enligt Young har hälften av alla hans patienter livsmönstret misslyckad. Till det yttre ser det inte ut som de har ett gemensamt livsmönster: Vissa har dåligt självförtroende och uppträder osäkert, på andra märks det ingenting till det yttre och några uppträder väldigt självsäkert.

Hur kan det vara så stora skillnader? Grunden för alla negativa livsmönster handlar om att undvika en jobbig känsla. Vad det gäller misslyckande är det just upplevelsen av det som man vill undvika. Några ger upp och börjar helt enkelt se sig som misslyckade. Det kan innebära att man märker en osäkerhet hos dem, men det kan också innebära att man inte slutför utbildningar eller låter bli att söka yrken de faktiskt är kvalificerade för, eftersom de tänker att de ändå kommer att misslyckas.

Det kan också gå åt det andra hållet: För att känna sig trygga utvecklar de en stark självsäkerhet eller perfektionism. Dessa personer är ofta framgångsrika, kanske gör de karriär. Ingen anar att de känner sig som en bluff, eller att de behöver överarbeta allting för att inte känna sig misslyckade. Det kan också yttra sig i en strävan att vara en perfekt förälder.

Inlärda mönster

Livsmönster är problematiska eftersom man oftast levt hela livet med dem. Det kan upplevas som att det ingår i identiteten, men i själva verket är det inlärda mönster. Bakgrunden kan variera mellan allt från kränkande övergrepp till att någon av dina föräldrar ofta var kritisk eller besviken på dig. Kanske blev du jämförd med syskon som var äldre än dig. Som barn tar vi oftast inte in det faktum att våra syskon är äldre, och därmed kommit längre vad gäller skolgång och fritidsaktiviteter.

Anna är en medelålders kvinna som gått i schematerapi. Hennes föräldrar var intresserade av böcker och musik. Hennes två äldre syskon var duktiga både i skolan och på musik. Hon kände sig ständigt jämförd med dem och att det var omöjligt att konkurera om föräldrarnas uppmärksamhet. Så i högstadiet gjorde hon revolt och slutade studera helt. Det spelade ändå ingen roll, tyckte hon.

I gymnasiet valde hon en kortare yrkesinriktad utbildning, genomförde den och började arbeta i restaurangbranschen. Men hon hade andra intressen, och efter några år började hon studera på komvux. Det var en liten stad och det var inte mycket konkurrens. Anna märkte att hon hade lätt för att lära och hon fick toppbetyg. Hon sökte till universitet och kom in på den utbidning hon ville gå. Väl på universitetet befann hon sig bland andra toppstudenter, och detta aktiverade hennes livsmönster. Hon fick en känsla av att hon inte skulle klara det och hoppade av.

När livsmönstret väl var aktiverat höll det i sig, och hon blev deprimerad och började dricka. Det ledde i sin tur till att hon några senare sökte sig till schematerapi. Under terapin fick hon öva sig att identifiera och skriva ned tankemönster som skapade känslor av skam och misslyckande. Hon fick lära sig att tänka på sin känsla av att vara misslyckad som något gammalt, som inte var aktuellt. Bara att se vilka situationer i barndomen som skapade upplevelsen hjälpte henne att distansiera sig från livsmönstret.

Mindfulness ingår också i behandlingen eftersom det hjälper oss att leva i nuet och inte i gamla mönster.

 Marcus Hedén är beteendevetare med specialisering inom KBT och mindfulnesslärare