Historien rör sig ibland i märkliga mönster. Samtidigt som protester i och utanför Kina mot kommunistpartiets tyranni håller på att växa till en nivå där somliga drar paralleller till demokratiprotesterna 1989, så dör Jiang Zemin – mannen som seglade upp som Kinas högste ledare på svallvågorna efter massakern på Himmelska fridens torg.

Det var länge sedan Jiang syntes i det offentliga, och rykten om hans död har cirkulerat i ganska många år. Andra trodde och hoppades på att han skulle hållas ansvarig  för de enorma brott mot mänskligheten som han begick, eller kanske åtminstone för den gigantiska korruption han hjälpte till att fostra i Kina. Nu är han dock död, och ska passas in i samtidshistorien.

Läser man dödsrunorna är det tydligt att en del i den politiska och mediala klassen kommer att minnas Jiang genom de extremt rosenfärgade och mycket skadliga glasögon som västvärlden såg Kina under hans tid vid makten. Det är nästan svårt att minnas nu, men för inte så väldigt länge sedan var större delen av väst fortfarande närmast religiöst övertygat om att Kina snart skulle bli en demokrati, bara vi gjorde riktigt mycket affärer med det.