loadingJag som treåring i grottan som morfar gjort i ordning åt mig. Men jag hade ju förstås hjälpt till lite själv också, med min egen lilla spade. Foto: Privat
Jag som treåring i grottan som morfar gjort i ordning åt mig. Men jag hade ju förstås hjälpt till lite själv också, med min egen lilla spade. Foto: Privat
Kultur

Jag var en grottmänniska

Ida Fältander

Under min barndoms vintrar kom det alltid mycket snö. Det är i alla fall så jag minns det. Morfar var som alltid min lekkamrat. Naturligtvis hjälpte jag honom med skottningen också, när jag inte höll till i min snögrotta, förstås.

När morfar skottade gångarna i trädgården blev snövallarna högre än jag. Ibland gjorde han snögrottor åt mig också. Eftersom det fanns så mycket snö att bygga av, fick han själv också plats där. Sedan lekte vi att vi bodde där i den fina grottan, vi två. Jag hoppades dock att något djur skulle flytta in där också. En hare kanske, eller en räv. Morfar berättade för mig att rävar luktar alldeles fruktansvärt, men det brydde jag mig inte om. Det enda jag fantiserade om var hur det skulle kännas när räven lade sin förtjusande röda lurviga svans omkring mig i en gosig kram.

När föret fanns var också cykeltiden över. Då gav vi oss, morfar och jag, i väg på sparken. I början var jag för liten för att sparka själv så jag fick sitta på sitsen. Jag bodde på toppen av en lång backe. Nedför den for vi. Morfar behövde knappt ens skjuta på. Så roligt det var! Men också lite otäckt, så där som skräckblandad förtjusning kan kännas.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingJag som treåring i grottan som morfar gjort i ordning åt mig. Men jag hade ju förstås hjälpt till lite själv också, med min egen lilla spade. Foto: Privat
Jag som treåring i grottan som morfar gjort i ordning åt mig. Men jag hade ju förstås hjälpt till lite själv också, med min egen lilla spade. Foto: Privat
Kultur

Jag var en grottmänniska

Ida Fältander

Under min barndoms vintrar kom det alltid mycket snö. Det är i alla fall så jag minns det. Morfar var som alltid min lekkamrat. Naturligtvis hjälpte jag honom med skottningen också, när jag inte höll till i min snögrotta, förstås.

När morfar skottade gångarna i trädgården blev snövallarna högre än jag. Ibland gjorde han snögrottor åt mig också. Eftersom det fanns så mycket snö att bygga av, fick han själv också plats där. Sedan lekte vi att vi bodde där i den fina grottan, vi två. Jag hoppades dock att något djur skulle flytta in där också. En hare kanske, eller en räv. Morfar berättade för mig att rävar luktar alldeles fruktansvärt, men det brydde jag mig inte om. Det enda jag fantiserade om var hur det skulle kännas när räven lade sin förtjusande röda lurviga svans omkring mig i en gosig kram.

När föret fanns var också cykeltiden över. Då gav vi oss, morfar och jag, i väg på sparken. I början var jag för liten för att sparka själv så jag fick sitta på sitsen. Jag bodde på toppen av en lång backe. Nedför den for vi. Morfar behövde knappt ens skjuta på. Så roligt det var! Men också lite otäckt, så där som skräckblandad förtjusning kan kännas.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024