Innan jag flyttade utomlands och flyttade till Toronto 1997 så var jag sjuksköterska i Kina, men jag var också en patient som led av alla möjliga svåra sjukdomar. Det här är historien om mitt medicinska mirakel: Från att befinna sig på dödens rand i nästan 20 år till att ha fått en andra chans i livet.

Om du aldrig har lidit av en långvarig kronisk sjukdom så kan det vara svårt att förstå det outsägliga lidandet som följer med det. I 18 år har jag haft hepatit C, som av läkare är känd som en av de svåraste sjukdomarna att bota. Min kropp kändes som ett fängelse och mitt liv reducerades till sjukhusbesök, att ta medicin, ett oändligt sökande efter botemedel och specialister, och fantasier om något som kanske kunde lindra mina symptom.

Ibland var jag inlagd på sjukhus i upp till sex månader, men trots att jag behandlades av Kinas mest kända läkare kunde de bara hantera symptomen och kunde inte kontrollera sjukdomen. Desperat provade jag varje alternativ metod som jag kunde finna – qigong, traditionell kinesisk medicin, växtbaserade läkemedel, upprepade böner till Buddha. Ingenting fungerade.

Varje dag kunde jag förvänta mig en ständig smärta i min lever och mjälte då min lever omvandlades till ärrvävnad på grund av levercirros. Detta gjorde att min buk svällde upp och det såg ut som om jag var gravid. Jag upplevde också ett förlamande illamående, extrem trötthet, depression, blödande tandkött och oändligt många andra symtom.

Inte bara blev de gamla sjukdomarna värre, nya utvecklades också: Atrofisk gastrit, njurbäckeninflammation, njurinflammation och lågt blodtryck. Min kropp var extremt svag och mina ben svullna och tunga. Att gå uppför trapporna till min lägenhet kändes som att klättra uppför ett berg.

För att öka på livspinan så fick min dotter, som diagnostiserats med hepatit från födseln, vid sex års ålder även hon diagnosen skrumplever. Att se henne lida var outhärdligt.

Jag arbetade som kirurgsjuksköterska i Kina, hade lätt tillgång till medicin och träffade några av de bästa läkarna i landet. Vi försökte alla tänkbara behandlingar och uttömde alla alternativ, men min sjukdom kunde inte fås under kontroll. Jag hade arbetat periodvis utifrån vad jag kunde klara av, men 1996 var jag tvungen att sluta arbeta på grund av min bristande hälsa.

Eftersom jag hade lite medicinsk kunskap så visste jag att min situation var kritisk. En dag tog jag modet till mig och frågade min läkare hur länge han trodde att jag skulle leva. Med smärta i ögonen såg han på mig och sade mjukt, "Jag tänker minst ett år till."

Trots min ungdom, jag var drygt 30 år, såg jag tunn och skör ut och kunde lätt misstas för att vara dubbelt så gammal. På grund av min långt gångna sjukdom så blev min far, som var i 80-årsåldern, tvungen att ta hand om mig och min dotter eftersom min man åkte till USA för att studera.

Överväldigad av smärta, ensamhet och depression var jag så eländig att jag inte kunde kontrollera mitt humör och blev arg på alla runt omkring mig. Trots att min far och dotter också hade dålig hälsa skrek jag ofta på dem och slog mitt barn.

Jag hade verkligen förlorat kontrollen. Ibland stirrade jag på mig själv i spegeln och tänkte "vem har jag blivit"?

En eftermiddag när jag kämpade på för att uthärda smärtan i min kropp så kom en tanke om att hoppa ut genom fönstret från min lägenhet på fjärde våningen. Jag kunde avsluta det just nu tänkte jag. Ingen mer smärta, inga fler sjukhus, ingen mer ensamhet. Sedan tittade jag på min far och dotter som satt i soffan. De såg så ömkansvärda ut, hur skulle jag kunna överge dem?

Tårar strömmade nerför mitt ansikte när jag tänkte på mitt liv – hur kunde det ha blivit så här? Jag förbannade Gud för min olycka som tvingade mig att leva på dödens rand. Min hopplöshet kändes som en djup svart brunn som jag ständigt försökte krypa ut ur.

Trots att ha gått igenom nästan två decennier av smärta, tårar och hjärtskärande smärta så hade jag överraskande nog djupt inom mig fortfarande en känsla för att uppskatta livet. Jag ville verkligen få se min dotter växa upp tillsammans med min älskade man vid min sida.

Mitt hjärta längtade efter en lösning så jag kunde fullkomna mitt livs att-göra-lista: Fullborda min karriär, flytta utomlands för att vara med min man och ta hand om min pappa och mitt barn vilket egentligen är det naturliga.

En andra chans

Den 22 juli 1996 är en dag som jag aldrig kommer att glömma – den dagen då mitt öde förändrades.

Den morgonen råkade jag springa in i en äldre dam som bodde i mitt grannskap. Hennes ögon fylldes med medlidande och medkänsla när hon tittade på mig; trasig, bräcklig och i smärta. Hon berättade för mig om hur hon också hade drabbats av kroniska sjukdomar men när hon började en ny qigongmetod som hette Falun Gong så försvann alla hennes sjukdomar; gallblåseinflammation och hepatit B.

Jag hade tidigare provat andra former av qigong och det hade inte hjälpt mig. Jag trodde inte på qigong men jag var desperat och nyfiken på hur denna kvinna hade övervunnit alla hennes hälsoproblem, så jag bestämde mig för att prova. Jag hade ju inte någonting att förlora och metoden lärdes ut gratis.

Klockan sex nästa morgon gick jag till en lokal Falun Gong-träningsplats tillsammans med min 9-åriga dotter. Vi lärde oss övningarna och lånade boken "Zhuan Falun", som beskriver metodens filosofi.

En högre nivå av visdom

Jag kände att boken var väldigt välskriven och så intressant och den svarade på många av de frågor jag hade: Orsakerna till sjukdom, sambandet mellan kropp och själ och hur man fysiskt förändrar kroppen genom att höja sin karaktär. Den förklarade klart och tydligt vetenskapen med qigong och varför den kan ha en så djupgående effekt på kroppen. Jag drogs också till den enkla idén att praktisera "sanning, medkänsla och tolerans" som vägen för människor att återvända till sitt sanna jag och ursprungliga natur, och som är densamma som universums natur.

Detta var information som jag aldrig hade hört förut, och det kändes som en högre nivå av visdom som talade till mitt väsens kärna.

Under de nästkommande dagarna fortsatte min dotter och jag att gå till träningsplatsen och vi läste Zhuan Falun. När jag gjorde övningarna och meditationen kände jag en värme sprida sig genom hela min kropp och en känsla av frid som jag aldrig tidigare hade upplevt. Nästan omedelbart så kändes min kropp lättare, som om 10 kilo stenar hade lyfts av min rygg.

Efter årtionden av konstant utmattning upplevde jag en nyfunnen energi som lyfte upp både kropp och själ.

Efter årtionden av konstant utmattning upplevde jag en nyfunnen energi som lyfte upp både kropp och själ. Jag kände mig nu lätt även när jag gick länge, och det gick lätt att även med matvaror gå uppför trapporna till min lägenhet.

Jag fortsatte att göra övningarna och läsa varje dag och varje dag tycktes mina sjukdomssymtom minska; den förlamande smärtan, de nattliga svettningarna, svagheten, illamåendet och uppblåstheten. Snart kunde jag sluta ta min medicin, och jag kände mig allt bättre.

Den lättnad och exaltering jag kände är svår att beskriva. Mitt humör omvandlades helt: Från att ha varit arg, spänd och upprörd så blev jag en avslappnad och lättillgänglig person. Det var som att ha fått en helt ny kropp.

En månad senare genomgick min dotter och jag en allmän fysisk hälsoundersökning. Resultaten var bortom min vildaste drömmar: Allt som varit onormalt i min kropp hade återgått till normala. Min dotter fick också kvitto på att ha en helt frisk kropp.

De sjukdomar som hade hållit mig som gisslan i 18 år var borta på några veckor. Min läkare var chockad och visste inte vad han skulle säga. Utan medicinsk förklaring, och rädd för att erkänna det medicinska miraklet, lämnade han rummet och kom inte tillbaka.

Ett nytt liv

Som det skulle visa sig så var mina fysiska förändringar bara början på min lyckosamma förändring. Nu när jag var frisk så kunde jag åka till min man i USA och se vår dotter växa upp i ett fritt land. Efter att ha sett min dramatiska förändring så började också min man utöva Falun Gong.

Jag kände mig som den lyckligaste kvinnan i världen och då fick jag den mest otroliga nyheten – jag fick reda på att jag var gravid.

På grund av mina tidigare sjukdomar så hade jag inte haft menstruation på åratal och det var därför omöjligt att bli gravid. Ändå var min kropp så stark och hälsosam att jag 1997 födde en vacker pojke. När mina släktingar i Kina fick höra talas om detta fann de det vara alltför otroligt. De tror fortfarande att jag måste ha adopterat min son.

Om jag inte själv hade upplevt allt detta skulle jag själv ha svårt att tro på det. Det finns ändå inget annat sätt för mig att förklara de dramatiska förändringarna i min kropp efter att ha börjat utöva Falun Gong. Jag känner mig så tacksam över den andra chans som jag fått i livet.