Hur en ung munk blev upplyst
Gamla kinesiska berättelser
Den unga munken hade till uppgift att bära vatten, göra upp eld, laga mat och städa. Illustration av Sun Mingguo, Epoch Times


För länge sedan i Kina fanns en grupp munkar som levde i ett tempel uppe på ett berg. Bland dem fanns en gammal munk och en väldigt ung munk. Varje gång den gamle munken gick ner från berget för att tigga om allmosor följde den unge munken med. Vart de än gick var de två alltid tillsammans.

Den unga munken började sin bana som munk redan i späd ålder. Hela tiden hade han följt den gamle munken i hans andliga utövning. Hans sysslor bestod i att hämta vatten, göra upp eld, laga mat och städa. Han gjorde detta varje dag utan att någonsin klaga. Faktum var att han var glad över att få göra dem. 

Den unge munken ställer en fråga

En dag när den unge munken höll på att sopa golvet drogs han blick plötsligt till templets Buddha-staty och han slogs av en tanke: ”Jag har reciterat sutran och mediterat med den gamle munken varje dag i många år. Men vad exakt är Buddha?”

Han lade ifrån sig kvasten och gick till den gamle munkens rum för att fråga vad Buddha var. Den gamle munken svarade vänligt: ”Buddha är en person som har blivit upplyst. Han blir inte förstörd eller påverkad av en oren omgivning. Inte heller blir han förintad i en katastrof. Han rör sig utan att använda benen och han kan stråla utan att använda något ljus.” (A Record of Buddha in the Various Dynasties – Volume 5).

Den unge munken blev förtjust och frågade: Hur kan jag uppnå Buddha-nivå?

Den gamle munken log och sade: ”Gör gott men inte ont. När du inte har några tankar kommer du att ha uppnått Buddhas nivå.”

Då sade den unge munken: ”Mästare, jag har hört detta för länge, länge sedan. Kan ni undervisa mig genom att dela med er av era erfarenheter till mig?”

Den gamle munken frågade honom:” Tala om för mig vad du har gjort varje dag?”

Den unge munken tänkte efter en stund och sade: ”Till exempel, när vi går till staden för att tigga om allmosor och folk  smädar er bryr ni er inte om det. Jag har följt ert exempel. När någon smädar mig låter jag inte det bekomma mig heller. Ni hjälper andra. Jag skänker också glädje till andra genom att hjälpa dem.”

Den gamle munken suckade och sade: ”Jag undervisar dig i buddhism men jag ber dig inte att följa mitt exempel. Du kanske kan imitera mitt sätt och uppförande, men kan du efterlikna mina tankar?”

Den unge munken log. ”Det är inte lätt”.

Uthärda hunger med tålamod

Den gamle munken sade till honom att vända sig mot väggen och meditera. Hela dagen gick och den unge munken satt fortfarande i meditation. Plötsligt slog det honom att ingen kommit med mat till honom. Kanske hade den gamle mästaren glömt bort det. Han brydde sig inte om det och bestämde sig för att uthärda hungern och fortsätta med sin meditation.

Nästa dag kom och fortfarande kom ingen och gav honom mat. Den unge munken tänkte: ”Mästaren testar mitt tålamod och tränar min uthållighet. Mästaren är så omtänksam. Ännu större anledning att inte bli harmsen.” Han måste anstränga sig ännu mer för att kunna återbetala sin mästare för allt han fått.

Utanför rummet satt den gamle munken och observerade honom. Den unge munken visade ingen förbittring. Den gamle munken nickade med huvudet och log. ”Bra, han blir inte distraherad, och letar inte efter andras misstag. Därför kan han vara fokuserad.”

Den gamle munken bad honom avsluta meditationen och sade: ”Du hyser inget agg mot andra inte ens om obetydliga saker. Du kan ha ett stilla sinne. Följ med mig.” Den unge munken förlorade ingen tid, utan följde genast efter den gamla munken.

Den gamle munken ledde honom till ett meditationsrum. På bordet fanns en skål ris, en kopp te, ätpinnar och tre kopparmynt. Den gamle munken sade till honom: ”I förrgår frågade du mig hur du skulle kultivera ditt sinne och sprida buddhismens läror. Jag har gett dig tre kopparmynt. Gå nu nerför berget på egen hand och be om allmosor. Du kommer att förstå meningen med kultivering.”   

Mötet med tiggaren

På vägen nerför berget mötte den unge munken en tiggare. Han märkte att ingen ville ge tiggaren någon mat. Han tänkte: ”Hur sällsynta dygder är! Ingen vill hjälpa honom. Men jag är bara en fattig munk som inte ens kan sörja för mig själv. Hur ska jag kunna hjälpa honom?” Den unge munken hade inte ätit på två dagar. Han tyckte synd om tiggaren men det fanns inget han kunde göra för att hjälpa honom.

Snart kom han fram till ett matställe där han köpte två bullar. Han tittade på bröden i handen och tänkte: ”Det här räcker inte ens till mig”. Men han kunde ändå inte förmå sig att äta båda bröden. Han beslutade att ge den ena till tiggaren.

Sedan tänkte han igen: ”Livet är kort och oförutsägbart. Om jag inte hjälper tiggaren den här gången kanske jag aldrig får någon ny chans. Ingen kommer att vänta på mig tills jag är redo innan de kommer tillbaka. Jag är hungrig nu, men inte villig att ge och dela med mig med ursäkten att det är mer än jag har råd med. Det är ett förfärligt sätt att tänka. Jag måste ändra mina tankar.”

”Det är bara en fråga om tid innan jag förlorar den här kroppen av kött och blod. Men min medkänsla kommer aldrig att förloras.” När den unga munken tänkte så kände han sig inte längre hungrig. Istället uppfylldes han av klarhet och glädje. Han gav båda bröden till tiggaren.

Medkänsla för en insekt

Tack vare sin buddha-natur blev den unge munken omsluten av frid och stillhet. Rätt som det var hade han nått fram till en sluttning. Medan han njöt av ögonblickets glädje kom en mal flygande mot honom, och innan han hann hoppa undan flög den rakt in i hans öga. Det gjorde fruktansvärt ont.

Medan den unge munken uthärdade smärtan tänkte han: ”Jag har avgett ett löfte att uppnå Buddha-nivå. Om jag blir arg på malen bara för att den flög in i mitt öga kommer jag aldrig att kunna uppnå upplysning, och ännu mindre rädda kännande varelser. Jag ska inte bara låta bli att hysa agg, jag måste också be för malen. Jag hoppas att den inte blev skadad.”

När han stillade sig minskade smärtan också. Hans hjärta fylldes åter med glädje och klarhet. ”Malen är här för att hjälpa mig nå Buddha-nivå. Om jag blir skadad av insekter igen ska jag och se det som en påminnelse, och vara tacksam mot insekten eftersom den kom för min skull.”

Upplysningen

Den gamle munken hade hållit uppsikt över den unge munken på avstånd och observerat alla hans tankar. Han visste att den unge munken till fullo förstod allting i livet. När man är medkännande sätter man kännande varelser framför allting annat. När ingenting kan hindra ens sinne, har man motivationen att fortsätta kämpa hårt med kultiveringen av sinnet.

Den unge munken återvände till templet och bugade för den gamle munken. Han sade: ”Mästare, jag har kommit att förstå några saker. Om jag stöter på en tiggare ska jag ge honom mat. Om jag träffar en fattig man ska jag ge honom pengar och kläder. Om jag möter en skadad man ska jag hjälpa honom på bästa sätt. Allt jag har är till för att gagna kännande varelser, och jag är redo att ge upp det när som helst.”

Hans ord fyllde alla med beundran, men den gamla munken var tyst. På en bit papper skrev han ”inte en frälsares egenskaper” och lämnade rummet.

Alla i rummet började viska med varandra, och den unge munken var förbryllad. Det var en dag som var fylld av klarhet och glädje. Varför sade Mästaren att han inte hade någon av en frälsares egenskaper? Han funderade och använde sin visdom för att tolka situationen. ”Mästaren har alltid varit välvilligt inställd, särskilt mot mig. Kan det bero på att jag sagt något felaktigt?”

Han tänkte tillbaka på vilka tankar och attityd han haft när han talade med sin Mästare. Plötsligt insåg han något. ”Jag fortsatte framhäva mina känslor. Mästaren är inte arg på mig, han testar mig. Han vill inte att jag bara ska tala som en Buddha. Jag måste vara det på riktigt.”

När han åter gick igenom vad han sagt insåg han något. ”Det kanske ser ut som om jag inte gjort något fel men mitt sinne var inte rent. Jag ville att alla skulle veta hur godhjärtad och snäll jag var, och hur mycket jag uppnått i kultiveringen mot Buddha-nivå. Det är inte rätt väg att gå. I samma ögonblick jag börjar bli uppfylld av mig själv och mitt sinne inte längre är rent har jag inte ”en frälsares egenskaper”.

Den gamle munken satt i ett lugnt hörn och nickade med huvudet. ”Den unge munkens tankar är rena. Han kan hela tiden avfärda störande tankar och sätta medkänsla framför allting annat. Han är kvalificerad för det rena landet av Buddha.”

I samma ögonblick förändrades världen för den unge munken. Framför honom fanns inte längre byggnader i de dödligas värld. Sittande på en lotusblomma steg han uppåt och såg det strålande landet av Buddha.

Översatt från engelska till svenska av Epoch Times Sverige