De Yuan som levde under Mingdynastin hade det inte så gott ställt. Ibland gick det flera dagar innan han fick något i magen. Men den unge mannen gillade att läsa, och han studerade hårt för att kunna klara de kejserliga proven som hölls var tredje år. Han kunde förstås inte bekosta resan till huvudstaden, men han fortsatte ändå att studera.

De Yuans goda vän Wang Sheng förberedde sig också inför proven. Wang Sheng var vänlig och generöst lagd. Han kom från en rik familj, och han föreslog att De Yuan och han skulle åka tillsammans, så kunde han stå för alla kostnader.

När de anlände till huvudstaden Jinling hörde de talas om en siare som med stor träffsäkerhet förutspådde människors framtid. Tillsammans med sex andra elever gick De Yuan för att besöka siaren. Siaren gav detaljerade beskrivningar av de övriga sex elevernas liv, och de stämde verkligen mycket bra.

När han kom till De Yuan ställde siaren en rad frågor och böjde sina fingrar för att räkna. Sedan sade han åt De Yuan att genast återvända hem. Alla i rummet var chockade. Siaren fortsatte: ”Du kommer att dö inom fem dagar i någon slag olycka när du är på väg någonstans.”

Wang Sheng och de övriga frågade siaren om det fanns något sätt att ändra på ödet. Siaren sade: ”Liv och död är en stor fråga. Om din dygd har förbrukats kan ingen hjälpa dig. Det finns inget jag kan göra på så kort tid.” Ungdomarna återvände med tunga hjärtan till sina övernattningsställen.

För att inte vara till besvär planerade De Yuan sin hemresa. Wang Sheng var sorgsen och visade sin sympati med att betala för båten, och han gav honom tio tael (en kinesisk viktenhet) silver om vännen skulle behöva dem på vägen hem. När han sagt hejdå till alla gick Da Yuan ombord på båten och begav sig hemåt. Båten gick längs Yangtzefloden i en och en halv mil, men stannade sedan på grund av de hårda vindarna. Kaptenen förtöjde båten och snart hade fyra dagar gått. Vinden blev allt hårdare.

De Yuan tänkte på att det nu bara var en dag kvar innan han skulle dö, och nu kunde båten inte röra sig. Stämde det verkligen som siaren sagt? Skulle han dö när han var på väg någonstans?

Nu inväntade De Yuan döden och han hade ingenting i tankarna. Han gick i land och strövade omkring. Från ingenstans dök en ung gravid kvinna upp med tre barn. Hon gick gråtandes längs med vägen. Han undrade vart hon skulle ta vägen i ett sådant glesbefolkat område. Nyfiken som han var skyndade han över till henne och frågade om hon behövde hjälp. Kvinnan berättade att hon sålt två grisar som borde ha kostat 10 tael silver, men istället för 10 tael silver hade hon fått 10 tael koppar. Hon vågade inte gå hem, eftersom hon var rädd att hon skulle bli slagen. Nu hade hon bestämt sig för att ta livet av sig och sina barn i floden.

De Yuan blev mycket ledsen av att höra detta. Han tänkte att han själv snart skulle dö och inte hade någon användning för sitt silver. I hemlighet bytte han ut kvinnans kopparmynt mot sina silvermynt och sade: ”Jösses! Du gjorde nästan ett stort misstag! Detta är äkta silver, varför sade du att det var koppar?”

Kvinnan svarade argt: ”Jag gick till flera köpmän och alla sade till mig att det var kopparmynt. Hur kan det vara silver nu?”

De Yuan sade: ”Det var för att de såg att du är en kvinna och de ville lura dig. Om du följer med mig och frågar kommer de inte att våga lura dig.” Kvinnan följde med De Yuan till en närliggande silverhandlare, och köpmannen sade till henne att mynten var i rent silver. De gick till flera andra, och alla sade samma sak. Lättad och glad tog kvinnan med sig sina barn och gick hem.

När De Yuan hade räddat kvinnan och barnen började det bli mörkt. Han tog skydd under taket på ett nedgånget tempel, och utmattad efter dagens spänning somnade han direkt när han satt sig ned. Långt borta hörde han någon ropa hans namn. Han lyfte på huvudet och såg en stor upplyst sal. Två vakter stod på var sin sida av tronen där en kungliknande figur satt. Han såg ut som en gudom som är känd som Guan Gong. Plötsligt utfärdade Guan Gong en order: ”Någon vid flodens strand räddade fem liv idag. Gå och ta reda på vem det var så kommer denna person att belönas med lycka.”

En av ämbetsmännen berättade om De Yuan och Guan Gong frågade om De Yuan skulle klara de kejserliga proven i år? Ämbetsmannen svarade: ”De Yuans lycka är slut och hans liv är snart förbi. Han kommer att krossas av tempelväggen och dö vid midnatt.”

Guang Gong sade: ”Om detta händer, hur ska vi då kunna råda folk att göra bra saker för andra? Ändra skeendet! Låt honom bli vinnaren i de kejserliga proven.”

En annan ämbetsman tillade: ”Det var Wang Sehng som gav De Yuan pengarna som hjälpte honom att göra en sådan god gärning. Jag anser att Wang Sheng också borde belönas.”

Guan Gong gav genast sitt godkännande.

De Yuan lyssnade uppmärksamt på gudomarna när någon plötsligt ropade till honom: ”Kom ut! Kom ut!” Han vaknade genast och insåg att han fortfarande satt ihopkrupen under tempeltaket. Han kunde höra hur tempelväggen föll samman i mörkret, så han reste sig upp och sprang iväg. Han hade bara hunnit springa några steg när tempelväggen föll samman och begravde den plats där han nyss suttit och sovit.

Framåt gryningen gick han och bad vid statyn av Guan Gong och återvände sedan till båten. Han mindes fortfarande konversationen som han hade hört, och han var fast beslutsam att återvända till huvudstaden för att skriva de kejserliga proven. De andra eleverna blev chockade över att se att De Yuan fortfarande var vid liv när han dök upp på hotellet. Wang Sheng sade glatt: ”Att du inte dog en tragisk död måste betyda att du kommer att få lycka senare.” Ungdomarna lagade en välkomstmiddag till De Yuan.

Nästa dag gick de tillbaka till siaren, nyfikna på vad han skulle säga. ”Lever du fortfarande?” sade han överraskat när han såg De Yuan. På de få dagarna som hade passerat såg siaren att De Yuans benstruktur hade förändrats och han förstod att den unge mannen måste ha gjort en mycket god gärning – bara om man räddade någons liv kunde en sådan stor förändring ske. Siaren förutspådde också att De Yuan skulle klara de kejserliga proven och ta förstaplatsen det året, och att han året därpå skulle befordras och bli ämbetsman vid den nationella akademin. Han skulle bli högt uppsatt och leva tills han var 80 år. Siaren sade åt Wang Sheng att även han skulle klara proven. Wang Sheng log och sade: ”hur kommer det sig? Jag har inte gjort några goda gärningar.”

Siaren sade: ”Du gjorde goda gärningar utan själviska motiv. Bara den här sortens gärning kallas dygd.”

När de kom tillbaka till sitt boende berättade De Yuan för Wang Sheng vad han hade varit med om. Han sade också att om han inte hade gett honom silvret så hade han aldrig kunnat rädda familjens liv. De Yuan berättade att Wang Sheng fick gudarnas beskydd eftersom han osjälviskt hade hjälpt honom.

Överraskad sade Wang Sheng: ”Nej. Detta beror på ditt goda hjärta. Jag borde tacka dig.” Båda var ödmjuka och deras hjärtan sken som guld, liksom lotusblommor som inte hindras av dyn och som förkroppsligar helighet.

Som förväntat tog De Yuan första plats i de kejserliga proven och Wang Shengs namn stod också bland dem som klarat det. Året därpå befordrades de båda två till ämbetsmän vid den nationella akademin.

Denna berättelse är översatt från kinesiska och engelska och publiceras med tillstånd från boken ”Treasured Tales of China” del 1 som finns tillgänglig på Amazon.

Den här katten leker ”skjutlekar” med stor inlevelse – märkligt

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?