En berättelse om Li Linfu, premiärminister under Tangdynastin, som i unga år fick möjlighet att bli en odödlig. Men tanken på en hög position i samhället var mer lockande.

Li Linfu växte upp i den östra huvudstaden i Louyang, där han ägnade hela dagarna åt att leka. Eftersom han var ständigt upptagen med att leka och roa sig lärde han sig inte att läsa förrän han var 20 år gammal.

Hans hobbies bestod av jakt, spela polo och föda upp örnar och hundar. Hans favoritsport var att spela polo på en åsna. När han blev trött klev han av åsnan och lade sig ner på marken för att vila. En dag när han vaknade efter vilostunden såg han en ful taoistmunk sitta bredvid honom. Taoisten frågade honom: ”Hur kan det vara så roligt att spela polo på en åsna? Är det ett lärorikt intresse?”

Linfu blängde på taoisten och svarade: ”Sköt du dina egna angelägenheter”. Mannen gick sin väg.

Nästa dag kom taoisten tillbaka och upprepade samma ord. Linfu som var en klipsk ung man, förstod då att mannen inte var en vanlig människa. Han reste sig snabbt och bugade.

”Även om du är duktig på polo så kommer du förr eller senare att ramla av åsnan. När du blivit skadad är det  för sent att ångra sig”, varnade taoisten.   

Linfu lovade att han skulle bli försiktigare i framtiden och sluta spela polo på åsnan. Taoisten log och sade: ”Jag väntar på dig här klockan 3 på morgonen om tre dagar.”

Linfu gick med på att möta honom.

När Linfu kom dit den avtalade dagen var taoisten redan där och väntade på honom. Han frågade: ”Varför är du sen?” Linfu bad genast om ursäkt, sedan frågade taoisten om de kunde träffas igen samma tid om ytterligare tre dagar. Den här gången gick Linfu till mötesplatsen redan vid midnatt för att vara säker på att vara där i tid.

Taoisten som var glad att få tala med Linfu sade: ”Jag har redan varit i den mänskliga världen i 500 år. Ditt namn är det enda som finns på de himmelska varelsernas lista, så en dag kommer du att kunna flyga upp till himlen och bli en odödlig. Men om du inte vill bli en odödlig så kan du tjäna som premiärminister i Tangdynastin i 20 år. Fundera på det. Jag går tillbaka idag. Jag kommer att träffa dig här igen, samma tid om tre dagar.” 

När Linfu kom hem tänkte han över erbjudandet. ”Jag är född i en kunglig familj. Jag har varit äventyrlig och ridderlig sedan jag var ung. Det skulle vara fantastiskt att vara premiärminister i 20 år.” Så när Linfu träffade taoisten igen erkände han att han hellre ville bli premiärminister än bli en dödlig.

Taoisten beklagade hans beslut och sade: ”Jag trodde verkligen inte att du var så obildad! Jag har besökt 500 talangfulla personer, och du är den ende som har förmågan att bli en odödlig. Du gör mig verkligen besviken. Jag tycker synd om dig.”

Linfu kände stor ånger när han hörde det. Han ville ändra sig, men taoisten sade att det var sent nu. De himmelska gudarna vet redan vad som var hans första val. Innan han lämnade varnade han honom: ”Du kan bli premiärminister i 20 år, en tid då du kommer att ha total makt över andra människors liv. Du får inte skada människor genom konspirationer. Försök att rädda fler och döda så få som möjligt så kan du ackumulera dygd till ditt nästa liv. Om du gör så kommer du att kunna flyga upp till himlen och bli en odödlig om ytterligare 300 år. Nu står din lycka på spel. Du kan bege dig till huvudstaden och ta en ämbetspost.” Gråtande tog Li Linfu avsked av taoisten när han gick sin väg.

Vägen till premiärministerposten

Li Linfus släktled gick tillbaka till Li Yuan, den första kejsaren i Tangdynastin. Han var barnbarnsbarn till Li Yuans kusin, Li Shuliang. Li Linfu hade även en farbror som arbetade som ämbetsman i Tanghovet. Li Linfu åkte för att hälsa på honom i huvudstaden. Farbrodern blev förvånad över besöket och frågade varför han kommit dit. Linfu sade: ”Jag gjorde fel förut när jag bara ville leka och inte tyckte om att läsa. Jag har kommit till er och jag är fast besluten att förändra mig. Om jag begår nya misstag får farbror piska mig.” Farbrodern tyckte det var lite underligt, men ställde inga fler frågor. Linfu fick studera och sedan ta reda på porslinet efter varje bankett. Linfu diskade allt noga och ställde tillbaka det på sina rätta platser.

Ibland fick han arbeta utomhus i den kalla vinterkylan. Linfu sade aldrig nej, och trots att han måste pulsa i djup snö utförde han alla uppdrag väl. Farbrodern blev mer och mer fäst vid honom, och lovordade honom bland de andra ämbetsmännen. Med farbroderns hjälp fick han tjänst som rådgivare. Efter tio år blev han utnämnd till premiärminister.

Linfu var skicklig i sin myndighetsutövning och hade även en god uppfattning om vad kejsaren ville, och blev med tiden hans favorit. Senare, under en period av Tangdynastin fick han total makt och nästan alla ministrar och medborgare fruktade honom.

An Lushan, var arméchef i tre provinser. Han fruktade inte kejsare Xuanzhong, men han darrade av rädsla när han såg Li Linfu. Han frågade en taoist varför han kände så: ”Jag är inte rädd när jag ser kejsaren, så varför får jag sådan panik varje gång jag ser Li Linfu?”

Taoisten sade:”Du har 500 djävlar med kopparhuvuden och järnpannor vilka fungerar som överjordiska livvakter som skyddar dig. Hur kan du vara rädd för Li Linfu? Bjud in honom på visit så får jag se vad som händer när ni är tillsammans.”

An Lushan ställde till med en bankett och bjöd in Li Linfu. Taoisten gömde sig bakom en gardin för att övervaka dem. När Li Linfu lämnat festen sade taoisten: ”Det var konstigt, när Linfu kom gick en blåklädd pojke med ett rökelsekar framför honom. Dina 500 djävlar blev rädda och flydde när de såg pojken. Jag vet inte riktigt varför. Kanske Linfu är en odödlig som tillfälligt har degraderats till vår dödliga värld.”

Maktlystnaden tar över

Några år senare började Li Linfu fördriva dissidenter för att stärka sin makt och ställning. Många skickades i fängelse och många oskyldiga människor dödades. I sin maktlystnad hade han totalt glömt bort taoistens råd.

Alla som ville träffa Linfu fick kliva av hästen och gå till fots till hans residens. En dag vid lunchtid knackade det hårt på dörren. Den förvånade vakten öppnade dörren och såg en smal taoistmunk som sade att han ville träffa premiärministern. Vakten skällde på honom och körde sedan iväg honom. Taoisten gick leende sin väg.

Nästa dag kom han tillbaka igen. Den här gången rapporterade vakten till Linfu, som hävdade att han inte kunde minnas att att någonsin hade känt en taoist: Men han bad ändå mannen att komma in. När han fick se honom kom han plötsligt ihåg de råd han fått 20 år tidigare. Han översköljdes med skam och rädsla och kände en plötslig förlust. Det slog honom att taoisten sagt att han skulle vara premiärminister i 20 år, och nu hade det gått exakt 20 år, men han hade aldrig följt taoistens råd. Linfu blev så rädd att han kände sig sjuk. Han bugade för taoisten som frågade:”Hur har du haft det? Du följde inte mitt råd. Istället för att agera med medkänsla har du dödat många oskyldiga människor. Alla dina brott har noterats i Himlen. Är du verkligen inte rädd att bli straffad av Himlen?” Linfu fann inga ord, han bara fortsatte buga djupt med pannan i golvet.

Linfu skickade iväg tjänarna, och bjöd in taoismen att sova i en säng i hans rum. Taoisten drack en kopp te, och ville inte ha något annat. Vid midnatt frågade Linfu: ”Ni sade en gång att jag var förutbestämd att bli en odödlig. Finns den möjligheten kvar?”

Taoisten svarade:”På grund av dina ämbetsbrott de senaste åren har du förlorat möjligheten att bli odödlig om 300 år. Tiden har sträckts ut till 600 år. Om 600 år kan du bli en odödlig”.

”Jag är nästan vid mitt livs slut och jag har begått så många brott. Hur ser min framtid ut?”, frågade Linfu.

”Följ med mig till himlen om du vill veta”, sade taoisten. Linfu knäböjde och bad att han skulle ta honom med till himlen.

Besök i en himmelsk dimension

Taoisten bad Linfu att rena sitt sinne och göra sig lika stilla som ett dött träd. Efter en stund sade Linfu att han inte längre hade några tankar. Taoisten klev ur sängen och sade: ”Då går vi!”

Linfus kropp följde taoisten automatiskt. När de närmade sig porten till huvudstaden Chang’an öppnades den. Efter ett tag blev Linfu för trött att fortsätta vandringen så de satte sig vid vägkanten för att vila.

Efter en stund fick Linfu en bambukäpp av taoisten som sade: ”Rid på den här, den kommer att stanna automatiskt när vi når vår destination. Men du måste ha dina ögon slutna. Så fort Linfu grenslade bambukäppen kände han att hans kropp flög uppåt. Medan han flög hörde han bara ljuden från vinden och havet. En timme senare landade de plötsligt framför en enorm stadsport. Flera hundra soldater stod utanför porten. De välkomnade taoisten och bugade för Linfu.

Bakom porten stod fler soldater uppradade på båda sidor om vägen. Taoisten och Linfu gick uppför några trappsteg och kom in i en rikt dekorerad stor sal med lyxiga sängar. Linfu kände sig plötsligt trött och ville ta en tupplur, men taoisten hindrade honom och sade: ”Om du somnar här blir det omöjligt för dig att ta dig tillbaka till den mänskliga världen. Det skulle betyda din död.”

”Om jag kan komma hit efter att jag är död, skulle det vara tillräckligt”, svarade Linfu. Taoisten log och sade: ”Den här platsen är inte så perfekt som du förställer dig. Du kan fortfarande bli sjuk, råka ut för problem och lida här”. Han gav Linfu bambukäppen och de lämnade platsen. 

Linfu kom tillbaka till jorden och fann sin kropp sittande på en säng med slutna ögon. Taoisten ropade: ”Premiärminister Li! Premiärminister Li”. Då återvände Linfu till sin kropp och öppnade ögonen. Tårfyllt tackade han taoisten.

Nästa dag tog taoisten farväl. Linfu försökte ge honom gåvor av guld och silke, men han nekade. Han vinkade och sade: ”Gör ditt bästa så kommer jag att träffa dig om 600 år.” Sedan försvann han.

Li Linfu dog i det elfte året av Tianbao (den sista perioden av kejsare Xuanzongs styre). Det sägs att han var inblandad i det uppror som följde så hela familjens egendom blev konfiskerad och hans barn försattes i exil.

Översatt från engelska av Epoch Times Sverige. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.