loading









I mötet mellan två hjärtan fördjupas relationen. Foto: Pasja
I mötet mellan två hjärtan fördjupas relationen. Foto: Pasja
Hälsa

Ensamma tillsammans – återetablera kontakten när den gått förlorad

Nancy Colier

Många par kommer till min praktik då de känner att de inte är förenade på en djupare nivå. Oftast känner sig en av dem ensam i förhållandet och upplever att det inte går att överbrygga avståndet dem emellan.

Dessa par beskriver ofta sina relationer som relationer med lite intimitet.

Under en session ifrågasätter min klient John kraftigt metoo-rörelsen. Han talar om frågor som rör ras och kön, och om hur negativ och destruktiv identitetspolitiken blivit.

När han pratat klart frågar jag honom om identitetsrörelsen fått honom att känna sig defensiv och arg?

John förnekar att han känt sig defensiv, men säger att den nya politiken tvingar honom att som lärare noga vakta sina ord och handlingar när han är med sina elever. Han vill inte riskera bli anklagad för något på felaktiga grunder.

Jag uttrycker förståelse för hur svårt det måste vara att vara lärare idag. Han fortsätter sedan med att tala om rörelsens alla tillkortakommanden.

Alltmedan konversationen fortgår håller jag ett öga på hans partner Nel som inte längre verkar lyssna på samtalet.

I hopp om att kunna komma lite längre än Johns erfarenheter kring att vara lärare frågar jag: ”Vad utlöser det hos dig att behöva vara mitt i allt detta och möta allt detta?"

Med hjälp av denna mycket enkla fråga ändras hela hans ansiktsuttryck och plötsligt är han där, personen, inte berättelsen.

John uttrycker sedan hur giftigt det hela känns: hur han tvingas vara i något som inte är en del av hans liv, som han inte är intresserad av och som inte är värdefullt för honom.

Han känner sig utsatt för och fångad av identitetspolitiken, i en ständig kamp kring frågor som han inte har något intresse för. John upplever det som att han är tvungen att bevisa att han är oskyldig, och han upplever att allt detta inte har något med honom att göra.

Plötsligt är Nel där i rummet, hon är tillbaka. Där och då kan jag för första gången se en empati för hennes man sprida sig över hennes ansikte.

Kanske delar de samma upplevelse för första gången på ett helt decennium. Nel ser på John med ett helt annat uttryck. Hon kan verkligen förnimma John och tårarna väller upp i hennes ögon. Upplevelsen förenar dem.

Det är som om allt som har skiljt dem åt under alla år – hennes mans alla idéer – inte längre står i vägen och hon kan känna honom, vara med honom.

John har under hela sitt liv finslipat sina idéer och sitt intellekt och använt argument för att bekräfta sin upplevelse. Han är skicklig på att bevisa hur rätt han har, men det är på bekostnad av samhörighetskänslan och kontakten dem emellan. John kan inte känna samhörighet med någon och tillåter heller inte någon annan få någon djupare kontakt med honom. Han är som en ö, omgiven av sitt mentala fängelse.

Många människor fastnar i berättelsen och det som ligger bakom den nås sällan. Speciellt män verkar fastna i tankar, idéer och information om olika ämnen. Detta kan utestänga dem från sina egna hjärtan och även utestänga alla andra från det som sker på ett känslomässigt plan.

Att vara tillsammans med sådana individer känns som att vara instängd i en korridor utan dörr; det finns inga sätt att vara tillsammans med dem eller nå dem. Nära och kära hålls i schack med hjälp av tankar, åsikter och argument som utgör den rustning som skyddar dessa individer från att känna sig sårbara.

Då det inte är möjligt att delta i deras upplevelse så blir resultatet att man upplever en distans till dem. Du kan få en uppfattning om vad de erfar, men kan inte dela känslan med dem. För partners till sådana individer blir det en upplevelse av ensamhet och separation. Hjärtan kan inte beröras och livet kan inte delas på en djupare nivå.

När John uttryckte sin personliga upplevelse och inte sin berättelse, sitt rättfärdigande eller sin kunskap så kunde hans verkliga jag komma fram. Nel kunde då se och känna sin man. Hon var äntligen tillsammans med honom.

De var tillsammans i nuet.

För ett kort och välsignat ögonblick var hans intellektuella försvar ur vägen. Nel kunde då uppleva känslan att de kommit samman på ett djupare plan. Senare bekräftade hon detta för mig i en enskild session.

Par tillbringar årtionden fångade, som flugor i spindelnät, i de argument som utgör den ytliga berättelsen – vem som har rätt och vem som är berättigad till att känna hur de känner inför eller om något.

De fastnar, ibland för gott, i en kamp om vems upplevelse som förtjänar mest empati. Detta sker av många anledningar.

En anledning är att vi felaktigt tror att vi är våra tankar och åsikter. Att bevisa att vi har rätt blir därför en kamp på liv och död för att säkerställa vår överlevnad.

Om du känner att du inte kan nå din partner, som om du är ensam när ni är tillsammans, undersök då om ni båda är fångade i det som utgör en berättelse – om ni bara är i det mentala utan tillgång till varandras hjärtan.

Är din kommunikation fast i åsikter och idéer? Är ditt förhållande förlorat i kommentarernas skärseld, i en syrefattig miljö där det som sägs håller var och en av er för alltid ett steg bort från en delad upplevelse?

Om detta åstadkommer en genklang inom dig så finns det frågor du kan ställa för att nå din partners hjärta, och som leder till en fördjupad kontakt även med dig själv.

Frågor som bjuder in den känslomässiga aspekten:

Vilken är din upplevelse i den situationen?
Hur känns det när du är i den situationen?
Vad utlöser den situationen i dig?
Vad är det som känns så svårt när du är i den situationen?


När du beskriver
din egen upplevelse, försök då förmedla den sorts kommunikation som du i din tur vill få från din partner. Till exempel, "För mig, när det händer, så känner jag..." eller "Det som gör det så svårt för mig är..."

Prata om dina känslor och upplevelser istället för att redogöra för situationen. När din partner kan uttrycka sin omedelbara upplevelse eller en nyupptäckt känsla, kom då ihåg att ge honom eller henne ett stödjande svar.

Vårt livs viktigaste resa i ett förhållande och i livet är att gå från våra huvuden till våra hjärtan.

Korrigera inte eller avvisa upplevelsen, oavsett vad den innehåller. Varje gång din partner rör sig från att ytligt berätta om en situation till att förmedla en känsloupplevelse växer han eller hon.

När du svarar med kärleksfull acceptans så uppmuntrar du till fler steg i den här riktningen och bjuder in till en djupare förening mellan dig och en annan människa.

En äkta och sann förening människor emellan sker när vi kommunicerar från våra sårbara hjärtan, och inte utifrån berättelserna i våra huvuden. Vårt livs viktigaste resa i ett förhållande och i livet är att gå från våra huvuden till våra hjärtan.

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading









I mötet mellan två hjärtan fördjupas relationen. Foto: Pasja
I mötet mellan två hjärtan fördjupas relationen. Foto: Pasja
Hälsa

Ensamma tillsammans – återetablera kontakten när den gått förlorad

Nancy Colier

Många par kommer till min praktik då de känner att de inte är förenade på en djupare nivå. Oftast känner sig en av dem ensam i förhållandet och upplever att det inte går att överbrygga avståndet dem emellan.

Dessa par beskriver ofta sina relationer som relationer med lite intimitet.

Under en session ifrågasätter min klient John kraftigt metoo-rörelsen. Han talar om frågor som rör ras och kön, och om hur negativ och destruktiv identitetspolitiken blivit.

När han pratat klart frågar jag honom om identitetsrörelsen fått honom att känna sig defensiv och arg?

John förnekar att han känt sig defensiv, men säger att den nya politiken tvingar honom att som lärare noga vakta sina ord och handlingar när han är med sina elever. Han vill inte riskera bli anklagad för något på felaktiga grunder.

Jag uttrycker förståelse för hur svårt det måste vara att vara lärare idag. Han fortsätter sedan med att tala om rörelsens alla tillkortakommanden.

Alltmedan konversationen fortgår håller jag ett öga på hans partner Nel som inte längre verkar lyssna på samtalet.

I hopp om att kunna komma lite längre än Johns erfarenheter kring att vara lärare frågar jag: ”Vad utlöser det hos dig att behöva vara mitt i allt detta och möta allt detta?"

Med hjälp av denna mycket enkla fråga ändras hela hans ansiktsuttryck och plötsligt är han där, personen, inte berättelsen.

John uttrycker sedan hur giftigt det hela känns: hur han tvingas vara i något som inte är en del av hans liv, som han inte är intresserad av och som inte är värdefullt för honom.

Han känner sig utsatt för och fångad av identitetspolitiken, i en ständig kamp kring frågor som han inte har något intresse för. John upplever det som att han är tvungen att bevisa att han är oskyldig, och han upplever att allt detta inte har något med honom att göra.

Plötsligt är Nel där i rummet, hon är tillbaka. Där och då kan jag för första gången se en empati för hennes man sprida sig över hennes ansikte.

Kanske delar de samma upplevelse för första gången på ett helt decennium. Nel ser på John med ett helt annat uttryck. Hon kan verkligen förnimma John och tårarna väller upp i hennes ögon. Upplevelsen förenar dem.

Det är som om allt som har skiljt dem åt under alla år – hennes mans alla idéer – inte längre står i vägen och hon kan känna honom, vara med honom.

John har under hela sitt liv finslipat sina idéer och sitt intellekt och använt argument för att bekräfta sin upplevelse. Han är skicklig på att bevisa hur rätt han har, men det är på bekostnad av samhörighetskänslan och kontakten dem emellan. John kan inte känna samhörighet med någon och tillåter heller inte någon annan få någon djupare kontakt med honom. Han är som en ö, omgiven av sitt mentala fängelse.

Många människor fastnar i berättelsen och det som ligger bakom den nås sällan. Speciellt män verkar fastna i tankar, idéer och information om olika ämnen. Detta kan utestänga dem från sina egna hjärtan och även utestänga alla andra från det som sker på ett känslomässigt plan.

Att vara tillsammans med sådana individer känns som att vara instängd i en korridor utan dörr; det finns inga sätt att vara tillsammans med dem eller nå dem. Nära och kära hålls i schack med hjälp av tankar, åsikter och argument som utgör den rustning som skyddar dessa individer från att känna sig sårbara.

Då det inte är möjligt att delta i deras upplevelse så blir resultatet att man upplever en distans till dem. Du kan få en uppfattning om vad de erfar, men kan inte dela känslan med dem. För partners till sådana individer blir det en upplevelse av ensamhet och separation. Hjärtan kan inte beröras och livet kan inte delas på en djupare nivå.

När John uttryckte sin personliga upplevelse och inte sin berättelse, sitt rättfärdigande eller sin kunskap så kunde hans verkliga jag komma fram. Nel kunde då se och känna sin man. Hon var äntligen tillsammans med honom.

De var tillsammans i nuet.

För ett kort och välsignat ögonblick var hans intellektuella försvar ur vägen. Nel kunde då uppleva känslan att de kommit samman på ett djupare plan. Senare bekräftade hon detta för mig i en enskild session.

Par tillbringar årtionden fångade, som flugor i spindelnät, i de argument som utgör den ytliga berättelsen – vem som har rätt och vem som är berättigad till att känna hur de känner inför eller om något.

De fastnar, ibland för gott, i en kamp om vems upplevelse som förtjänar mest empati. Detta sker av många anledningar.

En anledning är att vi felaktigt tror att vi är våra tankar och åsikter. Att bevisa att vi har rätt blir därför en kamp på liv och död för att säkerställa vår överlevnad.

Om du känner att du inte kan nå din partner, som om du är ensam när ni är tillsammans, undersök då om ni båda är fångade i det som utgör en berättelse – om ni bara är i det mentala utan tillgång till varandras hjärtan.

Är din kommunikation fast i åsikter och idéer? Är ditt förhållande förlorat i kommentarernas skärseld, i en syrefattig miljö där det som sägs håller var och en av er för alltid ett steg bort från en delad upplevelse?

Om detta åstadkommer en genklang inom dig så finns det frågor du kan ställa för att nå din partners hjärta, och som leder till en fördjupad kontakt även med dig själv.

Frågor som bjuder in den känslomässiga aspekten:

Vilken är din upplevelse i den situationen?
Hur känns det när du är i den situationen?
Vad utlöser den situationen i dig?
Vad är det som känns så svårt när du är i den situationen?


När du beskriver
din egen upplevelse, försök då förmedla den sorts kommunikation som du i din tur vill få från din partner. Till exempel, "För mig, när det händer, så känner jag..." eller "Det som gör det så svårt för mig är..."

Prata om dina känslor och upplevelser istället för att redogöra för situationen. När din partner kan uttrycka sin omedelbara upplevelse eller en nyupptäckt känsla, kom då ihåg att ge honom eller henne ett stödjande svar.

Vårt livs viktigaste resa i ett förhållande och i livet är att gå från våra huvuden till våra hjärtan.

Korrigera inte eller avvisa upplevelsen, oavsett vad den innehåller. Varje gång din partner rör sig från att ytligt berätta om en situation till att förmedla en känsloupplevelse växer han eller hon.

När du svarar med kärleksfull acceptans så uppmuntrar du till fler steg i den här riktningen och bjuder in till en djupare förening mellan dig och en annan människa.

En äkta och sann förening människor emellan sker när vi kommunicerar från våra sårbara hjärtan, och inte utifrån berättelserna i våra huvuden. Vårt livs viktigaste resa i ett förhållande och i livet är att gå från våra huvuden till våra hjärtan.

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024