Elkrisen är resultatet av en politisk genomklappning samt med all tydlighet också resultatet av ogenomtänkta och kortsiktiga beslut på klimatområdet. Orättvisor som de stora skillnaderna i elpriser inom landet skapar polarisering och är en farlig väg.
Globaliseringen och EU har förändrat mycket i Sverige. När företagen internationaliserades flyttade också demokratin till Bryssel. Ingvar Carlsson och ja-sidan för EU vann folkomröstningen till EU 1994 med argumentet att demokratin blir starkare om vi sitter med vid borden i Bryssel där besluten fattas. Kanske hade de fått mer rätt om Sverige inte hade varit så otroligt medgörligt i EU-samarbetet och agerat som bäst i klassen i anpassning till unionen. Marknadsliberalismen och den liberala demokratin förvandlade landet.
På ett område var vi föregångare, Carl Bildt och näringsminister Per Westerberg skrev redan 1992 en motion om avreglering av elmarknaden. De förespråkade ökad konkurrens, förberedelse inför en mer internationell elmarknad som en anpassning till EU och förstås elkundernas möjlighet att välja leverantör. Ett år senare kom propositionen ”Handel med el i konkurrens” som föreslog att produktion eller handel med el ska bedrivas i ett företag som inte får bedriva elnätsverksamhet. En ny myndighet skulle utöva tillsyn av ellagens efterlevnad, utom i frågor som rör elsäkerhet. ”Tillsynen skall bedrivas så att det skapas incitament till hög leveranssäkerhet och kostnadseffektivitet i nätverksamheten. Myndigheten skall säkerställa att elanvändarna inte behöver betala ett högre pris än nödvändigt för nättjänsterna och att nättariffer, mät- och avräkningssystem med mera utformas på ett sätt som underlättar handel och främjar konkurrens.”
Propositionen antogs av riksdagen och skulle börja gälla 1995 men den hann aldrig träda i kraft eftersom Socialdemokraterna fick tillbaka regeringsmakten. Reaktionerna på förslaget var kritiska från vänstersidan, men Socialdemokraterna var splittrade. Från EU hördes också förvånade röster; när Sverige avreglerade var det bara Sverige som ville, andra EU-länder var förvånade. Vi kallades för ”Die Dummen Schweden” av tyskarna. Men som goda EU-medlemmar och med viljan att vara bäst i klassen tog det bara ett halvår för den nya socialdemokratiska regeringen att lägga fram en egen proposition ”Ny ellagstiftning” som i princip var identisk med den borgliga regeringens. 1996 avreglerades den svenska elmarknaden med orden att konkurrens inom elmarknaden ökar valfriheten för konsumenterna och skapar förutsättningar för lägre priser. Tre år senare avskaffades också kravet på timmätning vilket innebar att hushållskunder kunde byta leverantör på ett enkelt sätt. I dag finns 100 elleverantörer i Sverige att välja mellan.
Blev det bättre för Sverige och elkunderna? På SvD debatt 2018 konstaterade Ulf Carlsson, andre vice ordförande på Elektrikerna, och Valle Karlsson, ordförande på Seko, att motiveringen för avregleringen av elmarknaden inte alls hade infriats. Konsumenterna kan välja elhandelsbolag men de samlade konsekvenserna är förödande, menade de båda. ”Priserna har rusat, underhållet försämrats, arbetsplatsolyckorna ökat och anställningstryggheten försvagats. Färre anställda ska utföra en större del arbete samtidigt som elbolagen kan plocka ut miljardvinster.” Dessutom var möjligheten för de dominerande elnätsföretagen att ta ut överpriser stor.
Sverige lämnade med avregleringen ett av världens bästa elsystem. 1998 hade vi genom vattenkraften i Norrland och de tolv kärnkraftsreaktorerna som levererade el till södra Sverige ett helt fossilfritt elsystem. Men inte nog med det. 2006 anmälde danska staten Sverige till EU-kommissionen, de hävdade att Sveriges brist på elprisområden var ett brott mot EU:s regler. Kommissionen återkom 2009 med ett besked om att en process skulle inledas för att få ett ställningstagande i ärendet eftersom det kunde strida mot konkurrensreglerna. Skåne hade billigare el än Danmark. Men någon process behövdes inte. Sverige lade sig platt inför kraven. Svenska Kraftnät åtog sig att senast den 1 juli 2011 indela den svenska elmarknaden i fler anmälningsområden. Den borgerliga regeringen med Anna-Karin Hatt (C) som ansvarigt statsråd konstaterade bara vad som beslutats. Det var inte fråga om att ens diskutera konsekvenserna för den svenska elmarknaden.
Det är närmast genant av politikerna att skylla krisen på Putin.
Det är nya tider nu. Sverige är nettoleverantör av el till EU, vi har fått tyska elpriser och en elkris som slår hårdast i södra Sverige där den undergräver företagen och kommuners möjligheter att utvecklas. Människor tvingas lämna sina hem, de har inte råd att bo kvar. El-fattigdom har blivit ett nytt begrepp. Rekordhöga elpriser skapar oro hos livsmedelsproducenterna. Med rubriken ”Stoppa eländet” gick branschen ut med stora annonser i augusti och krävde åtgärder.
Den svenska elkrisen är ett av de största fiaskon vi har tvingats uppleva. Det är närmast genant av politikerna att skylla krisen på Putin. Oavsett regering har ansvariga politiker tillsammans skapat detta el-elände.
Hur tänkte regering Löfven/ Andersson/Bolund när de satte upp löften om ett fossilfritt samhälle uppbyggt på el till 2045? Vad hade de för plan, varifrån skulle elen komma och hur skulle vi medborgare ha råd att köpa den? Hur gick tankarna när regeringen hyllade Tysklands väg att avveckla kärnkraften och dessutom följde efter? Vindkraftparker som skulle ersätta kärnkraften har sålts till kinesiska staten, vi har en majoritet av utländska ägare i dag.
På tv står meteorologerna och säger att i dag blåser det mer så ni kan passa på att tvätta. I morgon avtar vindarna och då ökar elpriserna. Det är närmast absurt. Elkrisen är också med all tydlighet resultatet av ogenomtänkta och kortsiktiga beslut på klimatområdet. Orättvisor, som de stora skillnaderna i elpriser inom landet, skapar polarisering och är en farlig väg. Den nya regeringen har en grannlaga uppgift att lösa. I valrörelsen var kritiken hård mot socialdemokraternas politik. Nu gäller det för Ulf Kristersson att få stopp på skenande elpriser.
Lotta Gröning - Journalist och politiker
Kontakta journalisten: [email protected]
