Nästan alla klienter jag arbetar med har otroliga förväntningar på sig själva och har en högre standard än de flesta jag känner. Det är därför de arbetar med mig.

Det kan vara svårt att se, men förväntningar som de har satt på sig själva står ofta i vägen för vad de mest vill. Det är svårt att se eftersom de har blivit så framgångsrika på grund av de förväntningarna. Det är det som har tagit dem så här långt.

Efter en viss tid blir förväntningarna dock ett ankare snarare än en motor.

För många av oss som presterar på en hög nivå – och faktiskt för alla sorters människor – är det som kan ge ett genombrott till nästa nivå att släppa taget om alla förväntningar.

Tony Robbins sade: ”Vänd dina förväntningar … till uppskattning.” Det är ett vackert citat och hjälper oss att börja se var förväntningarna hindrar oss. Vi tar en titt.

Förväntningar hjälper inte alltid

Jag känner många människor som har förbättrat sina liv på grund av att de haft en förväntan på att de borde göra bättre ifrån sig. ”Jag borde vara i bättre form. Jag borde ha ett bättre jobb. Jag borde vara mer produktiv. Jag borde vara mer disciplinerad. Jag borde vara mer uppmärksam. Jag borde äta mer hälsosamt.”

De här förväntningarna känner jag väl till. Jag hade dem i början av min resa. Det är så de flesta av oss börjar.

Vi tar de här förväntningarna och vänder dem till handling. ”Ok, nu är det äntligen dags att jag kommer loss och gör någonting åt det här problemet!”

Och det är då vi börjar se en förändring – när vi har motiverat oss själva att börja. Så det kan verka som att förväntningar gör mycket för oss, eftersom det var det som fick oss att sätta igång.

Men sedan börjar de komma i vägen:

- Jag hade väntat mig att jag skulle klara den här vanan perfekt, men jag kämpar fortfarande

- Jag hade väntat mig att hålla det här varje dag, men sedan missade jag en dag

- Jag trodde att jag skulle gilla yoga eller meditation, men det är svårare än jag trodde

- Det här når inte upp till vad jag hade väntat, så uppskatta det inte

Och så vidare. Förväntningarna håller oss faktiskt tillbaka från disciplinens enkelhet.

Disciplinens enkelhet

Faktiskt är de saker vi vill vara disciplinerade med rätt enkla på flera sätt. Vi vill hålla i en vana att skriva dagbok, eller meditera, eller träna. Det bästa att göra är bara att börja, så enkelt som möjligt. Gör det igen dagen därpå. Om du missar en dag, inga problem – börja bara om igen. Igen och igen.

Alla problem med vanor börjar försvinna när vi släpper förväntningarna. I det här läget kan vi börja uppskatta att göra vanan istället för att bry oss så mycket om hur det kommer att bli i framtiden – eller hur besvikna vi kommer att vara över hur vi gjorde ifrån oss tidigare.

Det är mycket enkelt när vi släpper förväntningarna.

En daglig vana att skriva blir så enkel som att ta fram skrivverktyget och göra det, utan någon förväntan på att det ska bli bra eller att människor kommer att älska det.

En daglig träningsvana blir så enkel som att sätta på dig skorna, gå ut och ta en promenad, en löprunda, gå på vandring eller ett göra styrkepass med din egen kroppsvikt. Du behöver ingen avancerad utrustning, det perfekta programmet, något medlemskap eller liknande. Du börjar bara röra på dig, så enkelt som möjligt.

Det är klart att vi har alla möjliga fixa idéer när det handlar om träning, skrivande eller att äta. Det här är resultatet från alla år när vi klankat ner på oss själva, eller blivit bedömda av andra, och sedan internaliserat de här dömandena. I samma stund som vi släpper förväntningarna kan vi sluta klanka ner på oss själva. Utan de här lagren av självbedömande kan vi helt enkelt komma igång.

Varje gång vi ”misslyckas” med en vana så tappar vi modet. På grund av förväntningar. Tänk om vi släppte alla förväntningar på att vi ska vara perfekta i det vi vill göra, och bara går tillbaka till att göra vanan vid första bästa tillfälle? Igen och igen.

Allt blir enklare och enklare. Och om vi blir helt närvarande och lägger vårt hjärta i det, så kan det till och med vara ett nöje. Glädjen av att vara i nuet, att göra någonting meningsfullt.

Släppa förväntningar

Så enkelt, eller hur? Nu behöver vi bara komma på hur vi ska göra för att släppa de där förargliga förväntningarna.

Här är grejen: Det har visat sig att det mänskliga sinnet är en kraftfull förväntningsgenerator. Det skapar ständigt förväntningar. Vare sig man vill eller inte, utan någon riktig grund i verkligheten. Ur tomma intet.

Så stänger vi då bara av förväntningsmaskinen? Vi kan försöka, men det är mycket svårt att göra det. Faktum är att förhoppningen att vi bara kan stänga av förväntningarna är en förväntning i sig.

Grejen är att bara notera förväntningarna. Ge dem en lätt bekräftan. Säg bara ”Aha, jag ser dig, Förväntning. Jag vet att du är skälet till att jag har tappat modet, känner mig överhopad, efter, frustrerad, otillräcklig.”

Och det stämmer, eller hur? Vi känner oss otillräckliga eftersom vi har förväntat oss mer av oss. Vi känner oss efter på grund av några påhittade förväntningar på vad vi redan skulle ha gjort. Vi känner oss modstulna eftersom vi inte har nått upp till en förväntning. Vi känner oss överhopade eftersom vi hade en förväntan på att vi borde kunna hantera allt det här enkelt och genast. Vi känner oss frustrerade eftersom någon (vi själva eller någon annan) inte har lyckats möta en förväntan.

Alla de här känslorna är klara signaler på att vi har en förväntning. Och vi kan enkelt göra oss medvetna om den.

Då har vi ett val. Vill jag ha det här påhittade idealet för mig själv och allt annat? Eller kan jag släppa det och helt enkelt se saker så som de är? Bara göra nästa steg.

Att se saker och ting så som de är, utan förväntningar, är att se den nakna upplevelsen, sakernas faktiska fysiska verklighet, utan alla ideal och fantasier och frustrationer som vi lägger ovanpå verkligheten.

Det här innebär att när vi missar en dag, så behöver vi inte fastna i tankar om hur dåligt det är – vi tittar bara på det ögonblick vi befinner oss i, och sätter oss ner på meditationsdynan. Öppnar skrivhäftet. Gör nästa sak, med klara ögon.

Så i det här valet kan vi bestämma om vi vill stanna kvar i den här fantasivärlden med förväntningar – eller kliva ur den och in i världen så som den är. Och den är vidöppen. Redo för oss att gå och göra nästa sak.

Det är det val vi kan göra, varje gång om vi är medvetna om våra förväntningar precis nu.

Två disciplinövningar

Nu ska vi prata lite kort om två övningar: arbetsdisciplin, och disciplinen att hålla sig till en vana.

1. Arbetsdisciplin

Så anta att du har en lista med uppgifter, med fem viktiga uppgifter och tio mindre (inklusive att svara på Tanyas e-mail, köpa en ny kran till köket, med mera).

Vad hindrar dig från att göra allt det? Du vet inte vad du ska göra först (eller förväntar dig att du väljer ”rätt” uppgift), du känner motstånd mot att göra det (förväntar dig att arbetet kommer att vara bekvämt), du oroar dig för hur det kommer att gå (förväntar dig att människor ska tycka att du är jättebra), du stressar över alla saker du måste göra idag (förväntar dig att ha en lugn, metodisk, enkel dag), eller du vill fly till dina favoritdistraktioner (förväntar dig att saker och ting ska vara enkla).

Så när du lägger märke till de här svårigheterna som förväntningar orsakar kan du bestämma om du vill vara bland de här förväntningarna eller om du skulle vilja släppa dem och bara vara i nuet så som det är.

Sedan sätter du fart med den enkla arbetsdisciplinen:

1. Välj en sak. Vad som helst som känns viktigt just nu. Släpp föreställningar om att det ska vara ”rätt” sak.

2. Lägg allt annat åt sidan – andra uppgifter, sådant som distraherar. Släpp förväntan om att du ska göra allting rätt nu, och att det du gör ska vara lätt och bekvämt.

3. Gör uppgiften. Var i nuet när du gör den. Släpp förväntan om bekvämlighet, eller förväntan om att du ska lyckas med detta och att andra inte ska döma dig. Bara gör det. Hitta glädjen i att göra det.

4. Var i det så länge du kan. Om du blir avbruten, så kom bara tillbaka.

5. När du är klar så är det dags att gå vidare, välj något annat. Släpp förväntningar på att du ska ha gjort allting rätt med en gång, och välj bara nästa sak du ska göra.

Upprepa.

Det är viktigt att skilja på att släppa på föreställningen att du inte ska bli trött, och att faktiskt överarbeta. Vi förespråkar inte att överarbeta tills man bränner ut sig. Men det innebär inte att vi aldrig ska göra någonting bara för att vi inte känner för det. Vi behöver släppa förväntan att vi inte ska bli trötta när vi arbetar – och även förväntan att vi aldrig ska sluta arbeta. Vila när du behöver det, men släpp inte taget om dig bara för att du inte känner för det.

2. Disciplinen att hålla sig till en vana

Låt säga att du vill få regelbundna vanor. Välj en, till exempel att skriva dagbok.

Vad skulle hindra dig från att skriva dagbok regelbundet? Att du inte gör plats för det under dagen (förväntar dig att saker och ting händer av sig själva utan att du engagerar dig i det), att du inte gillar vanan (förväntar dig att saker och ting ska vara bekväma och roliga), att du inte gör så bra ifrån dig som du hade hoppats och tappar modet (förväntar dig att du ska vara jättebra på det), att du missar några dagar och tappar modet (förväntar dig att du ska lyckas varje dag), att du känner motstånd till att göra det när du har andra saker att göra (förväntar dig att du inte behöver uppoffra något du vill för att ha den här vanan).

Så genom att lägga märke till de här svårigheterna som förväntningarna orsakar kan du bestämma dig för om du vill vara bland de här förväntningarna eller om du skulle vilja släppa dem och bara vara i nuet så som det är.

Sedan gör du den här vanans enkla disciplin:

1. Gör utrymme. Bestäm dig för att göra den här vanan i det utrymmet.

2. Gör vanesaken. Lägg märke till om du känner motstånd, och bara gör det.

3. Försök att uppskatta vanan medan du gör den. Släpp din idé om hur du tror att det borde vara.

4. Gör det nästa dag och nästa dag.

5. Om du missar en dag, börja bara igen. Släpp förväntningen på att du kommer att göra den här vanan fläckfritt.

Om du kämpar med att du känner dig trött och inte vill göra någonting, så kan du ha en förväntan på att du inte borde vara trött och att du inte behöver göra saker när du inte känner för det. Släpp det och så kan du helt enkelt göra uppgiften eller vanan.

Du kommer att märka att inget av det här säger att det kommer att vara lätt, bekvämt, utan rädslor, utan trötthet eller utan ovisshet, att göra uppgiften eller vanan. Det skulle vara en förväntning. Det är faktiskt troligt att det här kommer att uppkomma när du gör uppgiften eller vanan. Det är okej – vi kommer inte att förvänta oss att det kommer att vara något annat än vad det är.

Så när vi släpper det vänder vi oss bara mot det som är i nuet och sätter igång med det.

Leo Babauta är författare och har skrivit sex böcker. Han driver bloggen ”Zen Habits” med över 2 miljoner följare, och har skapat flera program som hjälper människor att bemästra sina vanor.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.