Det finns gott om gamla traditionella berättelser från Kinas femtusenåriga kultur. Det är moralstärkande och sedelärande historier från skilda epoker och dynastier. Berättelserna handlar ofta om modiga och godhjärtade människor som gör goda gärningar och att godhet alltid lönar sig.
Long Heng var en rik man som levde i häradet Changzhou, som på den tiden kallades Suzhou-provinsen. Han var född med ett gott hjärta och delade alltid med sig till andra.
När Long Heng blev vuxen öppnade han en liten pantbank, och tack vare hans ärlighet och känsla för rättvisa blomstrade verksamheten. En dag fick han höra att man höll på att skörda ris i provinserna Hannan och Kanton. Riset var väldigt billigt på dessa platser, så han diskuterade med sin fru innan han beslöt att åka dit för att köpa ris. Han ville frakta hem riset och sälja det billigt till folket i trakten. På så sätt skulle många människor slippa gå hungriga.
Long Heng hade en son som hette Long Quan och en dotter som var gift med en man som hette Zilian Sun.
När Long Heng gav sig av på sin resa skulle svärsonen, Zilian Sun, hjälpa till att driva verksamheten på hemmaplan. Men Zilian, som inte hade sin svärfars goda hjärta, började fundera över hur han skulle kunna använda pengarna för att njuta av livet för egen del.
Det var torka i trakten och många människor dog av svält. Men Zilian och hans fru gjorde ingenting för att hjälpa dem. De behöll all mat och dryck för sig själva. De inte bara lät bli att hjälpa de svältande människorna, utan kom också på en plan hur de skulle kunna tjäna pengar på dem. Om någon kom till pantbanken för att sälja något som var värt tio tael silver (traditionell viktenhet) så gav han dem bara tio guan (som var värt mindre än tio tael silver).
När Long Heng köpt riset återvände han snarast till sin hemtrakt som led av torkan. På hemvägen lade han märke till att det inte fanns ett enda grässtrå på fälten. Det berodde på att folket var tvugna att fylla sina hungriga magar med gräsrötter och bark. När Long Heng kom hem ville Zilian ställa till med en bankett för att välkomna honom hem, men Long Heng avböjde. Istället tog han fram de flera miljoner kilo ris han köpt in för att hjälpa folket. Han satte upp ett anslag på grinden där det stod att folk som hade lite mat kunde betala 50 procent av vad han själv betalat. De som hade lite mindre mat kunde betala 30 procent av inköpspriset; de som knappt hade någon mat alls kunde betala 20 procent, och de väldigt fattiga fick hämta ris gratis.
Så fort anslaget kommit upp fylldes hans gård med människor som kom för att köpa ris. På bara några månader var allt ris slut, och ett oräkneligt antal människors liv hade räddats. Long Hengs stora medkänsla och goda hjärta berörde Himlen, och några dagar senare föll ett häftigt regn som avslutade torkan.
Long Hengs möte med taoistmunken
En dag gjorde Long Heng och hans fru en resa med båt till huvudstaden. De skulle göra affärer så de hade en stor summa pengar med sig. Efter solnedgången den kvällen såg Long Helg en taoistmunk som bar ett svärd utanför deras hytt. På ryggen hade han en kalebass som gav ifrån sig eld. Plötsligt såg han hur taoistmunken slog till en man som hade en stor stridsyxa i handen. Mannen föll ner i vattnet. Tre andra män sprang genast iväg när yxmannen ramlade i vattnet. Long Heng förstod då att de fyra männen var rånare. Han skyndade sig ut till munken för att tacka honom för att han räddat hans liv.
Taoistmunken berättade för Long Heng: ”Rånaren som ligger död i vattnet är din svärson Zilian. Han bad några personer att följa efter dig. Han ville mörda dig och ta alla dina pengar. Jag kom förbi här och jag vet att du är en godhjärtad person så jag beslöt att rädda ditt liv.”
Long Heng frågade vad han hette, och han sade: ”Fråga den andra taoistmunken när du når en ’bit moln’ på berget Tai. Han kommer att berätta för dig.” Sedan sänkte sig ett moln över dem och taoistmunken försvann spårlöst.
På hemvägen passerade de vid foten av berget Tai. Där fick han se tre kinesiska tecken inristade i berget. De tre tecken bildade orden ”Bit av Moln”. Då kom han plötsligt ihåg taoistmunkdens ord. Han var just på väg att fråga om någon visste något om taoistmunken, när det plötsligt kom en vindpust och en odödlig uppenbarade sig framför honom. När han tittade närmare kände han genast igen den odödlige som taoistmunken han hade träffat tidigare.
Taoistmunken viftade med handen över ärmen och två vita tranor flög ut. Han gav den ena tranan till Long Heng och den andra till hans fru. Tillsammans med den odödlige flög de sedan upp mot himlen på varsin vit trana. På de odödliga fåglarnas ryggar, omgivna av lyckomoln steg de hela vägen upp till himlen.
Översatt till engelska av Dora LI och något redigerad för att förtydliga. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.
Översatt från engelska till svenska av Epoch Times Sverige.
