loadingBenoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören. Foto: Sofia Drevemo
Benoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören. Foto: Sofia Drevemo
Musik

Benoît Malmberg om historisk och klassisk scenkonst

Kristina I. Kleinert

Benoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören, berättar om glädjen i att skapa tillsammans. Om att lyssna in koden från svunna tider, och varför vi inte ska släppa den klassiska scenkonstens arv. 

Att få möta en renässansmänniska i dagens Sverige är upplyftande och hoppingivande. Konstnärliga ledaren för Romeo och Julia Kören Benoît Malmberg kommer in genom dörren till Dramatens sceningång, anspråkslöst klädd men med pondus och karisma. Vi söker oss upp till en av byggnadens vackra salonger och slår oss ner i stora sammetsfåtöljer. Vårt samtal dyker ner i existentiella frågor om den historiska och klassiska scenkonstens vara eller inte vara.

De första sex åren av sitt liv tillbringade Benoît i Kamerun i Centralafrika tillsammans med sin svenska pappa och franska mamma. Familjen bosatte sig därefter i Karlstad i Värmland. Han sjöng i en mängd körer och blev i vuxen ålder headhuntad för jobb på Dramaten. 1991 startade han Romeo och Julia Kören som med åren har etablerat sig som en framstående och nyskapande ensemble.

Med rötter i renässansens musik och körsång har de utvecklat ett eget och unikt scenspråk där olika konstnärliga uttryck förstärker varandra. Musik, sång, teater och dans samt färg och form samsas på scen och skapar ett allkonstverk i bästa renässansstil. Ett besök på körens hemsida kittlar fantasin och de suggestiva bilderna från olika föreställningar är dramatiska och färgstarka. 

Benoîts konstnärliga insatser har uppmärksammats och han har erhållit medalj av kungen. Kören har på den internationella arenan fått fina recensioner och har uppträtt vid en mängd scener, bland annat i Blå hallen vid Nobelfesten. Trots alla framgångar brinner lågan starkt hos Benoît för det äkta i scenkonsten, bortom trender och kändisskap. 

Vi diskuterar frågan om den klassiska musikens och scenkonstens roll i det samtida samhället.

Benoît berättar att han ser en skrämmande utveckling i samhället där förståelsen för varför man håller på med kultur och varför det är så viktig håller på att gå förlorad. På ett personligt plan upplever han att musiken stimulerar fantasin och känslorna, men det är i mötet med andra och att få spela tillsammans som ger den största tillfredställelsen.  

– Att få träffas i grupp och få musicera skulle kunna beskrivas som ett teamwork. Tillsammans skapas upplevelsen av att vi som lag kan göra fantastiska saker. Det är så viktigt att som ensemble få hålla på att musicera tillsammans under en längre tidsperiod. Det finns dock en trend idag inom kulturlivet att skickliga musiker bjuds in, som snabbt springer vidare till nästa engagemang, att skapa ett lag hinns inte med.

Benoît framhåller att ledarskapet är väldigt viktigt liksom budgeten för att stödja ett sunt och produktivt kulturliv. Tvärtemot slår samhälleliga direktiv sönder långsiktighet och byggandet av ett väl fungerande lag. Det är viktigt att belysa situationen för beslutsfattare, och att kulturutövare agerar tillsammans och ser bortom revirtänkandet.

– Jag lever i en teatervärld, och tänker att det också handlar om uppfostran, disciplin, moral och etik. Om jag är en utövare av musik, vad krävs det av mig och vad har jag för ansvar? 

Det historiska lockar och inspirerar Benoît. Han tycker om att kunna gå tillbaka och spåra ursprunget i en not eller ett musikstycke. Att kunna höra eller förnimma signaler, vibrationer eller energi i musiken väcker en förundran hos honom. 

– Det är som ett meddelande från historien som kommer till oss idag. Det väcker också frågan vad vår tids meddelande kommer vara till framtiden? Vad av det som skapas idag kommer anses vara klassiskt i framtiden?

För att kunna ta emot och förstå de här meddelandena och koderna från förr behöver vi utövare som kan för dem vidare menar Benoît. Han poängterar vikten av att vi måste förmedla koderna till barnen så att de kan tolka verken. Annars finns risken att förståelsen är borta om hundra år och notbladen slängs bort och bränns upp. Tyvärr saknar nyutexaminerade kulturarbetare ibland intresset och förmågan att titta bakåt, undersöka tidigare arbetssätt och erfarenheter och dra lärdom. Det kan finnas en jargong att de tycker att deras egen erfarenhet är mycket bättre än den historiska.

Upprinnelsen av Romeo och Julia Körens scenform är att hämta i Benoîts ungdomsår. Han tyckte att det var långtråkigt att sitta och lyssna på en konsert som pågick länge. Det var monotont och händelsefattigt på det visuella planet. Därför började Benoît experimentera med scenrummet när han började vid Dramaten. Föreställningar förlades till nya platser och mötet med publiken utvecklades på ett innovativt sätt.

Genom åren har kören förändrats och utvecklats. De första medlemmarna har slutat och ersatts med nya skådespelare, sångare och musiker. Men det viktiga och levande mötet med publiken är fortfarande det centrala. Ofta interagerar artisterna med åskådarna och skapar närkontakt genom att röra sig mitt bland publiken. 

Processen att skapa nya förställningar och en levande scenkonst fortsätter liksom Benoîts efterforskningar i historien. 

– Det är fantastiskt att få lära mig saker. Jag får större perspektiv över saker och ting, och jag får ett större spektrum att röra mig i. Det utvecklar min nyfikenhet, mitt seende och lyssnande samtidigt som jag upplever att jag blir mer ödmjuk. 

Benoît lyfter fram att den historiska och klassiska scenkonsten kräver en arbetsledare som vågar och arbetar för den. Han eller hon måste bestämma sig för om verken ska sättas upp och visas för de unga så att de förstår konstarten och lär sig den historiska koden.

– Det är väl härligt att kunna spegla sig i något annat än samtiden. Tar man bort speglingen eller motpolen, så kan man eventuellt improvisera fram någonting. Men det kanske leder till att det blir oviktigt att kunna framföra de klassiska verken som kräver fördjupad kunskap och teknisk skicklighet.

Att ta del av det klassiska kulturarvet är ett sätt att utbilda sig. Det finns en tanke bakom de olika teknikerna som utvecklats under lång tid berättar Benoît. Hur skådespelare pratar, dansare rör sig och musiker spelar är allt utarbetat under flera århundraden med tanke på scenrummet och publiken. Det är kunskaper och erfarenheter som förfinat det konstnärliga uttrycket. Centralt för Benoît är att kunna lyfta fram det unika och äkta hos varje människa för att ge rollgestaltningen liv och trovärdighet på scen.  

2021 firar Romeo och Julia Kören 30-årsjubileum. Benoît och kören fortsätter oförtröttligt sitt arbete att förmedla och gestalta tidig musik. Vi hoppas att vi får njuta av deras mångfacetterade föreställningar i många år framöver.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingBenoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören. Foto: Sofia Drevemo
Benoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören. Foto: Sofia Drevemo
Musik

Benoît Malmberg om historisk och klassisk scenkonst

Kristina I. Kleinert

Benoît Malmberg, producent på Dramaten och konstnärlig ledare för Romeo och Julia Kören, berättar om glädjen i att skapa tillsammans. Om att lyssna in koden från svunna tider, och varför vi inte ska släppa den klassiska scenkonstens arv. 

Att få möta en renässansmänniska i dagens Sverige är upplyftande och hoppingivande. Konstnärliga ledaren för Romeo och Julia Kören Benoît Malmberg kommer in genom dörren till Dramatens sceningång, anspråkslöst klädd men med pondus och karisma. Vi söker oss upp till en av byggnadens vackra salonger och slår oss ner i stora sammetsfåtöljer. Vårt samtal dyker ner i existentiella frågor om den historiska och klassiska scenkonstens vara eller inte vara.

De första sex åren av sitt liv tillbringade Benoît i Kamerun i Centralafrika tillsammans med sin svenska pappa och franska mamma. Familjen bosatte sig därefter i Karlstad i Värmland. Han sjöng i en mängd körer och blev i vuxen ålder headhuntad för jobb på Dramaten. 1991 startade han Romeo och Julia Kören som med åren har etablerat sig som en framstående och nyskapande ensemble.

Med rötter i renässansens musik och körsång har de utvecklat ett eget och unikt scenspråk där olika konstnärliga uttryck förstärker varandra. Musik, sång, teater och dans samt färg och form samsas på scen och skapar ett allkonstverk i bästa renässansstil. Ett besök på körens hemsida kittlar fantasin och de suggestiva bilderna från olika föreställningar är dramatiska och färgstarka. 

Benoîts konstnärliga insatser har uppmärksammats och han har erhållit medalj av kungen. Kören har på den internationella arenan fått fina recensioner och har uppträtt vid en mängd scener, bland annat i Blå hallen vid Nobelfesten. Trots alla framgångar brinner lågan starkt hos Benoît för det äkta i scenkonsten, bortom trender och kändisskap. 

Vi diskuterar frågan om den klassiska musikens och scenkonstens roll i det samtida samhället.

Benoît berättar att han ser en skrämmande utveckling i samhället där förståelsen för varför man håller på med kultur och varför det är så viktig håller på att gå förlorad. På ett personligt plan upplever han att musiken stimulerar fantasin och känslorna, men det är i mötet med andra och att få spela tillsammans som ger den största tillfredställelsen.  

– Att få träffas i grupp och få musicera skulle kunna beskrivas som ett teamwork. Tillsammans skapas upplevelsen av att vi som lag kan göra fantastiska saker. Det är så viktigt att som ensemble få hålla på att musicera tillsammans under en längre tidsperiod. Det finns dock en trend idag inom kulturlivet att skickliga musiker bjuds in, som snabbt springer vidare till nästa engagemang, att skapa ett lag hinns inte med.

Benoît framhåller att ledarskapet är väldigt viktigt liksom budgeten för att stödja ett sunt och produktivt kulturliv. Tvärtemot slår samhälleliga direktiv sönder långsiktighet och byggandet av ett väl fungerande lag. Det är viktigt att belysa situationen för beslutsfattare, och att kulturutövare agerar tillsammans och ser bortom revirtänkandet.

– Jag lever i en teatervärld, och tänker att det också handlar om uppfostran, disciplin, moral och etik. Om jag är en utövare av musik, vad krävs det av mig och vad har jag för ansvar? 

Det historiska lockar och inspirerar Benoît. Han tycker om att kunna gå tillbaka och spåra ursprunget i en not eller ett musikstycke. Att kunna höra eller förnimma signaler, vibrationer eller energi i musiken väcker en förundran hos honom. 

– Det är som ett meddelande från historien som kommer till oss idag. Det väcker också frågan vad vår tids meddelande kommer vara till framtiden? Vad av det som skapas idag kommer anses vara klassiskt i framtiden?

För att kunna ta emot och förstå de här meddelandena och koderna från förr behöver vi utövare som kan för dem vidare menar Benoît. Han poängterar vikten av att vi måste förmedla koderna till barnen så att de kan tolka verken. Annars finns risken att förståelsen är borta om hundra år och notbladen slängs bort och bränns upp. Tyvärr saknar nyutexaminerade kulturarbetare ibland intresset och förmågan att titta bakåt, undersöka tidigare arbetssätt och erfarenheter och dra lärdom. Det kan finnas en jargong att de tycker att deras egen erfarenhet är mycket bättre än den historiska.

Upprinnelsen av Romeo och Julia Körens scenform är att hämta i Benoîts ungdomsår. Han tyckte att det var långtråkigt att sitta och lyssna på en konsert som pågick länge. Det var monotont och händelsefattigt på det visuella planet. Därför började Benoît experimentera med scenrummet när han började vid Dramaten. Föreställningar förlades till nya platser och mötet med publiken utvecklades på ett innovativt sätt.

Genom åren har kören förändrats och utvecklats. De första medlemmarna har slutat och ersatts med nya skådespelare, sångare och musiker. Men det viktiga och levande mötet med publiken är fortfarande det centrala. Ofta interagerar artisterna med åskådarna och skapar närkontakt genom att röra sig mitt bland publiken. 

Processen att skapa nya förställningar och en levande scenkonst fortsätter liksom Benoîts efterforskningar i historien. 

– Det är fantastiskt att få lära mig saker. Jag får större perspektiv över saker och ting, och jag får ett större spektrum att röra mig i. Det utvecklar min nyfikenhet, mitt seende och lyssnande samtidigt som jag upplever att jag blir mer ödmjuk. 

Benoît lyfter fram att den historiska och klassiska scenkonsten kräver en arbetsledare som vågar och arbetar för den. Han eller hon måste bestämma sig för om verken ska sättas upp och visas för de unga så att de förstår konstarten och lär sig den historiska koden.

– Det är väl härligt att kunna spegla sig i något annat än samtiden. Tar man bort speglingen eller motpolen, så kan man eventuellt improvisera fram någonting. Men det kanske leder till att det blir oviktigt att kunna framföra de klassiska verken som kräver fördjupad kunskap och teknisk skicklighet.

Att ta del av det klassiska kulturarvet är ett sätt att utbilda sig. Det finns en tanke bakom de olika teknikerna som utvecklats under lång tid berättar Benoît. Hur skådespelare pratar, dansare rör sig och musiker spelar är allt utarbetat under flera århundraden med tanke på scenrummet och publiken. Det är kunskaper och erfarenheter som förfinat det konstnärliga uttrycket. Centralt för Benoît är att kunna lyfta fram det unika och äkta hos varje människa för att ge rollgestaltningen liv och trovärdighet på scen.  

2021 firar Romeo och Julia Kören 30-årsjubileum. Benoît och kören fortsätter oförtröttligt sitt arbete att förmedla och gestalta tidig musik. Vi hoppas att vi får njuta av deras mångfacetterade föreställningar i många år framöver.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024