Att vördnadsfullt leka med idéer
Vad är din inspiration för att skapa en respektfull debatt? Foto: Ian Waldie/Gettyg Images


Ibland sägs det att vi ligger i ett kulturkrig, ett krig om vilken kultur som i framtiden ska råda i vårt land. Vad skulle hända om vi här bytte ut ordet krig mot samarbete?

Att vördnadsfullt kunna leka med idéer är ett koncept taget från ett brev skrivet av Oscar Wilde 1897. Han kritiserade då en av sina meningsmotståndare med orden att han aldrig kunnat ”vördnadsfullt leka med idéer utan enbart våldsamt presenterar sin åsikt”. Jag tittade i veckan på en amerikansk debatt om politisk korrekthet och funderade på vilken debattkultur som är angenäm i ett respektfullt samhälle. Men också hur vi kan fylla oss med koncept och idéer som gynnar en hänsynsfull diskussion och ett artigt samhälle.

Vår kultur har en grund som handlar om att offra egna fördelar för att skapa sammanhållning och stabilitet i samhället. I syfte att stabilisera en familj och ge en trygg uppväxt till barn offrar vi i äktenskapet möjligheten till alla andra sexuella relationer. Idag finns möjligheten att skiljas på ett annat sätt än förr men innan tog vi också ett steg där vi genuint la våra liv i varandras händer, det enda alternativet som fanns var att sunt och långsiktigt vårda relationen. Det fanns ingen bakdörr att ta om det skulle bli för svårt.

Hela samhället befinner sig egentligen just här. Vi lever tillsammans som svenskar och det finns inget annat alternativ än att prata med varandra. Det finns inget annat alternativ än att långsiktigt vårda våra relationer. Politiken är på många sätt en hätsk arena och samma sak gäller på många plan kulturen.

Det är ibland svårt att säga exakt vad kultur är. Begreppet inkluderar konst, hantverk, traditioner och religion. Men vi använder också mer otydliga förklaringar såsom svensk kultur, kristen kultur, populärkultur, traditionell kultur, mängder av begrepp som är flytande och som vi tillsammans skapat under en lång tid.

Begreppet kultur är laddat och nära knutet till vår identitet. Jag är en svensk vit man. Vad innebär det? Vem är jag? Vad innebär det att vara svensk? Att vara man? Att ha vit hudfärg? Vad innebär det att vara kvinna? Vad innebär det att vara utlandsfödd och ha en hudfärg som inte stämmer överens med normen?

Vem man än är så skapar man sin identitet tillsammans med andra och tillsammans med samhället.

Man får den inte av andra men man skapar den inte heller själv.

Man utvecklar den sakta tillsammans med andra och tillsammans med samhället. Ska man säga hen eller inte? Vilket pronomen ska användas? Är jag som man en förtryckande del av patriarkatet enkom på grund av mitt kön? Eller är jag en samhällets uppbärare när jag arbetar hårt varje dag?

Det är kanske vid just den insikten, att vi intesjälva bestämmer vår kultur och vår identitet, som det börjar kännas på allvar. När vi förstår att vi faktiskt enbart är medskapare av vår identitet och inte skapare.

Vad som i vår kultur är innebörden av att vara man kommer att påverka mig, och när det gäller mina barn är påverkan än större.

När de växer upp kommer filmer, youtube, teater, skola och samhället i stort att lägga en grund för hur de tänker, agerar och lever sina liv. Samhället lägger grunden för deras identitet och en stor del av detta ligger utanför min kontroll.

Just här kan vissa diskussioner bli till krig. För plötsligt handlar det inte längre om oss personligen. Det handlar om i vilken kultur och vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp. Och vi kan pressa åsikter mycket hårdare och våldsammare när vi tänker att vi gör det för att rädda våra barn.

Det är här artigheten kommer in och det är också här Wildes citat blir oerhört viktigt. Vi kommer nämligen alltid att på något sätt hamna i situationer som känns så oerhört viktiga att vi är beredda att gå över lik för att nå dem. Får jag en son kommer jag troligtvis att kämpa för att han ska uppfostras till en man i enlighet med sunda, bra, manliga normer.

Jag kommer att prövas i diskussioner om att kön inte spelar någon roll. Jag kommer att ha min åsikt här. Men om den diskussionen ska bli gynnsam blir den stora frågan om vi båda kan undanhålla vår vilja att våldsamt presentera våra åsikter för att istället vördnadsfullt diskutera. Om vi båda kan hålla artigheten högt och gå in i diskussionen för att lära oss av varandra istället för att beskydda vår avkomma.

Nästa fråga är hur man når dit. Hur kommer man till den punkt i sig själv där man kan hänfalla till artighet när blodet kokar? Där jag genuint kan lyssna när jag tycker att min motpart har fullständigt fel. För även om jag i lugnt tillstånd inte ser något problem i detta vet jag att saker ändras när det blir allvar.

Här är poesin min vän. Här är den traditionella konsten min vän. Här är myterna min räddare. Här någonstans ligger också grunden till det riktigt utvecklande samtalet. När parter med gravt olika åsikter kan se varandra i ögonen och med genuin respekt diskutera dessa.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.