Alla människors lika värde – den felande länken
Syriens utrikesminister Walid Al-Moualem talar i FN:s generalförsamling i New York den 28 september 2018. Foto: Don Emmert/AFP/Getty Images


De flesta har säkerligen hört uttrycket ”alla människors lika värde”. Det är någonting som vi alla förväntas stå bakom, och att hävda motsatsen vore antagligen socialt självmord. Men är detta egentligen giltigt i praktiken, eller är det bara en politisk slogan?

Uttrycket i sig kommer från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och har senare skrivits in i regeringsformen. Det är dock inte helt självklart vad detta egentligen innebär. På vilket sätt har alla människor lika värde? Och för vem?

Inom den personliga sfären tycks det inte vara giltigt. Familjemedlemmar värderas högre än vänner. Vänner i sin tur värderas högre än främlingar. Dessa värderingar ligger till grund för vilka som ska medräknas vid till exempel inköp av mat och fördelningen av begränsade resurser. Normalt prioriteras de närmsta, medan främlingar exkluderas, trots förekomsten av nödbehov.

I arbetslivet är det till stor del kompetens, flit och tillförlitlighet som ligger till grund för människors värde i verksamheten. Detta i sin tur styr storleken på belöningen i form av lön och position. Om man skulle gå emot företagets intressen och skada verksamheten blir ens värde i verksamheten negativ, vilket oftast resulterar i att man blir helt utestängd och tappar all form av belöning.

Sett utifrån samhället i stort så tycks en produktiv företagare som sätter tusentals människor i arbete och genererar hundratals miljoner i skatteintäkter årligen bringa mer praktiskt värde till samhället än till exempel en kriminell missbrukare.

Synen att båda dessa utgör samma värde för samhället i stort känns väldigt främmande. Det praktiska värdet denna företagare faktiskt utgör för samhället är, med all sannolikhet, långt större. Att det subjektiva värdet skulle vara helt skilt från det praktiska värdet en människa utgör tycks inte heller rimligt.

Felöversättning

Att detta är svårt att intuitivt förstå kan bero på att detta grundar sig på en felöversättning av FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna.

Den relevanta passagen i artikel 1 lyder: "All human beings are born free and equal in dignity and rights"

Den svenska översättningen lyder: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter"

Att dignity översätts till "värde" (value) tycks inte helt korrekt. Snarare är "värdighet" en mer korrekt översättning vilket skulle resultera i: "Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter".

Detta tycks, åtminstone för mig, mer intuitivt, om man samtidigt ser till resterande punkter deklarationen om mänskliga rättigheter avhandlar.

Denna värdighet handlar om människans medfödda universella rättigheter. Det inkluderar grundläggande saker som rätten till liv och frihet, likhet inför lagen, åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Innebörden ändras

Denna felöversättning leder till praktiska problem. Vad denna passage egentligen menar är inte att en kriminell missbrukare ska värderas lika som till exempel en framgångsrik företagare, varken av dig personligen eller av samhället i stort.

Snarare menas att denne inte kan straffas enbart på grund av den ekonomiska belastning som denne utgör för samhället. De mänskliga rättigheterna kräver att varje individ behandlas utifrån synen på människans medfödda rätt till grundläggande värdighet, och rätten att bedömas i enlighet med lagen, oavsett individens subjektiva och praktiska värde.

Ett annat väldigt relevant exempel just nu är återvändande IS-terrorister

Utifrån perspektivet att alla människor innehar lika värde, utgör även dessa återvändande IS-terrorister likadant värde som den framgångsrika företagaren i exemplet ovan. Detta trots att dessa terrorister bevisligen är i krig mot oss och utgör ett direkt säkerhetshot mot hela samhället. Således värderas människor helt oberoende av sina meriter och sin förmåga att fullfölja sina skyldigheter.

Det är sannolikt detta som leder till Sveriges rådande oförmåga att med rättslig praxis och lagstiftning komma åt detta problem. Ett uppenbart säkerhetsproblem hanteras istället med frikostiga sociala insatser som boende, jobb, utbildning och samtal, precis som man hade hanterat vilken medborgare som helst.

Om vi istället ser utifrån perspektivet om människors rätt till grundläggande värdighet, är istället innebörden att dessa terrorister inte bör stenas till döds vid första åsyn. De ska behandlas i enlighet med grundläggande mänskliga rättigheter och få sin sak prövad i rätten innan någon form av dom eller straff utfaller. En påtvingad neutral värdering av terrorister finns inte i detta fall.

Skillnaden mellan lika ”värde” och lika ”värdighet” tycks vara avgörande.

Värde

Det normala är att saker som biologiska och känslomässiga band, kompetens, flit och tillit ligger till grund för vår subjektiva värdering av människors värde. Detta är inget fel i sig och motiverar istället människor till att vara produktiva, hjälpsamma och vara varandra trogna.

Att terrorister ska värderas och likställas med produktiva, lojala medborgare är inte önskvärt. Detta riskerar istället att erodera hela samhällsmoralen då produktivitet och moral inte längre uppmuntras och belönas, och illvilja inte längre bestraffas.

När denna högst politiserade missuppfattning väl tas om hand kommer denna absurda situation att åtgärdas.