Jag hade försökt allt men såg ingen utväg och började tänka allt mindre på återhämtning och alltmer på döden. Jag förberedde mig för min egen begravning. Jag brukade säga, "Döden är mig tätt i hälarna, min tid är snart över."

Min man var fortfarande ung och jag oroade mig för att han skulle gifta om sig och att mina barn skulle bli dåligt behandlade av sin styvmor. Jag väckte ofta upp min man på natten och bad honom dela upp vår egendom så att jag kunde lämna min andel till barnen. Jag hade gett upp.

Istället för att tro att jag kunde finna tillräckligt med energi för att bekämpa mina många sjukdomar började jag njuta av att lyssna på ljuden av patogenerna som lurade i min kropp och som väntade på att attackera mig när jag var som mest utsatt.  Allt jag kunde göra på nätterna var att räkna varje andetag när jag kippade efter luft.

Jag hade slut på tårar och mitt hjärta var krossat på grund av det oändliga lidandet. Jag tog inte längre någon medicin. Jag brydde mig inte längre om någonting och väntade bara på att få dö. Det enda jag önskade var att få somna in och aldrig mer vakna upp.

Detta var det miserabla tillstånd jag var i efter år av försvagande sjukdom och misslyckande med att hitta lindring. Jag hade gett upp allt hopp när ett förslag från min bror öppnade upp den väg för mig där jag återigen skulle få uppleva glädje och hälsa i mitt liv – en otrolig vändning.

Allt sjukare

Jag växte upp i en fattig, gudsförgäten by. Det var svårt att försörja sig så de unga flydde till städerna i hopp om att kunna göra sig en förmögenhet. Jag gjorde detsamma, valde att flytta hemifrån och börja om på nytt. Jag fann en målmedveten man, vi hade ett lönsamt företag och två vackra barn. På det stora hela var livet bra.

Men man kan aldrig gissa vad framtiden har i sitt sköte.

En dag när jag var 26 år och i mina ungdoms dagar kollapsade jag plötsligt. Sedan attackerades jag av olika sjukdomar, en efter en. Vissa blev kroniska eller obotliga och jag hade inget annat val än att leva med dem. 2008 fick jag kroniskt magont på grund av en bakteriell infektion i bukhinnan.

Jag hade också problem med att svälja och andas vilket onkologisjukhuset diagnostiserade som nasolaryngeal inflammation (inflammation i svalgets slemhinnor som hör ihop med näshålan). Även om jag tog den föreskrivna medicinen så hade jag en outhärdlig smärta. Jag åkte flera gånger tillbaka till sjukhuset, men diagnosen var densamma. Jag var utmattad och min kropp blev allt svagare. Jag förlorade min aptit och led av sömnlöshet.

Sedan började jag snabbt gå ner i vikt och hade diarré nästan varje morgon. Jag gick till sjukhuset och fick diagnosen ändtarmsinflammation och inre hemorrojder i analkanalen. Sedan fick jag diagnosen ledinflammation, följt av bihåleinflammation. 2011 led jag också av vestibulär sjukdom (skador på det system som består av delar av inre örat och hjärna) och allvarlig livmoderhalsinflammation.

Att jag aldrig kunde få ordentligt med sömn ökade mitt lidande. Jag fick ändra min sovställning som jag normalt skulle ha sovit i, annars kunde jag kvävas på grund av en godartad tumör som delvis blockerade mina luftvägar. Jag hade fått veta att jag hade en godartad tumör bakom näsan. Detta förklarade varför jag hade problem med att andas och svälja.

Jag blev helt galen. Jag var helt beroende av medicin i en ålder då de flesta kvinnor blomstrade. Jag var i en fruktansvärt dålig form – så sjuk och svag att en mild vindpust kunde ha slagit omkull mig.

Söker förgäves hjälp

Jag reste till olika sjukhus över hela landet i hopp om att finna ett botemedel. Jag försökte med nya behandlingsformer men ingenting fungerade, och till slut insåg jag att jag bara gick runt i cirklar.

När jag insåg att västerländsk medicin inte hjälpte så sökte jag hjälp från kinesisk traditionell medicin. Jag bytte till växtbaserad medicin och besökte varje läkare jag hörde talas om.

Vid denna tidpunkt kunde jag knappt äta. Det enda jag kunde tvinga mig att svälja var vanlig gröt, för om jag åt något annat skulle jag direkt efter få diarré. Jag spenderade mycket tid i mitt sovrum även om jag bara fick sova en eller två timmar per natt. Resten av tiden förbannade jag mitt öde och undrade hur livet kunde vara så tufft. Oavsett hur mycket jag försökte så fanns det inget som kunde ge mig tröst och lindra mitt lidande.

Efter att inte haft tur med allt jag hittills hade försökt så vågade jag mig in på icke-vetenskapliga, spiritualismsbaserade behandlingar. Jag bjöd in alla typer av shamaner och andra slags healers till mitt hem för att utföra forntida ritualer, spådom, magi osv. Jag brydde mig inte om hur mycket det kostade, allt jag brydde sig om var att få tillbaka min hälsa.

Men inget förändrades och mina förhoppningar dog. Jag såg ingenting framför mig. Jag hade inga gudar att räkna med. Det finns ett ordstäv att när en dörr öppnas så stängs en annan, men vid det ögonblicket så var den enda dörren som var öppen för mig den till underjorden. Jag gav upp allt och var redo att bli välkomnad av döden. Jag började arrangera min begravning.

Nyfikenheten väcks

Men livet är fullt av överraskningar. En dag kom min bror för att se hur jag hade det. Jag sade till honom: "Jag är inte bättre. Jag kommer förmodligen att dö snart." Han föreslog då att jag skulle leta upp Falun Dafa, en metod från Kina som hade spridit sig runt om i världen och som hjälpt många människor att bli botade.

Varje gång jag hörde talas om en ny behandling hoppade mitt hjärta till av lycka, vilket också hade fört med sig att jag många gånger förlorat mina pengar för ingenting. Jag sökte ändå upp Falun Dafa på internet, även kallat Falun Gong. Jag tittade på en demonstration av metodens övningar som såg så enkla ut att göra och ärligt talat blev jag besviken. Hur skulle denna enkla metod kunna hjälpa mig till återhämtning när vetenskaplig medicinering inte kunde?

Jag fortsatte att läsa om Falun Dafa och ju mer jag läste desto mer nyfiken blev jag. Jag lärde mig att metoden består av att göra qigongövningarna och följa en lära som kunde sammanfattas med bara tre ord: Sanning, Medkänsla och Tålamod.

Jag rördes jag till tårar när jag läste artiklarna som skrevs av människor som hade funnit frid, hälsa och lycka från denna utövningsmetod. Bland dem fanns det några som hade lidit av samma sjukdomar som jag.

Trots att jag fortfarande var tveksam så hade hoppet rotats i min själ. Jag ringde numret till en kontaktperson som svarade på alla frågor jag hade, inklusive hur mycket det kostar att lära sig. Jag blev förvånad över att allt på internet var gratis men om jag ville köpa några böcker var så var de mycket överkomligt prissatta. Eftersom ingen lurade andra för så lite pengar så bestämde jag mig för att köpa dem.

En lidande kropp renas

Efter att jag fått böckerna tittade jag på dem och suckade, inte övertygad om att denna metod skulle kunna hjälpa mig. Jag lade bort böckerna och glömde länge bort dem.

Mitt tillstånd blev värre och smärtan hemsökte mig dag som natt. En natt steg jag upp och gick omkring för att få lindring och stannade till vid bokhyllan där jag hade lagt Falun Dafa-böckerna. Plötsligt undrade jag vad som var skrivet i dem och tänkte att jag skulle ge det ett försök. Jag valde den som heter Zhuan Falun och började läsa den.

På så sätt började jag utöva Falun Dafa.

När jag gjorde övningarna och läste böckerna började min kropp renas. Jag hade oftare diarré och smärtan blev värre. Boken hade nämnt detta, så jag litade på det och fortsatte att öva. Den betonade också vikten av att följa Sanningens, Medkänslans och Tålamodets principer. Efter en kort period av lidande märkte jag positiva förändringar i mitt tillstånd.

Ju mer jag studerade lärdomarna och strävade efter att följa dem, desto fler förändringar upplevde jag. Efter ungefär en månad minskade smärtan enormt mycket. Otroligt nog började jag sova bättre, ostörd av att behöva gå till badrummet på grund av diarré eller alltför frekvent urinering.

Snart var smärtan helt borta och jag kunde sova ostört hela natten och vakna upp uppvilad. Min aptit förbättrades också och jag kunde äta mat som jag inte hade kunnat äta på åratal.

Återfödelse

Efter tre månader kände jag mig som en ny person och jag trodde verkligen att Falun Gong hade helat mig. Mitt utseende förändrades till det bättre, jag gick upp i vikt och var inte längre "Fröken Mager" och jag njöt återigen av livet.

Folk var förvånade över att se mina stora förändringar. Från att ha varit en blek och ledsen person med en svag kropp så återvände jag till det gamla jag som jag varit före sjukdomens angrepp.

Vissa som hade bevittnat denna "återfödelse" började utöva Falun Dafa tillsammans med mig. Jag försökte nå ut till så många som jag kunde, eftersom jag nu var medveten om hur kraftfull den här metoden var. Jag gav dem böckerna gratis och hjälpte dem att lära sig övningarna.

Min syster, som också led av dålig hälsa och tillbringade mer tid på sjukhus än hemma, började utöva Falun Dafa efter att ha sett förändringarna hos mig. Också hon återhämtade sig snabbt.

Gränslösa fördelar

Zhuan Falun lär oss att vara vänliga, sätta andra före oss själva och höja vår moraliska standard. Som affärskvinna har jag sett både bra och dåligt i näringslivet. Jag strävar efter att tillämpa sanningsenlighet, medkänsla och tålamod på jobbet och har uppnått anmärkningsvärda resultat.

Det har nu gått fyra år sedan jag började utöva Falun Dafa. Jag ryser vid tanken på hur mitt liv skulle ha varit utan det.

Jag är djupt tacksam och jag hoppas att fler människor kan upptäcka skönheten och nåden i denna underbara metod och uppleva dess gränslösa fördelar, precis som jag har fått erfara.

Nguyen Thi Tuoi bor med sin familj i Vietnam.