Vad gör oss till de vi är?
Ett plötsligt utbrott som länge grott under ytan. Fungerar vi på samma sätt? Foto: Halldor Kolbeins/AFP


I årtionden ligger våra tankar och gnager i sinnet. Det är positiva och negativa, arga och medkännande. Vad gör dessa egentligen med oss? Vad får de för uttryck i vår konst och våra liv?

År 2010 fick Eylafjallajökull utbrott och flygtrafiken i delar av världen fick ställas in. När jag själv var på Island diskuterades det hur vulkanen Katla förväntas få utbrott inom tjugo år och hur man kunde tänka om man har hus i närheten. Nu har vulkaner i Geldingadalur startat en period av vulkanisk aktivitet i området.

Saker pyr under ytan innan det blossar upp. Dessa vulkaner har väntat i många år på att få sina utbrott och trycket från underjorden har sakta, sakta växt. Vi ser det ofta inte förrän utbrottet kommer. Vi håller koll på stora saker i världen men överraskas plötsligt av hur en liten anspråkslös ö stoppar vår flygtrafik.

Aktiviteten i Geldingadalur är av det lugnare slaget, här pyr saker upp som länge legat under ytan. Det drar till oss vår beundran och nyfikenhet utan att ställa till med allt för mycket elände. Jag funderar på hur jag tänker och vad som gror i mitt inre. Varför skapar jag det jag skapar? Varför uttrycker min konst det den uttrycker? Varför reagerar jag som jag gör i olika situationer?

För några år sedan gick jag en kurs i krympburkar för en slöjdare vid namn Jögge Sundqvist. Kursen var en vecka och jag jobbade tills jag föll ihop på kvällarna. Det var svårt att hitta en tid för att äta något under slöjdandet och kursgården släckte all el till verkstäderna vid tio för att deltagarna inte skulle jobba för länge. Efter några dagar i denna miljö bestämde jag mig för att skriva en dikt på min burk. Jag låg länge och tänkte på kvällarna tills en morgon då några rader kom till mig. 

Jag har fått för mig att det är inspirerat av Leonardo da Vinci men i ärlighetens namn var det nog något jag kom på själv. Dikten går: "En väl använd dag är grunden till en tillfredsställande sömn. Ett väl använt liv är grunden till en tillfredsställande död.”

På den tiden tänkte jag inte på varför just denna dikt kom till mitt sinne. Men visst hade den legat och pyrt. Något hade bubblat i mitt inre, min arbetsiver hade verkat i mitt undermedvetna och när det var dags brast den ut i en dikt om de senaste dagarna i mitt liv.

Detta tillfälle var väldigt tydligt men vad gäller på längre sikt? Vad odlar vi i vårt inre dag efter dag som om tio år kommer att blomma ut till nästa Eylafjallajökull? Hur tar vi hand om våra känslor så att de slipper få denna stormexplosion och kan nöja sig med att vara ett exotiskt fenomen vi utforskar och studerar? Kan vi rentav odla goda egenskaper som om tio år blommar ut till något fantastiskt?

För vad hände egentligen efter Eylafjallajökull och vad händer nu vid Geldingadalur? Island får uppmärksamhet. Världens ögon dras mot den lilla ön som med sina skalv skriker efter vår uppmärksamhet. På min tur till Island berättade guiden om hur Eylafjallakökull var med och drog upp Island ur en ekonomisk kris. I världens ögon var det bara en liten ö men när utbrottet stoppade flygtrafik världen över blev den ett mysterium och turismen ökade lavinartat. Även detta skalv drar åt sig turister och utan pandemi hade jag själv letat upp ett flyg för att titta på lava.

Så som alla mina tankar och känslor tar sig in i min konst, likaså blir jag sakta till den person jag formar genom den jag för tillfället är. Insikten blev för mig på något vis skrämmande och på ett annat upplyftande. Jag minns ett citat från den taoistiska boken ”Dao De Jing” som går ”Jag är god mot de som är goda, jag är också god mot de som inte är goda, så nås godhet”. Vi har liknande citat i vår västerländska kultur men just detta ger för mig en så tydlig riktning i hur jag ska göra. Det är som en liten manual.

Jag ska låta godheten gro i mig. Jag ska låta den pyra. Jag ska låta den sakta komma ut i min konst och i mina handlingar. Jag ska öva den speciellt mot de som inte är goda. Jag ska sakta fylla mig även om det inte syns. Så om tio år, när saker pyrt färdigt, eller inom tjugo år, när Katla är redo. Då kan saker ske, då kan mitt arbete synas.

För ju äldre jag blir, desto mer förstår jag hur min historia präglar mig. Jag förstår också hur jag kan skapa mitt framtida jag genom små steg och små handlingar. Tänk om jag klarare kunde se detta. Tänk om jag i stunden av svårigheter kunde förstå att det är här jag utvecklas och växer. Att just de svåraste ögonblicken kanske kommer att göra mig vackrast i framtiden om jag kan odla tålamod och medkänsla i dem.

Min konst puttrar ofta länge under ytan innan den kommer ut. Det är en process där dikter och mönster sakta växer fram från mitt inre. Kanske finns det en chans att nå vad jag en gång skrev på ett av mina verk: ”Tålamod är inte att i tysthet lida. Det är att i svårigheter le”. Kanske pyr även denna fras en dag ut liksom Geldingadalur. 

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.