På webbsidan på University of Virginia's School of Medicine kan man läsa om minnen från före födelsen: ”Vissa småbarn rapporterar minnen från före eller under sin födelse. När det gäller rapporterade minnen från före födseln beskriver vissa att de är medvetna om händelser som inträffade när de var i livmodern, medan andra talar om händelser från en annan värld eller himlen.”
”Ibland kan småbarn beskriva delar av sin födelse som föräldrarna säger att de aldrig berättat om. Trots att den nuvarande förståelsen av spädbarnsminnet inte anser att sådana minnen kan vara möjliga, så beskriver faktiskt vissa barn sådana saker. ”
Även om vetenskapen har gjort en del framsteg i förståelsen om hur vi lagrar och har tillgång till minnen, så är en stor del fortfarande ett mysterium.
Minnet varade bara ett par sekunder. Jag förstod inte då att jag beskrev precis hur det måsta ha varit när jag var inne i min mamma …
Kan det vara så att påstådda minnen från före födseln bara är fantasier som passar de aktuella behoven hos dem som rapporterar dem, såsom Mark L. Howe på psykologiavdelningen vid Lakehead University tror?
Eller kan det vara ett av de många mystiska fenomen som verkar vara kopplade till ett medvetande som existerar fritt från hjärnan (i likhet med barn som rapporterar minnen från tidigare liv och uppvisar en vuxenliknande förståelse mycket tidigt i livet)? Det skulle i så fall förklara hur minnena kan vara så tydliga, trots att spädbarn vanligtvis inte anses kunna ha en sådan skärpa på grund av hjärnans begränsade utveckling.
Eller handlar det snarare om att det pågår någon slags process där fostret absorberar minnen som finns lagrade i mammans hjärna, som vissa antar?
Hjärn-koppling mellan baby och mamma
I en studie som gjordes av en forskargrupp vid Emory University i USA, utbildades möss till att vara rädda för ämnet acetofenon, en fruktig lukt som finns i körsbär, jasmin, kaprifol och mandelsmaksättning. Mössen fick en lätt elektrisk stöt i samband med upplevelsen av lukten vilket skapade en obehaglig association till lukten.
Michael Jawer, författare till ”The Spiritual Anatomy of Emotion” (ungefär känslornas andliga anatomi), förklarar: ”Deras [mössens] näsor vande sig vid det och ökade produktionen av en viss typ av nervceller som var specialiserade på lukten, och det gjorde även deras hjärnor, vilket skapade ett ökat igenkänningsområde för den.”
Det överraskande var att: "Avkommorna till dessa möss – som aldrig tidigare varit utsatta för lukten – också visade ökad rädsla och skrämselrespons för den."
Avkommans hjärna hade ett ökat antal av samma slags nervceller som hade ökat i musförälderns hjärna. Deras näsor var känsligare för den här specifika lukten. Till och med den tredje generationen påverkades på det här sättet.
Naturligtvis är det en annan sak att en mus kan föra över en rädslorespons till sin avkomma, än att en mänsklig mamma på något sätt skulle kunna föra över komplexa minnen eller händelser som hon varit med om i livet till sitt barn inne i livmodern.
Minnen av en bilolycka inifrån livmodern
En person på den sociala webbsidan Reddit delade med sig av följande minne från före födseln: ”Jag har ett tydligt minne av att min mamma skadade sin bil på väg hem från mataffären, och hon hamnade i en högljudd konflikt med min pappa om det. När jag frågade mamma om det senare i tonåren berättade hon för mig att jag ännu inte var född då, och att jag fortfarande var i hennes mage vid den tiden. Min pappa bekräftade saken. [Jag] har också ett minne från dag ett. Jag var i min mammas famn när hon rullades ut i en rullstol från sjukhuset efter att ha fött mig. Jag minns byggnadens interiör och fönstren, sjuksköterskans kläder, min pappas kläder och bilen de gick in i. Båda bekräftade även det minnet.”
Vissa minnen från före födseln upplevs ur ett perspektiv utanför livmodern. Personen minns hur omgivningen såg ut. Vissa kommer tydligare från ett perspektiv inifrån livmodern. Till exempel delade en annan Reddit-användare med sig av den här upplevelsen: ”När jag var liten berättade jag för min mamma om ett minne jag hade av att jag var på en varm, mörk, trång plats. Det hördes ett upprepande, och lätt lugnande, dunkande i bakgrunden, och jag kunde se ett svagt, diffust rött ljus framför mig. Ljuset var omgivet av ett nät med något mörkare röda linjer som tycktes pulsera i synk med dunkandet.”
”Minnet varade bara ett par sekunder. … Jag förstod inte då att jag beskrev precis hur det måsta ha varit när jag var inne i min mamma. Idag vet jag inte hur mycket jag verkligen minns och hur mycket jag återskapar, men det fanns en tid i mitt liv då mitt första minne kom från innan jag föddes.”
En annan person berättade: ”Min sjuåriga son Magnus och jag pratade om snö. Jag berättade för honom att jag älskar snö eftersom mitt första minne är när jag åkte släde med min pappa och min bror, när jag var två år gammal.”
”Sedan frågade jag Magnus vilket hans första minne var. … Magnus beskrev då hur han var på en mörk plats, och att han bara var helt stilla. Jag frågade om han var rädd och han svarade, ’Nej, det var jättebra!’ Sedan berättade han att han var i det han kallar ett ’grönt’ hus. Det förvirrade mig någon dag eller två tills jag insåg att väggarna i vårt hus var gröna när han föddes. Vi har målat om sedan dess, men lämnade kvar lite av det gröna på en inbyggd bokhylla. Jag visade det för honom och ja, det var samma ’gröna’. Jag frågade vad han gjorde i det gröna huset och han svarade, ’Jag bara kollade lite’. Sedan säger han att han var tillbaka inne i det mörka, och att en röst i hans huvud sade till honom, ’Oroa dig inte, du kommer snart att vara på jorden.’ Då förstod jag att allt det här var ett minne från före födseln.”
”Magnus säger att han minns att han såg på när han föddes, ’Jag stod bakom gardinen och tittade på.’ Jag frågade om han kunde berätta vad han såg, och han beskrev barnmorskorna och mig och min mamma, och han beskrev också läkaren som en ’hon’ vilket hon också var. Jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha berättat för honom att läkaren var en kvinna.”
Även om Mark L. Howe tror att sådana minnen skapas av fantasin och att verkliga minnen först kan uppkomma från omkring 18 månaders ålder och framåt, så tog han upp en del intressanta frågor om de tidiga minnenas natur i sin artikel, ”Memories From the Cradle.” (ungeför minnen från vaggan)
Howe skriver: ”Är upplevelser som man varit med om innan man kunde använda språket enkla att översätta till ord när väl barnet med lätthet kan uttrycka sig verbalt?”, och ”Varierar förmågan att muntligt återberätta händelser som inträffat innan man kan uttrycka sig verbalt, beroende på upplevelsens skarphet i minnet – om den är traumatisk och om den har fortsatt personlig betydelse?” ”... Finns det förändringar i minneslagringen som kan förhindra bevarandet av tidiga upplevelser? Kan exempelvis förvärvet av kunskap förändra det som redan finns lagrat? Förändrar vår ökade kunskap, särskilt om jaget, den personliga betydelsen av upplevelser och förvandlar dem från att en gång ha varit personligt betydelsefulla, till något som helt enkelt bara är lite spännande och intressant, och som troligtvis kommer att glömmas bort? Och till sist, måste vi ha medveten tillgång till tidigare minnen för att de ska kunna påverka oss? ”
Det finns många frågetecken kring hur minnen från före födelsen är möjliga, men faktum kvarstår ändå att det finns otaliga barn som berättar om saker de minns från tiden då de befann sig inuti livmodern. Hur det går till kan vår nuvarande vetenskap ännu inte ge några klara svar på, men kanske vi i framtiden kommer att få en bättre förståelse.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
