Europas erfarenhet av folkmord under första halvan av 1900-talet och det politiska misslyckandet med att vilja stoppa det, genljuder än idag. Detta reflekterades under en utfrågning i Europaparlamentet rörande barbari på 2000-talet: Kommunistkinas massaker på samvetsfångar och stöld av deras inre organ för transplantation.
– Detta är moraliskt förkrossande. Om vi inte tar kunskapen om denna praxis på allvar har vi blivit moraliskt och politiskt medansvariga, sade Tunne Kelam, ledamot av Europaparlamentet efter att ha hört ett antal paneldeltagare diskutera ämnet.
Värd för utfrågningen den 29 januari i Europaparlamentet var Edward McMillan-Scott, vice ordförande i parlamentet och en trogen anhängare av mänskliga rättigheter i Kina. Man presenterade åtta talare som diskuterade olika aspekter av mänskliga rättigheter i det kommunistiska landet.
Några av de mest dramatiska vittnesmålen kom från Enver Tohti, en uigurisk kirurg, som på 1990-talet personligen deltog i organstölder från uiguriska fångar innan dessa tekniker fördes över till den växande gruppen av Falun Gong-fångar under 1999 och 2000. Tohti har intervjuats om ämnet tidigare, men hans framträdande i denna panel var hans första offentliga vittnesmål.
1995 hade han ”under sin handledares vakande öga … utfört en levande kirurgisk extraktion av mannens lever och njurar”, enligt en redogörelse som den undersökande journalisten Ethan Gutmann publicerade förra året.
Gutmann deltog också i debatten. Han gjorde en uppskattning att 65 000 Falun Gong-utövare dödats sedan 1999 för att deras organ skulle avlägsnas och säljas. Det faktiska antalet kan vara mycket högre.
Falun Gong är en populär kinesisk andlig metod som kommunistregimen började förfölja 1999 efter det att antalet anhängare överskred antalet medlemmar i kommunistpartiet.
Personer i större västländers regeringar verkar finna det oroväckande att konfrontera en kommunistisk regim som växer dagligen i internationell slagkraft, enligt Gutmann och andra talare den 29 januari.
I ljuset av dessa brott anklagade Kelam i stort sett det internationella samfundet att avsiktligt stoppa huvudet i sanden i fråga om Folkrepubliken Kina.
– I dagsläget när det inte går att dölja informationen kan vi inte bara låtsas att vi inte har fått den – vi har tillräckligt med information för att dra en slutsats, sade han.
Passivitet kommer från brist på mod, sade han. Kelam gjorde en jämförelse mellan den allmänna inställningen till Kina, som är på modet nu, med försöken att ta itu med brott mot mänskliga rättigheter i tysthet och förre brittiske premiärministern Neville Chamberlains svaghet inför Hitler med hans ökade makt.
Kelam inramade frågan i termer av varje individs moraliska ansvar.
– Jag är inte en statistisk enhet. Jag är en unik personlighet och jag kan göra mitt val även om det är riskabelt, men det görs för att rädda din själ, för att rädda din integritet, för att fastställa din position som en ansvarsfull medborgare.
Man-Yan Ng, ledamot i styrelsen för International Society for Human Rights (ISHR), sade att mycket av svårigheten att hantera organstölder i Kina är att det är ett statligt arrangemang.
– I andra länder, i afrikanska länder eller på andra platser, har man också organskörd men den utförs av ”gangsters” som man kan granska rättsligt. I Kina görs det av staten.
Två huvudforskare på området organstölder i Kina, kanadensarna David Kilgour, tidigare parlamentsledamot, och David Matas, en människorättsadvokat, nekades visum för att genomföra undersökningen i Kina.
– En brottsling kommer aldrig att erkänna att den är kriminell. I detta fall är det staten som är kriminell, vilket skiljer organstölderna i Kina från dem i alla andra länder. Det är därför det är så allvarligt.
En annan medlem av Europaparlamentet, Leonidas Donskis, presenterade ett föredrag kallat ”Kinas alternativa version av modernitet som ett hot mot de mänskliga rättigheterna”.
Han sade att de bevis om organskörd som nådde ut till allmänheten 2006 ”blev det en ögonöppnare för folk. De förstod att det var något djävulskt, något absolut mardrömslikt som hände i Kina.”
Nästan sju år senare kände han att saker och ting har förändrats, även om framstegen går långsamt.
– Tänk er, för en tid sedan skulle vi inte ha kunnat föreställa oss en sådan här konferens, där ministrarna i Europaparlamentet finns representerade. Vi har så många kinesiska dissidenter här: vi har kinesiska läkare, kinesiska advokater, kinesiska forskare. De säger vad de tycker, de deltar och detta är mycket viktigt. De är det verkliga hoppet, sade han.
Översatt från engelska