Som en del av en ambitiös plan att skapa en ny sidenväg, har den kinesiska regimen planer på att förbinda Pakistan och Kina med vägar, järnvägar och oljeledningar. Kinesiska kommunistpartiets ledare, Xi Jinping, anlände i Islamabad den 20 april, och han förmodas meddela programmet under sitt tvådagarsbesök.
Xis besök inkluderade en salut med 21 skott och uppvisning med pakistanska flygplan, men i sammanhanget kan det vara intressant att lyfta fram händelserna som föregick besöket.
Från början var det tänkt att Xis Pakistanbesök skulle ske förra året, men sköts upp på grund av säkerhetsrisken och protester mot regeringen, enligt Voice of America.
Problemet är att den planerade handelsvägen eller sidenvägen mellan Kina och Pakistan kommer att gå igenom provinsen Baluchistan, där en separatiströrelse och militanta islamister inte är glada över avtalet.
– Att fysiskt försöka skapa en ny ”sidenväg” genom detta område innebär att man kommer att stöta på omedelbara fientligheter – det är som att springa in i ett råttbo”, sade Robert J. Bunker vid Strategic Studies Institute på U.S. Army War College.
– De jämförelsevis okontrollerade gränserna som korsar Iran, Afghanistan och Pakistan och den svårtillgänglig terrängen i det här området innebär att man lätt kan hamna i händerna på terrorister, separatister och kriminella grupper som al-Qaida, talibanerna och Jaish al Adal, sade Bunker.
Trupper på marken
För att skydda uppförandet av projektet håller Pakistan på att etablera en speciell säkerhetsstyrka som kommer att skydda den kinesiska arbetsstyrkan. Den Förenade Arabemiraten-baserade tidningen The Gulf Today rapporterade: ”Armén har lovat att krossa separatisternas uppror och säkerheten för kinesiska arbetare kommer att bli Xis stora bekymmer.”
Men programmet för att bevaka den nya infrastrukturen kommer inte att sluta när den är byggd. Den kinesiska regimen planerar att bygga vägar, järnvägar och gas- och oljeledningar som går från Pakistans södra hamnstad Gwadar till sydvästra Kina.
Att bevaka infrastrukturen blir ingen liten uppgift.
– Med tanke på hur hårt och laglöst det är i Baluchistanprovinsen kommer Pakistan säkerligen att vid något tillfälle verkligen behöva använda sig en ”beväpnat blockhus”-taktik, där korridorerna med den nya infrastrukturen, åtminstone i början, ligger tillsammans med en lång kedja av punkter som innehåller små kluster av beväpnade trupper.
– Snabba reaktioner från mobila styrkor som är utspridda i stora baser kommer också bistå dessa försvarspositioner, och det samma gäller för ISI:s (pakistanska säkerhetstjänsten) offensiva operationer”, sade han.
Läget påminner en hel del om USA:s operationer i Afghanistan, där USA-trupper bevakade avlägsna utposter från rebeller.
Pakistanska styrkor kan nog komma att klara utmaningen, men bara om den kinesiska regimen betalar, sade Bunker. Han sade också att ”det kommer att bli väldigt dyrt, och en storskalig insats som kommer att pågå i ett decennium eller längre”.
Det är också en fråga om huruvida USA fortfarande kommer att sponsra Pakistans säkerhetsstyrkor om pengarna används till att försvara kinesiska intressen.
Separatister
Den viktigaste frågan som Pakistan står inför i Baluchistan är de ökande separatistiska upproren, och en viktig fråga för det kinesiska programmet är huruvida operationerna kommer att förvärra upproren.
Enligt Max Abrahms, terroristexpert och professor vid Northeastern University, är upprorsmakarna i Baluchistan en separatistisk grupp, och ska inte förväxlas med terrorister. Han sade att ”de vill skapa ett autonomt område för sig själva. Det ser annorlunda ut än andra terrorhot som förekommer runt om i världen.”
Separatisternas mål i Baluchistan är att bilda ett eget land. De orsakar inte direkt några problem just nu, men när Pakistan börjar skicka ut sina specialstyrkor till regionen samtidigt som Kina bygger ett stort infrastrukturprojekt rakt igenom det, kan situationen ändras.
– Många militanta drar sig för att attackera civila, och jag tror att det framför allt är så för separatistiska grupper. Men om Pakistan börjar skicka ut trupper där ”kan detta bli ett mycket attraktivt mål”.
När det gäller Kinas och Pakistans tillvägagångssätt att handskas med terrorister skiljer de sig åt markant. Pakistan tenderar att inte vidta tillräckliga åtgärder medan den kinesiska regimen tenderar att agera alltför hårdhänt.
– En av de värsta sakerna en regering kan göra när det gäller mindre terrorhot är att överreagera, och kineserna överreagerar, sade Abrahms, som syftade till ”antiterror”-operationerna i Xinjiang, också känt som Östturkestan.
– De bestraffar medborgare som inte är terrorister. Hela uigurbefolkningen lider på grund av Peking, och detta kan leda till att vanliga människor tar till terrormetoder, sade han.
– När det gäller Pakistan har den regeringen traditionellt sett underreagerat. Det var först när skolan i Peshawar attackerades som pakistanierna sade att det var deras 11 september, och de började bekämpa terrorismen på allvar, sade Abrahms.
Han påpekade att det ändå ”är intressant att Kina och Pakistan kommer att samarbeta för att bygga en handelsväg genom ett område med mycket terroristverksamhet”.