Det verkar som att den privata sektorn i Kina har gett upp, från att tidigare ha varit motorn i en effektiv tillväxt. Investeringarna från privata företag gick ned i juni och minskade med ytterligare 0,6 procent i juli. Med dessa negativa siffror har det hänt något som vi inte kunde föreställa oss för bara några år sedan.
”Vi tror att inbromsningen inom privata investeringar är mer strukturell den här gången, genom svagare avkastning på investeringar tillsammans med sämre förtroende på grund av begränsade reformer och begränsad avreglering. Starka statliga företag kan inte fullt ut uppväga denna svaghet, istället kan detta skapa ännu mer överkapacitet och därmed försämra avkastningen”, skriver den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley i en kommentar.
Under den första halvan av 2016 steg de privata investeringarna med bara 2,4 procent, jämfört med förra året. Detta är oroande, då den privata sektorn svarar för större delen av Kinas reella ekonomiska utveckling och har en relativt effektiv kapitalfördelning.
För att balansera nedgången i de privata investeringarna används de statligt ägda företagen som ett motverkande instrument. De statliga företagens investeringar i fasta tillgångar steg med 23,5 procent jämfört med första halvan av 2015. Morgan Stanley anser att detta är en oklok politik, med tanke på tidigare års liknande och ineffektiva investeringar som lett till överkapacitet och allt fler konkurser.
Grafen visar utvecklingen inom investeringar i Kina, där de privata investeringarna inte har varit så låga på tjugo år. Grönt visar privata investeringar, gult investeringar från statligt ägda företag och den blå linjen summan av alla investeringar. (Morgan Stanley)
Morgan Stanley noterar vidare att privata företag undviker branscher som gruvor och stål, som lider av överkapacitet. Men de kan heller inte investera så mycket som de önskar inom servicesektorn, då dessa omgärdas av hinder och regleringar.
Privata investeringar utanför tillverkningsbranscherna, alltså inom service, sjönk med 1,1 procent under första halvan av 2016. Detta kan jämföras med en 15-procentig ökning under 2015. Statligt ägda företag å andra sidan storsatsade inom servicebranscherna med hela 39,6 procents ökning.
På det hela taget finns det inte tillräckligt med investeringsmöjligheter för privata företag, och lånekostnaderna är så höga som 15 procent, vilket är mycket högre än möjligheten till avkastning. Till skillnad från de statligt ägda företagen försöker faktiskt privata företag att gå med vinst – och de ser inte denna möjlighet inom Kinas inbromsande ekonomi.
Dessutom, bristen på framgång för den omtalade reformagendan skadar näringslivets självförtroende och en finansiell öppenhet. Zhang Qiurong. som äger ett specialiserat pappersföretag. sade till den amerikanska finanstidningen Wall Street Journal:
– De ekonomiska utsikterna är bistra. Man måste överleva, det är det viktigaste.
Möter med investeringsprogram
Så vad blir resultatet av osäkerheten kring framtiden? Företag som gömmer pengar på banken och vill inte använda dem för att investera.
– Trots att mycket likvida medel har pumpats in på marknaden så väljer företag att ha pengar på sina nuvarande bankkonton. Detta i avsaknad av goda investeringsmöjligheter, sade Sheng Songcheng, statistik- och analyschef på Kinas centralbank, tidigare i år.
För att möta oron kring minskande privata investeringar lanserar regimen nu snabbt särskilda investeringsprogram (private-public partnership, PPP) till ett värde av 1,6 biljoner dollar som omfattar 9 285 projekt, vilket först rapporterades av den officiella nyhetsbyrån Xinhua 15 augusti.
– Regeringen kommer att försöka leda den privata sektorn till satsningar genom penning- och skattepolitiska åtgärder, säger Viktor Shvets, global strateg på den australiska investmentbanken Macquarie Securities.
Begränsade effekter
Frågan är dock om denna strategi kommer att fungera – det förefaller inte sannolikt.
”Påverkan på investeringarna i Kina genom PPP lär bli begränsade, detta med tanke på vilken liten andel PPP-projekt som är igång (mindre än 0,5 procent av de totala investeringarna) och det fortfarande låga deltagandet från privata investerare… Internationella erfarenheter visar att privat finansiering av allmänna investeringar medför stora skattemässiga risker om det inte finns ett väl fungerande institutionellt regelverk”, skriver Morgan Stanley.
Och ett väl fungerande institutionellt regelverk är inte direkt vad Kina är känt för. Om PPP och de kortsiktiga penning- och skattepolitiska åtgärderna inte fungerar så måste Kina på allvar leverera reformer för att få igång den privata sektorn igen.
