Donald Trump har fått ärva ett invandringssystem i svår oreda. De fem tidigare administrationerna har satsat så lite på att se till att de faktiska lagarna efterlevs att det nu bor flera generationer av familjer i USA där somliga är medborgare och andra tekniskt sett är illegala invandrare, fastän de känner sig helt igenom amerikanska.

Invandringsdomstolarna är så överansträngda att tusentals hoppfulla invandrare släpps in, trots att det kommer att ta upp till fem år för dem att få ett slutligt beslut om uppehållstillstånd. Under tiden skapar de sig ett liv i landet.

Under de senaste 40 åren har lagar och reformer tråcklats ihop för att komma tillrätta med en del av problemen, men mycket av det har förblivit papperskonstruktioner, och ibland har de nya insatserna skapat ytterligare problem.

Trumpadministrationen släpper in 872 flyktingar under veckan

Trumps invandringsdekret har skakat om miljontals amerikaner som blivit vana vid att USA:s gränser är betydligt mer porösa. Men mycket av det han nu lagt fram är precis det som han drev sin kampanj på, och därmed en stor del i att han gick hem hos så många väljare: att faktiskt se till att befintliga invandringslagar efterlevs, bygga en mur längs den södra gränsen och stoppa terrorismen.

 

Flyktingstoppet

Den 27 januari stoppades flyktingintaget i 120 dagar, och visum blockerades i 90 dagar för invandrare och icke-invandrare från sju länder, medan utrikesdepartementet och departementet för inrikessäkerhet (DHS) ser över situationen.

De sju länderna – Iran, Irak, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Jemen – pekades samtliga ut i en lag från 2015, där man skärpte kraven för att få inresevisum.

Flyktingar från dessa länder utgjorde enligt DHS nästan 40 procent av det totala intaget av flyktingar i USA under 2015, på strax under 70 000 människor. Hela 12 500 av dem kom från Irak, att jämföra med bara 198 tio år tidigare. 1 600 kom från Syrien.

Sammanlagt har omkring 1,8 miljoner människor beviljats asyl eller flyktingstatus i USA under de senaste 20 åren.

Trump har kommenterat sin order med att ”USA är en stolt invandrarnation, och vi kommer att fortsätta att visa medkänsla med dem som flyr undan förtryck, men vi måste samtidigt skydda våra egna medborgare och gränser”. Han har också betonat att det inte rör sig om något ”muslimförbud” och att visum åter kommer att börja utfärdas igen när situationen setts över ordentligt.

”Det här kunde inte ha fortsatt i all evighet. Det skulle bli en backlash förr eller senare. Och den form det har tagit är Trump.”

– Mark Krikorian, Center for Immigration Studies

Hans dekret har skapat förvirring vid gränserna och väckt protester, inklusive flera federala rättsprocesser. Administrationen har sedan dess släppt in personer med befintliga uppehållstillstånd från de sju länderna, vilket först inte gjordes.

Enligt den demokratiske senatorn Chuck Schumer kommer demokraterna i Senaten att ta fram lagstiftning för att försöka ogiltigförklara Trumps order.

Mark Krikorian på Center for Immigration Studies kallar Trumps agerande för ”slafsigt” och menar att det hela kunde ha skötts bättre.

– Men vad han än hade gjort skulle det ha lett till massor av protester – helt enkelt för att det här är ännu ett tillfälle att protestera mot Trump, sade han.

De lagar Trump stödjer sig på för sin order är dock inget nytt, enligt John Khosravi, invandringsadvokat på advokatfirman JQK i Los Angeles, som har många klienter från Mellanöstern.

Trump använder sig av delar av den redan existerande Immigration and Nationality Act, vilken ger presidenten omfattande makt att stoppa inresor.

Täppa till gränsen

När det gäller den omtalade muren mot Mexiko, så har Trump mycket riktigt beordrat att myndigheterna ska ”vidta alla lämpliga åtgärder för att omedelbart planera, formge och bygga en fysisk mur längs den södra gränsen”.

Han har också beordrat att man ska upphöra med den nuvarande hanteringen, där man helt enkelt släpper lös folk som tar sig in i landet illegalt söderifrån i väntan på domstolsbeslut, vilket kan ta åratal. Alla som tar sig över gränsen illegalt ska frihetsberövas tills dess att man fattat beslut om de ska deporteras eller släppas in, är den nya policyn från Trump.

Det här innebär att DHS får rätt att bygga förvar längs gränsen och tilldela invandringsdomare till dessa förvar för att genomföra processerna.

Men om antalet domare inte ökar kommer man knappast kunna öka antalet deportationer märkbart, enligt domaren Dana Leigh Marks, som är ordförande för invandringsdomarnas riksorganisation i USA.

– Invandringsdomstolarna har haft alldeles för små resurser och alldeles för hög arbetsbörda under mer än ett årtionde. Om domstolarna inte får mer resurser kommer inget att förändras, sade Marks.

Senast som domstolarna faktiskt lyckades minska det växande berget av väntande fall något var 2006.

Selektiv implementering

Mark Krikorian från Center for Immigration Studies sade att ett grundproblem är att USA helt enkelt tar in för många invandrare. Ett annat är att man till stora delar helt enkelt struntar i lagarna.

– Lagarna ser tuffa ut, så att kongressledamöterna ska kunna säga att de menar allvar med att skydda amerikanska jobb och amerikansk säkerhet, men när det verkligen gäller, och när intressegrupper, som affärslobbyister klagar på att lagarna faktiskt upprätthålls, så slutar det ofta med att man helt enkelt struntar i dem, eller att de används på ett sätt som försvagar dem eller sätter dem ur spel, sade han.

Tidigare administrationer – såväl demokratiska som republikanska – har låtit bli att ta tag i de här problemen, eftersom man tjänat politiskt på att upprätthålla status quo, menar Krikorian.

– Det här kunde inte ha fortsatt i all evighet. Det skulle bli en backlash förr eller senare. Och den form det har tagit är Trump.

Deporteringar

Antalet papperslösa i USA beräknas till omkring 11,5 miljoner. Den här siffran har legat relativt stilla under de senaste tolv åren, efter att den sköt i höjden med början 1993.

Immigrations and Customs Enforcement, som är DHS polisstyrka, avvisade drygt 240 000 personer som försökte komma in i landet under 2016. Nästan 73 procent av dessa greps vid eller i närheten av gränsen eller vid inresehamnar. De flesta som avvisades kom från Mexiko, Guatemala, Honduras och El Salvador.

Kerry Bretz är advokat på firman Bretz & Coven i New York. Han sade att sex av hans firmas advokater är i domstolen sammanlagt 40 gånger per vecka i samband med deportationsärenden.

En typisk papperslös i USA ”hankar sig fram, jobbar, har barnen i skolan”, säger han.

Men det är ont om vägar för papperslösa att få lagligt uppehållstillstånd, vilket skapar mycket rädsla.

– Folk är rädda. De vet inte om det ska komma någon och knacka på dörren, säger Bretz.

”Det var någon på invandringsmyndigheten som sade att jag borde skaffa medborgarskap innan nästa president, för saker kommer att ändras.”

”Rose”, mexikansk invandrare i USA

Edina och hennes man har bott och jobbat i USA i 12 år, men de är papperslösa. De kom på turistvisum från Östeuropa för att besöka Edinas mamma, och stannade kvar. Deras två söner är sex och åtta år, och eftersom de är födda i landet är de amerikanska medborgare.

Edina jobbar som städerska, och hennes man jobbar inom byggbranschen.

Under Obamas tid fanns det ett program som hette DAPA (Deferred Action for Parents of American and Lawful Permanent Residents) som gick ut på att personer i deras situation kunde ansöka om ett förnybart arbetstillstånd och undvika deportation, men det har tagits bort.

– Det fanns hopp för sådana som jag. Nu ser det inte så lovande ut, sade Edina. Hon tillade dock att hon tror att papperslösa i New York är säkra för tillfället.

Fristäder

En anledning till att Edina känner sig säker är troligen att New York är en av de amerikanska städer och delstater som är så kallade ”sanctuary cities/states”, fristäder. De har lokala lagar, policys och tillämpningar som är milda när det gäller invandring, och de begränsar de lokala myndigheternas kontakter med federala invandringsmyndigheter.

Det här är något som uppstod första gången i Los Angeles 1979, och efter elfte september var det flera städer som skapade egna fristadspolicys, som ett svar på en lag som George W. Bush införde – Section 287(g) to the Immigration and Nationality Act – som gav städer och delstater rätt att ge sina lokala myndigheter, inklusive polis, rätt att utreda, gripa och frihetsberöva misstänkta illegala invandrare.

Obama valde att inte fortsätta att implementera sektion 287(g), men han utökade i gengäld rätten att matcha fingeravtryck från lokala misstänkta brottslingar mot federala brotts- och invandringsregister hos FBI och DHS. Även denna politik ledde till att flera platser utvecklade fristadspolicys.

Trump har beordrat nytt fokus på 287(g), och instruerat chefen för DHS att omedelbart börja förhandla med delstatsguvernörer och lokala myndighetsföreträdare.

Någon som motsatt sig det här kraftigt är just New Yorks liberale borgmästare Bill de Blasio. New York ska förbli en fristad, även om Trump hotar med indragna federala medel, har han slagit fast.

– Vi kommer att försvara allt vårt folk – oavsett var de kommer ifrån och oavsett om de har papper, sade han på en strömmad presskonferens den 25 januari.

Enligt de Blasios kontor finns det omkring en halv miljon papperslösa i New York.

Ökad rädsla

Antonio (inte hans riktiga namn) är en mexikan som kom till USA som barn, med sina föräldrar. Han gifte sig med en amerikansk medborgare, Maria (inte hennes riktiga namn) och har fått permanent uppehållstillstånd. Hans mamma har också chans att få uppehållstillstånd, eftersom hon är primär vårdgivare till sina föräldrar (som båda två har uppehållstillstånd).

Men Antonios pappa är papperslös, och de är oroliga för att han ska bli deporterad.

– Ingen vill få sin familj splittrad, sade Maria.

När myndigheterna nu ska öka efterlevnaden av invandringslagarna försöker somliga att snabba på sin väg till medborgarskap, ifall situationen skulle stramas åt ytterligare under Trump.

”Rose”, som inte heller vill använda sitt riktiga namn trots att hon har uppehållstillstånd, är från början från Mexiko. Hon hade dragit ut på att ansöka om medborgarskap, men efter valet bestämde hon sig för att orda det. Hon lämnade in sin ansökan i mitten av december.

– Det var någon på invandringsmyndigheten som sade att jag borde skaffa medborgarskap innan nästa president, för saker kommer att ändras, sade hon.

Rose bor i New York med sin man och två söner, som samtliga är medborgare. Hon sade att hon inte vill råka ut för några överraskningar senare, och att hon var så angelägen om det här att hon reste i nästan två timmar med sin veckogamla bebis till myndighetskontoret i Manhattan den 23 januari för att ge sina fingeravtryck. Nu väntar hon på sin sista intervju.

DACA-frågan

En annan förkortning i sammanhanget är DACA, eller Deferred Action for Childhood Arrivals. Det var ett program som Obama skrev under 2012, och som går ut på att papperslösa som togs till USA innan de fyllde 16 ska ha möjlighet att ansöka om arbetstillstånd och tillfälligt skydd mot deportation, med tvåårig förnyelse.

Trump har dock inte meddelat hur han kommer göra med DACA, vilket också skapar osäkerhet.

Mikhel var 15 när han kom till USA med sin mamma, en lärare som rekryterats från Trinidad och Tobago. Nu är han 31, och är med i DACA-programmet, men hans tillstånd löper ut nästa år, och han är nu orolig för att det inte ska gå att förnya det.

– När det gäller DACA-barn så vet jag inte. Det är läskigt. Tanken på att bli deporterad – deporterad vart? Det här är mitt hem, sade han.

Mikhel sade att hans familj flyttade till USA för att de fick löfte om att deras status skulle ordnas.

– Annars skulle vi aldrig ha ryckt upp hela vår familj med rötterna så där, sade han.

Mark Krikorian tycker att Trump-administrationen borde använda de 750 000 DACA-barnen i förhandlingarna om andra förändringar i invandringslagarna.

Till exempel skulle DACA-barnen kunna få permanent uppehållstillstånd i utbyte mot att administrationen får göra det obligatoriskt att använda e-verify, ett internetbaserat system som låter företag kolla upp om deras anställda faktiskt har tillstånd att arbeta i landet.