Förra veckan invigdes Kinas nya utvecklingsbank, Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB), som Sverige är medgrundare till. Finansmarknadsminister Per Bolund, som representerade Sverige i Peking, är mycket optimistisk. Kinaexperten Joshua Philipp jämför dock Kinas byggprojekt i världen med kolonialism, och varnar för att banken är ett led i Kinas strävan mot världsherravälde.

Per Bolund landade i Stockholm på torsdagsmorgonen och säger att han har haft många spännande möten på sin Kinaresa. Bland annat har han pratat med den nya bankens generalsekreterare, Kinesiska kommunistpartiets tidigare vice finansminister, Jin Liqun.

— Det är uppenbart att det finns ett stort intresse för Sverige, både i Kina och Hongkong, vilket jag tycker är väldigt roligt, säger Per Bolund via telefon.

Många stora svenska företag är redan väletablerade i Kina. Sveriges nya möjligheter kan komma att hamna hos kreativa entrepenörer och mindre företag inom utbildning och turism, enligt Tillväxtanalys.

Kina vill bygga ut handelslederna till Afrika och Europa. 2013 presenterade Xi Jinping planerna på ”Den nya sidenvägen”, som ska ha ungefär samma sträckning som Han-dynastins handelsvägar för 2000 år sedan, såväl landvägar som sjöfartsleder. Man vill också finansiera investeringar i infrastruktur i Kinas grannländer. Det rör sig bland annat om vägar, flygplatser, hamnar och kärnkraftverk.

Benjamin Katzeff Silberstein, doktorand i historia med fokus på Östasien, skriver i en rapport att mycket tyder på att den nya utvecklingsbanken är ett sätt för Kina att öka sin makt i världsekonomin.

Kina har länge varit starkt kritisk mot USA-kontrollerade Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF. Kina och andra stora tillväxtmarknader har oproportionerligt litet inflytande i dessa institutioner. Skapandet av AIIB är därför ett steg mot en ekonomisk världsordning där Kina sätter alltmer av agendan, skriver Silberstein.

”Om den här trenden håller i sig i ytterligare sex år kommer vårt land att bli en koloni, och vi kommer att bli slavar” – Sri Lankas president Maithripala Sirisena om Kinas inflytande i Sri Lanka

USA skeptiskt

57 länder, däribland Sverige, har anslutit sig till AIIB. Dock inte USA. Kina kommer att ha 26,06 procent av rösterna, och har därmed vetorätt. Näst störst efter Kina är Indien med 7,51 procent och Ryssland på knappt 6 procent. Sverige har via sitt delägarskap blygsamma 0,64 procent av rösterna.

USA var redan från början skeptiskt till AIIB. En faktor är att USA:s ekonomiska inflytande kan komma att minska. Det har också framförts kritik om att banken inte är tillräckligt transparent, och att Kina inte lever upp till internationell standard vad gäller miljö och mänskliga rättigheter.

Kina vill investera i infrastruktur i fattiga länder i till exempel Afrika och Latinamerika. Det låter bra på ytan, men man bör fråga sig vad som egentligen ligger bakom, liksom vilka konsekvenserna blir för de inblandade länderna, menar Epoch Times-reportern och Kinaexperten Joshua Philipp, som är baserad i New York.

— Detta är ett knep för att stötta Kinas ekonomi. Kina har hållit igång sin ekonomi med ”tomma” byggprojekt, som att bygga massiva spökstäder. Man kan skapa en illusion av en fungerande ekonomi bara genom att köpa och betala för byggprojekten, och de kan fortsätta trycka pengar, säger han.

Kinas stora byggiver gynnar många länder, som till exempel Australien, varifrån Kina köper råmaterial. Philipp är dock tveksam till om Kina kommer att kunna fortsätta som de gjort mycket länge till inom landet. Fastigheterna blir inte sålda och byggföretag går omkull. Det finns till och med statsägda ”spökföretag” som tekniskt sett är bankrutt, säger han: de omsätter inga pengar och producerar ingenting, men går fortfarande med vinst i bokföringen.

— Så tanken bakom dessa byggprojekt i Afrika och Latinamerika är i grund och botten att genomföra dessa interna byggprojekt någon annanstans, och faktiskt tjäna pengar på det, säger Philipp.

Kritik mot infrastrukturprojekt

Det har dock redan uppstått en hel del kontroverser kring Kinas investeringar  i utvecklingsländerna. Den starkaste kritiken är att Kommunistpartiet bara anställer kineser, på både kort och lång sikt, och själva äger det som byggs. Bara partiet och en liten lokal elit gynnas. De lokala ekonomierna gynnas över huvud taget inte. Det liknar mest en nutida form av kolonialism, säger Philipp.

Sri Lankas president Maithripala Sirisena, som kom till makten 2015, är ett exempel på någon som starkt kritiserat dessa projekt. I sin valkampanj var ett av den blivande presidentens teman Kinas inflytande i Sri Lanka. Han sade bland annat: ”om den här trenden håller i sig i ytterligare sex år kommer vårt land att bli en koloni, och vi kommer att bli slavar”, ”de utländska krediterna, dessa enorma förmögenheter, går till ett fåtal individer” och ”detta rån äger rum inför allas ögon, mitt på ljusa dagen”.

— Det här är Kinesiska kommunistpartiet som drar fördel av andra länder. Det borde betraktas som människorättsförbrytelser, säger Philipp.

”Sanningen är att Kinas människorättskränkningar och Kinas miljöförstöring är bland det värsta världen någonsin har sett. Det här är vad man skriver under på [när man satsar pengar i AIIB]” – Joshua Philipp

På frågan om Sverige ser något problem med att utveckla ett nära samarbete med ett land som Kina, svarar Per Bolund att Sverige har en lång tradition med humanitärt bistånd till länder som inte är demokratier i västerländsk mening. Man tror på ”dialog” och ”tydlig kommunikation”. Vid mötet med Jin Liqun tog Per Bolund till exempel upp frågan om de två svenskarna Peter Dahlin och Gui Minhai, som sitter gripna i Kina, trots stor internationell kritik, och framförde att Sverige är ”mycket bekymrat” över situationen.

— Jag tror ju starkt på att ekonomiskt samarbete är till gagn i relationer mellan länder. Det ger möjligheter till bra och tydlig kommunikation. Vi poängterar det som vi tycker är viktigt i samhällslivet, till exempel öppenhet, säger Per Bolund.

Men varför ska man då lita på Kina?

— De har sagt att de också tycker att det är något att eftersträva. Det är uppenbart att det finns utmaningar som de måste ta itu med, säger Per Bolund.

Joshua Philipp menar dock det inte finns några tecken på att Kina låter sig påverkas i positiv riktning av väst när det gäller till exempel mänskliga rättigheter.

— Sanningen är att Kinas människorättskränkningar och Kinas miljöförstöring är bland det värsta världen någonsin har sett. Det här är vad man skriver under på [när man satsar pengar i AIIB]. Frågan är: Var finns era värderingar? säger Philipp.

Kina satsar på militär dominans i Indiska oceanen

Se till den större bilden

Det finns dessutom ett större perspektiv på frågan, menar Philipp. För att få en förståelse av vart Kina är på väg måste man se till en helhetsbild av Kinas politik idag. Många ser bara delarna, säger han.

Kina tar just nu strid om alla större strategiska handelspassager i världen, som Hormuzsundet och Malackasundet, säger Philipp. De försöker ta kontroll över Sydkinesiska och Östkinesiska sjön, där runt 80 procent av all olja till Asien passerar. De försöker bygga en kanal genom Nicaragua, som ett alternativ till den USA-kontrollerade Panamakanalen. Kina utökar sin militära närvaro utomlands. De blir allt starkare internationellt sett, genom till exempel FN.

Allt detta i kombination med AIIB, som är tänkt att ersätta Världsbanken, ger en bild av Kinesiska kommunistpartiets ambitioner, enligt Philipp. Man försöker nu ersätta system som västvärlden fortfarande kontrollerar och framför allt utmana USA som global supermakt, det så kallade ”Pax Americana”.

– Europa skulle naturligtvis vara positivt till att USA drog sig tillbaka från den här positionen, men frågan är vad som ersätter det. Man måste verkligen fundera på detta: Vilken sorts land är Kina? säger Joshua Philipp.

Varför Kinas nya sidenväg kan vara farligare än den gamla

GRANSKNING: Kinas internationella stöldindustri