Vad är egentligen problemen med Kinas ekonomi? I denna text lyfter Xiang Songzuo, chefsekonom på Kinas Jordbruksbank, fram underliggande strukturella problem som inte har så mycket med BNP eller konsumentprisindex att göra.

Kina har allvarliga strukturella ekonomiska problem. Kineser och utomstående observatörer bör inte låta sig vilseledas av snedvriden information om bruttonationalprodukten, BNP.

För närvarande verkar vi i Kina vara bekymrade över makroekonomin, men vad är vi då bekymrade över? Makroekonomiska data visar ju på en tillväxt under första kvartalet 2016 med 6,7 procent!

Ekonom: De statliga företagen äter upp Kinas resurser

Jämfört med senaste data från andra länder runt om i världen är vi på första plats. Inget annat land har en högre tillväxt. Och även om siffran är en övervärdering och tillväxten kanske bara är 6,5 eller 6,0 procent har vi ändå den högsta tillväxten i världen, så vad oroar vi oss över?

Jag anser att vi bör bekymra oss för de underliggande strukturella problemen inom Kinas ekonomi – inte för makrodata.

Dåliga lån

Vi ser många uttalanden och tolkningar om varför Kinas ekonomi har problem. Som jag ser det härrör grundproblemet från betydande strukturella missförhållanden inom olika branscher.

Bankdata visar klart att många traditionella tillverkningsbranscher har utmaningar, som järn, stål, kol, fotovoltaik, aluminium och cement. Många företag, även inom stål och kol, har problem att betala av sina skulder. Det finns företag i dessa branscher som går bra, medan andra går mycket dåligt.

Vad gäller fastighetsbranschen så går den mycket bra i Peking, Shanghai, Shenzhen och Hangzhou – men den går mycket dåligt i många av de tre största eller de fyra största städerna i nordost och i nordväst.

”I själva verket är vårt huvudsakliga ekonomiska bekymmer i Kina inte om BNP är 6,7, 6,6 eller 6,5 procent. Vårt huvudbry handlar istället om strukturell obalans, strukturell sårbarhet och strukturella risker.”

Social ojämlikhet

Sedan är det frågan om inkomstklyftorna. Vi har i dag många rika människor i Kina. Kineser med en förmögenhet på över en miljard dollar betraktas som superrika, och det finns nu fler sådana i Kina än i USA. Men ändå är det fortfarande mellan 100 och 200 miljoner människor i Kina som är extremt fattiga. Denna klyfta mellan olika sociala grupper skapar mycket allvarliga konflikter.

Spekulation

En annan strukturell motsägelse i Kina är den mellan den virtuella och den verkliga ekonomin. Mycket av pengarna når aldrig den verkliga ekonomin utan flödar istället inom den virtuella ekonomin som ren spekulation.

På senare år har penningexpansionen varit snabb och nått mycket stora siffror. Men varför är det då så svårt och dyrt för den verkliga ekonomin att få finansiering?

Jag har alltid sagt att trots att det är mycket pengar och krediter i omlopp, så är den politiska strukturen kring lån extremt orimlig. Data från People’s Bank visar att fastighetsbranschen får 41 procent av alla lån.

Fastighetspampar hävdar att deras bransch bidrar med mycket till Kinas ekonomi. Men hur mycket bidrar den med? Ja, trots att fastighetsbranschen anses som en grundnäring i Kina så kan dess bidrag med 21 procent till den totala ekonomin inte förklara varför den får 41 procent av finansieringen.

Strukturell obalans

I själva verket är vårt huvudsakliga ekonomiska bekymmer i Kina inte om BNP är 6,7, 6,6 eller 6,5 procent. Vårt huvudbry handlar istället om strukturell obalans, strukturell sårbarhet och strukturella risker.

Strukturella reformer på utbudssidan diskuterades nyligen på mötet för den centrala ledningsgruppen för finansiella och ekonomiska angelägenheter. Behoven av att minska ineffektiva förhållanden på utbudssidan, produktionskapacitet och lagerhållning, och att minska skuldsättningen pekades tydligt ut.

Så problemen inom Kinas ekonomi handlar inte om konsumentprisindex eller BNP. Dessa makroekonomiska data är bara genomsnittsvärden som inte visar på de underliggande strukturella problemen.

Kina satsar på att lasta över dåliga lån på investerare

Inflation

I Kina speglar inte konsumentprisindex den verkliga inflationen, och förklaringen till detta är enkel: Nyckeldata i Kinas konsumentprisindex kommer huvudsakligen från tillverkade produkter. De viktigaste sakerna som påverkar människors liv är inte med i beräkningen alls, eller också bara till en liten del. Till exempel är fastigheter, utbildning och hälsovård inte inkluderade. Hur kan detta konsumentprisindex ge en sann bild av inflationen?

Klassisk ekonomi talar också om ”eländesindex” och ur min synvinkel är det ett mer korrekt sätt att beskriva inflationen. I dag visar ett konsumentprisindex på 2,3 procent egentligen på deflation i Kina. Men vi kan inte bara nämna några få industribranscher när vi talar om inflation. Vi kan inte bara ha med traditionell tillverkning eller industriprodukter. Låt oss vara ärliga!

Vare sig det är i urbana områden eller på landsbygden så är det som upptar folks tankar inte att köpa en iPhone eller en ny bil, utan att köpa en bostad, skicka barnen till en bra skola och att få hälsovård som man har råd med. Detta är människors största behov i dag.

Ekonomi har egna lagar

Om vi tar med det i beräkningen är den verkliga inflationen inte alls 2,3 procent. Om du talar om för människor på gatan att det inte råder inflation i Kina – kommer de att tro dig?

Matpriserna har gått upp med 7,4 procent, och bara detta får stora följdverkningar för låginkomsttagarna. Utan att överdriva skulle jag säga att Kina har ett allvarligt inflationsproblem.

Kan vi fortsätta att upprätthålla en stadig tillväxt genom att använda penningexpansion och stimulansprogram? Ekonomi har sina egna lagar. Jag vill härmed hissa varningsflagg.

Detta är en förkortad översättning av ett föredrag som hölls av Xiang Songzuo och sedan publicerades på Consensus Net i maj 2016. Xiang är chefsekonom på en av de fyra stora statliga bankerna i Kina, Agricultural Bank of China (Jordbruksbanken).