Bokförlaget Faethon inledde i fjol den pågående bokserien Omega, som ska samla ”texter från alla tider vars kännetecken är att de står bortom sin tid”. En av dessa texter är Marina Tsvetajevas Konsten i samvetets ljus.

Konsten i samvetets ljus är en fritt resonerande text om konstens djupaste mening. Den börjar inte precis i något publikfrieri utan säger sig vara riktad till en av tusen människor som ser konstens helighet, inte dess nytta eller skönhet, som det primära. Samtidigt blir detta till ett slags omvänd pedagogik, eftersom de som äger ödmjukheten att inte säga sig vara en på tusen förmodligen är sällsyntare än dem som faktiskt är en på tusen.

Vad skiljer då konstens helighet från dess skönhet och nytta? Enligt Tsvetajeva handlar det framför allt om att naturen skapar genom konstnären snarare än tvärtom. Det var också därför hon gav boken dess titel, då hon menar att den enda skillnaden mellan ett konstverk och en naturens skapelse är att konstverket är belyst av samvetets ljus.