Renen har en naturlig plats på fjället. Den bidrar till biologisk mångfald och håller landskapet öppet. Sverige vill bevara den svenska fjällmiljön, men då måste man också göra det möjligt för renägare att bedriva renskötsel, säger Fredrik Juuso från Svenska Samers Riksförbund, SSR.
”Storslagen fjällmiljö” är ett av Sveriges miljömål för hållbar utveckling. Med det menas bland annat att man vill bevara den ursprungliga biologiska mångfalden på fjället, samt natur- och kulturvärden.
Renbete kan ha stor effekt på klimatet
Utan renar skulle fjället täckas av buskar. Ur ett miljömålsmässigt perspektiv har förbuskning några oönskade effekter, säger Johan Olofsson som är docent i ekologi på Umeå universitet:
– Det finns arter där som finns kvar bara om det är renbetat. Slutade renarna beta skulle vi få ett artfattigare fjäll.
Enligt en ny studie har renarna även en avkylande effekt på klimatet, eftersom ett betat fjäll reflekterar mer solstrålning tillbaka ut i rymden än ett fjäll täckt med buskar.
– Det bekräftar det som vi som håller på med renskötsel redan vet, det att renen har en naturlig plats i fjällen. Det finns ett samspel mellan renen och naturen som är positivt, säger Fredrik Juuso, näringshandläggare på SSR.
Från statligt håll anser man också att rennäringen behövs för att bevara beteslandskapet och den biologiska mångfalden i fjällen.
Ren på fjället ovanför Ljungdalen inom Handölsdalens sameby i Jämtlands län. (Foto: Arild Vågen)
Idag finns det runt 2 500 personer i Sverige som helt eller delvis försörjer sig på renskötsel, enligt Sametinget. Fredrik Juuso var tidigare själv renskötare i Luokta Mávas sameby i norra delen av Arjeplogfjällen, med vinterbeten efter Piteälven.
Även om renägare har rätt att bedriva renskötsel på ungefär hälften av Sveriges yta, så är det långt ifrån så stort område som lämpar sig för renbete. Samtidigt finns även andra, konkurrerande intressen på markerna, som skogsbruk, vindkraft, gruvdrift och naturturism.
I och med samhällsutvecklingen och klimatförändringarna har förutsättningarna för renskötseln förändrats. Vill man att renen ska finnas kvar måste man se till att den kan livnära sig även på vinterbetesområdena utanför fjällkedjan, säger Juuso. Det är vinterbetet som är den mest kritiska frågan för rennäringen.
På senare år har man tydligt märkt av klimatförändringarna i norr. I somras gjorde SSR en enkätstudie i samebyarna om hur renskötarna upplever att klimatförändringarna påverkar renskötseln. Enligt undersökningen var det en tydlig brytpunkt 2005, då effekterna av klimatförändringarna började påverka dem i deras vardag.
Variationer i temperaturen är betydligt större idag än innan 2005. När temperaturen stiger till plusgrader under vintern smälter snön. När snön smälter och sedan fryser igen så bildas det is. Isen ligger som ett lock på marken.
– Vad som händer då är att renen inte kommer åt marklavarna, själva källan till liv, säger Juuso.
Sådana vintrar har renen traditionellt sett gått över till att äta hänglavar i träden. Hänglavarna växer dock bara i skog som är uppemot 100 år gammal, och idag har skogsbruket avverkat nästan all gammal skog i norra Sverige.
Hänglavsrik skog i Nätra fjällskog, Ångermanland. De dominerande arterna är garnlav och vanlig skägglav, men långskäggslav förekommer också i området.
– När renen inte kommer åt marklavarna blir den orolig och svår att sköta. Historiskt så släppte man renen på fri strövning vid sådana förhållanden. Man resonerade så, att renen klarar sig bäst själv. Men så är det inte idag.
Det finns alldeles för få skogar med hänglavar för att renen ska kunna föda sig själv. Isiga vintrar måste renskötarna istället hägna in renarna och ge dem ersättningsfoder, som pellets eller hö.
– En ren är inte avsedd att hägnas in. Den är ett fritt levande djur och är skapt för att vara fritt levande. Om man hägnar in renen längre perioder ökar risken för sjukdomar. Så det finns många baksidor av det hela.
Utöver en fråga om djurhälsa är utfodringen en extra ekonomisk börda för renägaren. Därutöver ökar generellt kostnaderna för transporter och tekniska hjälpmedel i branschen, på liknande sätt som inom andra areella näringar, exempelvis jordbruket.
I ett ”vanligt” företag förväntas investeringar av olika slag återbetalas i form av högre avkastning eller produktion, men i renskötseln handlar ofta investeringarna om att få renen att överleva för att bibehålla en avkastning och produktion, berättar Juuso.
Om hållbarhet: Ska samerna betala för framtidens energi?
Det är bra för näringen att det forskas på renbetets effekter, säger han. För 20 år sedan anklagades renen för att slita på fjället och orsaka erosion.
– Från det till att idag säga att de har en positiv inverkan, det är väl jättebra. Och att vi behöver renar i en viss mängd för att fjällmiljön ska se ut som den gör idag.
– Det som inte är utrett är väl renens påverkan på skogen. Det finns givetvis något samband där också, säger Fredrik Juuso.
