Redaktörens kommentar: Kinas snabba ekonomiska utveckling under de senaste tre decennierna började med en privatiseringsprocess som drevs fram av den tidigare kommunistpartiledaren Deng Xiaoping. Efter ett decennium av extremt politiskt förtryck under kulturrevolutionen presenterade Deng sin berömda ”katt-teori” med syftet att propagera för introduktionen av en kapitalistisk marknadsekonomi. Teorin säger: ”Det spelar ingen roll om det är en svart eller vit katt, så länge den fångar möss är det en bra katt.” I uttrycket står ”svart katt” och ”vit katt” för ”planekonomi” och ”marknadsekonomi”. Deng ville säga att den som får jobbet gjort ska användas. Men i dag, 30 år efter Dengs proklamation – med Kinas ekonomi i stiltje, med en massiv statlig korruption och en extrem social ojämlikhet, är det många som ifrågasätter Kinas ekonomiska modell. Följande bloggartikel är ett exempel.

I Deng Xiaopings hem finns en målning med titeln ”Två katter” av den berömde konstnären Chen Liantao. En kalligrafisk inskription säger: ”Det spelar ingen roll om det är en svart eller vit katt, så länge den fångar möss är det en bra katt”.

1985 utsågs Deng till ”Årets man” av Time Magazine. Teorin om den vita och svarta katten publicerades då i den välkända tidskriften. Det året spreds Dengs ”katt-teori” från Kina ut till hela världen. Efter kommunistpartiets elfte kongress tredje plenum har ”katt-teorin” blivit ett teoretiskt landmärke för Kinas övergång till ekonomisk utveckling.

Katter fångar möss

Katter är födda att fånga möss. Människor har en mänsklig natur, och utan den är man inte människa. Men människor har också en självisk sida, en tendens att se till sitt egenintresse. Nästan alla vill bli rika, från kejsaren till vanligt folk.

Företag delar denna natur, om man tänker i termer av marknadskonkurrens. Impulsen att ”fånga möss” är dock helt annorlunda i privata företag jämfört med statligt ägda företag. Privata företag drivs av en stark impuls till egenintresse, ungefär som en vildkatt. Statligt ägda företag är annorlunda, eftersom att ”fånga möss” inte är direkt relaterat till att ”äta möss”. Därför har deras natur förändrats.

Fem företag som leder Kinas internationella expansion

Att tillåta alla katter att fånga möss

Varför kan då vissa katter fånga möss, medan andra inte kan det? I en given social miljö beror det på om de tillåts att göra det eller inte, eller vilka som tillåts att göra det. Alla katter fångar råttor av naturen. Men om vissa katter låses in i bur så kan de inte göra det. Ur detta perspektiv är uttalandet ”oavsett om det är en svart eller vit katt, så länge den fångar möss är det en bra katt” ett felaktigt påstående.

Samma sak gäller en lönsam bransch. Ta finanssektorn som exempel – det är lättare för statligt ägt kapital att komma in i branschen, medan det är mycket svårt för privata företag. Är det för att privata företag inte vet hur man ska sköta sina finanser? Självklart inte. Med syftet att skydda ”statliga katter” tillåts vissa ”vilda katter” inte att ”fånga möss”. I en marknadsmiljö med ojämlika villkor är det omöjligt att veta vilken katt som är en bra katt.

Katter som fångar möss är inte hemligheten bakom framgång. Hemligheten bakom framgång är att vi alla kan fånga möss. Varför är du den ende som tillåts att göra det?

Alla rika katter var inte bra katter

Oavsett om de är vita eller svarta så var de som blev rika först inte nödvändigtvis bra katter. Att låta vissa människor bli rika först var en strategi inom ”katt-teorin”. Strategin möjliggjorde för vissa människor i Kina att bli magnater i världsklass. Den gjorde också att Kina växte till världens näst största ekonomiska makt. Men, att inte tillåta vita katter att fånga möss innebar att de svarta katterna blev mycket stora. Och efter att de svarta katterna blivit rika hade de ingen avsikt att låta de vita katterna få vara med i musfångandet.

Under de tre decennier som gått efter Kinas reformer har en stor majoritet av rika entreprenörer och magnater i viss utsträckning dragit nytta av denna inneboende orättvisa i systemet. Anledningen till att du fångat möss är inte att du var mer kompetent än Jack Ma, utan att din husbonde lät dig göra det.

Kinas fastighetsmarknad är ett ponzispel

Ett dysfunktionellt fördelningssystem

Under en längre tid har en farlig tendens rått inom den ekonomiska politiken: lanseringen av riktlinjer för ”efterfrågesidan” och ”utbudssidan”. Dessa har slutat med att några få människors intressen har främjats genom att låta dem kamma hem vinsterna. I själva verket har nog avsikten många gånger varit att hela befolkningen ska främjas, men det har ofta slutat med att bara ett litet antal människor har gynnats. Så här ser verkligheten ut.

Reformer för ”efterfrågesidan” och ”utbudssidan” som utvecklades i västliga ekonomier kan inte öppna Kinas ekonomiska baklås. Den verkliga frågan för kinesisk ekonomi är att dess fördelningsmekanismer degenererar. Den kan inte reglera en rimligt rättvis fördelning av sociala förmåner. ”Fördelningssidan” i maskinen har rostat sönder och fungerar inte. I själva verket accelererar i stället den process där de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

Tidigare brukade vi prata om det dysfunktionella i fördelningssystemet som ett problem med inkomstfördelning. Det är dock ett ensidigt perspektiv. I dagens Kina finns det flera sätt att bli rik, där inkomst bara är en väg, och inte ens längre den huvudsakliga vägen. Oavsett hur rika de förmögna är, vilka av dem blev rika genom arbetsinkomst? Mycket få.

Kattägaren är problemet

Om en majoritet av befolkningen ska bli rika kan man inte bara se till arbetsinkomst; denna är begränsad. Man behöver till exempel kunskap, kapital, relationer och möjligheter. Till exempel behöver en liten handlare likvida medel för att öppna en butik eller utöka verksamheten. Att anskaffa kapital är avgörande för honom. Utan kapital, och genom att endast lita på sparpengar från inkomsten, är det kanske inte möjligt för honom att uppfylla sin livsdröm att öppna en butik.

Finansiella möjligheter är relaterade till kapitalfördelningen samt tillgång till kunskap och utbildning. Möjligheterna att ackumulera rikedom är relaterade till social jämställdhet och rättvisa. Hur ett samhälle fördelar resurserna jämlikt till alla i samhället är inte bara en fråga om inkomstfördelning, utan även en fråga om rättvis konkurrens. Utan rättvis konkurrens är möjligheterna kontrollerade eller monopoliserade av ett fåtal människor, vilket leder till att välståndet polariseras ytterligare.

Varför är svarta katter fetare än vita? Det är inte för att de har annorlunda gener eller att svarta katter är smartare, duktigare eller arbetar hårdare. Problemet ligger hos ägaren.

Fan Di är en oberoende ekonom och professor på deltid vid Pekinguniversitetet och Sun Yat-senuniversitetet. Han har även arbetat som chef och konsult på större banker och företag. Detta är en förkortad version av en artikel som publicerades på hans WeChat-konto 9 september 2016.

Den gamla skolans stimulanspolitik åter i Kina – glöm ”ombalanseringen