Det här är en förkortad översättning av Ma Guangyuans kinesiska artikel som han postade på WeChat 30 november 2016. Ma är en välkänd oberoende kinesisk ekonom, som kommenterat i bland annat statliga CCTV, och publicerats i bland annat Financial Times kinesiska upplaga och Southern Weekly.
Under ett sjöslag 1571 hade en turkisk general 150 000 guldmynt gömda i sin hytt ombord på ett krigsskepp. Han besegrades, och alla pengarna hamnade på havsbottnen. Varför hade han med sig allt detta guld när han drog ut i krig? Turkiet hade inget skydd för egendom vid den tiden. Folks ägodelar kunde stjälas eller konfiskeras när som helst.
Den skotske ekonomen Adam Smith skrev i sitt klassiska verk ”Nationernas välstånd” från 1776 några rader som gäller än i dag: ”I ett brutalt samhällstillstånd… Samlar vissa personer på sig så mycket pengar de kan och gömmer dem, och de gör det på grund av misstro mot statens rättvisa, av rädsla för att om någon kände till att de satt på en skatt, och var den skatten fanns, så skulle den snabbt plundras.”
Kinesisk ekonom: Etiken måste in i ekonomin igen
Det här leder mig över till den nuvarande ekonomiska situationen i Kina, och behovet av att skydda privat egendom, vilket nyligen beskrevs av högt uppsatta kinesiska tjänstemän i ett publicerat dokument.
Hur viktigt är det med äganderätt?
Rätten till sin egen egendom är hörnstenen för en sund ekonomi, grunden för förtroende, förutsättningen för innovation och nyckeln till, och ett krav för, att förstå ekonomisk tillväxt från den industriella revolutionen och framåt.
Förutsättningen för en ekonomi
Den amerikanske finansexperten William Bernstein räknar i sin bästsäljande bok ”The Birth of Plenty, How the Prosperity of the Modern World was Created” upp fyra faktorer bakom snabb ekonomisk tillväxt: Äganderätt, vetenskaplig rationalism, kapitalmarknader och effektiva system för kommunikation och transporter. Han menar att ett land bara kan nå välstånd när alla dessa fyra faktorer finns på plats. Allra högst håller han äganderätten. Som han ser det är skyddet för privat egendom själva förutsättningen och grunden för en ekonomi.
Att kunna äga sina tillgångar motiverar folk i deras strävan efter framgång och lycka. Om ett land har eller inte har lagar som tillåter dess medborgare att samla på sig tillgångar, och ger ett lagligt skydd för dessa, är inte bara av stor betydelse för individernas välmående, det är också livsviktigt för utvecklingen av samhället som helhet.
Den berömde ekonomen Douglass C. North skriver i sin bok Structure and Change in Economic History från 1981 att genom att jämföra de ekonomiska effekterna av olika samhällssystem över en lång tidsperiod upptäckte han att länder som garanterar rätten till egendom, och som har förutsägbara mekanismer för att lösa ekonomiska dispyter, skapar en optimal miljö för ekonomisk utveckling. Västmakternas uppgång och topparna och dalarna i moderna länders historia har bevisat detta: länder som skyddar rätten till privat egendom kan komma förbi olika fällor i sina utvecklingsprocesser. Storbritannien och Nederländerna gick förbi Frankrike och Spanien under 1600-talet, främst på grund av deras effektiva erkännanden av äganderätten och deras robusta politiska och legala system.
Brister i skyddet
I Kina, där det statliga ägandet dominerar, har det inte varit lätt att utveckla ett system för skydd av äganderätten. Bildandet av en fri marknadsekonomi, privat äganderätt och införandet av egendomslagar är alla steg som kräver hårt arbete och stort tänkande från många individer.
Som lagarna ser ut i Kina är äganderätten i realiteten inte ordentligt skyddad. Vi kan se att det i praktiken finns många brister i skyddet för äganderätten, särskilt när det gäller privata entreprenörer. Unde de senaste åren har en del entreprenörer som utretts men sedan befunnits oskyldiga ändå haft svårigheter att driva sin verksamhet vidare, och i vissa fall har deras tillgångar till och med konfiskerats. Eftersom tveksamma affärsmetoder är normen i Kina så lever entreprenörer i ständig skräck för att straffas. Den här miljön har blivit en stor faktor när det gäller kinesiska entreprenörers bristande förtroende för sina långsiktiga ekonomiska utsikter.
Det nyligen publicerade dokumentet nämner specifikt dessa framträdande frågor: Användandet av statlig makt mot privat ägande och frekvent illegal försegling, konfiskering eller frysning av privat egendom. Det betonar även behovet av att skydda de olika formerna av ekonomiska verksamheter såväl som medborgarnas legala rättigheter, samt att öka folks förtroende för att deras egendom och förmögenhet är säkra.
Eftersom Kina är fast beslutet att bli en innovativ ekonomi är behovet av att skydda äganderätten större än någonsin. Negativa förväntningar kring äganderätten har en mycket stor inverkan på Kinas framtid. Nycklarna till huruvida Kina kan bli ett innovationsland är respekten för äganderätten och lagstyre. Det är förutsättningarna för en framgångsrik ekonomisk omvandling av Kina.
I ett land där den privata äganderätten kränks varenda dag kommer entreprenörer inte att känna någon drivkraft till innovation. Varför flyttar kinesiska entreprenörer så stora tillgångar utomlands? Och varför uppvisar kinesiska företag så låg motivation till innovation? Svaret ligger i bristen på äganderätt. Det är problemet.
