Folk har slutat att lyssna på de sanna lagarna – naturlagarna, säger den österrikiske vildmarks-mentorn Christian Lindenthaler. Stenåldern kan ge människan ledtrådar som behövs för att överleva, anser han. Det här är femte delen i en serie om hållbarhet.

När människan lärde sig att använda avancerade redskap för runt 40 000 år sedan inleddes stenåldern. Man levde som jägare och samlare i mindre grupper, rörde sig mellan olika platser i bytesdjurens fotspår, och levde i enlighet med naturens rytm.

– Färdigheterna från tiden när man använde sten- och benredskap har överlevt tidsåldrarna. De har återfunnits i vår civilisation, så att vi kan återkoppla till det som fanns då, säger Christian Lindenthaler.

Christian är 36 år. Han bor vid tyska gränsen mot Österrike, i ett litet hus tillsammans med sin flickvän. De håller regelbundet kurser i hur man tillverkar stenåldersredskap, och några gånger om året håller de överlevnadskurser ute i skogen.

De är övertygade om att människans överlevnad handlar om att hitta tillbaka till något ursprungligt. Med stenåldersmänniskans kunskaper hade man kunnat gå ut i naturen, utan någonting, och överleva.

Nutida innovationer och teknologi har inga djupa rötter i mänsklighetens historia, säger han. De baserar sig bara på de senaste 500 årens erfarenheter. Men när mänskligheten står på ruinens brant börjar man åter vända sig till naturen, av nödvändighet.

– Ifall mänskligheten hittar sina rötter igen, kan vi få tillgång till den visdom som resonerar med människans verkliga väsen, säger Christian.

Naturen kräver att du är medveten, öppen, involverad med sinnena och deltagande.

Naturen är ren och enkel i vad den berättar för dig: Om det regnar blir du våt. Skiner solen blir du varm. Har du inte ställt i ordning vindskyddet blir du kall om natten. Är det moln på horisonten kommer det att börja regna.

Christian tror att samhället blev ohållbart redan när människor blev bofasta, och började odla grödor och hålla sig med tama djur på yngre stenåldern.

Jorden har inte kapacitet att försörja tusentals eller miljontals människor på en och samma plats. Storstaden är själva sinnebilden för ett ohållbart samhälle, säger han; en stad kan inte odla alla grödor som behövs för att mätta alla invånare.

På stenåldern bröt man flintsten till redskap och byteshandel, men idag bryter man guld enbart för profit, och plundrar jorden på resurser med enorma miljökonsekvenser.

Jorden kommer att visa hur långt den är beredd att ta oss vidare, men bara om vi är uppmärksamma på signalerna, säger Christian. Men detta är bara signaler på att människan inte hörsammar jordens enkla lagar.

Det är därför han själv vill lära av naturen. Han vill ha sinnesnärvaro och lära känna alla varelser i sitt närområde, för att förstå vad de gör, och hur de influerar andras liv. För det mesta påverkar varelser saker till det bättre, säger han. Det är för närvarande bara människan som inte ”tar hand om” jorden, utan förstör den.

Alla sorters människor kommer till Christians kurser. En del vill återkoppla till naturen, andra vill lära sig överlevnadsstrategier.

– Ibland kommer det en tuffing som vill överleva ett zombie-apokalyps, men vad han får är allt detta: vi vill att de ska känna marken under sina bara fötter, vinden mot huden, det kalla vattnet och värmen i vindskyddet eller från elden när vi tackar livet under den stjärnprydda himlen.

Han gillar inte ordet ”överlevnadsexpert”, utan kallar sig själv för ”vildmarks-mentor”.

– Inga naturfolk har ens ett ord för ”överlevnad”, eftersom det är deras vardag! Det existerar ingen kamp mellan människa och natur – de bara fungerar tillsammans och hörsammar den sanna lagen – naturlagen.

Idag dikteras mångas liv av klockan, och tiden idag går väldigt snabbt, säger Christian. Folk i den moderna världen är rastlösa och stressade. Även barn i ung ålder blir deprimerade och känner sig värdelösa eftersom de inte lyckas leva upp till samhällets ohållbara krav.

I samarbete med myndigheter i Tyrolen har han startat ett program för barn och ungdomar som farit illa. Gruppen går ut och gör ”coola saker i skogen”, som barnen själva säger. Där erbjuds de ett annat perspektiv på tillvaron, och lär sig med glädje olika färdigheter, som att tillverka egna korgar och bestick, med mera.

Verksamheten har fått väldigt bra respons, berättar Christian, men för honom har det också varit tankeväckande. En gång skulle gruppen gå ned för en bergsslänt, men en av tjejerna klarade inte av det:

– Det var som att hon inte kunde se och känna de tre dimensionerna av verkligheten. Det var chockerande. Och det finns barn där ute som aldrig har gått barfota i hela sitt liv.

Hjärtat, som är kroppens motor, är inte längre drivkraften i den moderna människans liv, säger han:

– Vi gör inte det som hjärtat säger till oss, utan försöker att tillfredsställa behov som har skapats i våra sinnen; vi begär onödiga saker. Det är något som har installerats i oss, och som styr oss.

Enligt Christian har människan egentligen bara fyra riktiga behov: Alla behöver ett torrt ställe att dra sig undan till när molnen släpper ned vatten från skyn. Man behöver eld – inte bara som värmekälla, men som sällskap, till matlagning och även för att koka vattnet som nu för tiden är giftigt i många vattendrag. Man behöver vatten, och man behöver mat.

Människan kan lära om på nytt, för att inte vara beroende av de moderna sakerna, säger Christian Lindenthaler:

– Jag vill bli ett barn av jorden igen, som gammelfar Stalking Wolf brukade säga. Leva av jorden, tillsammans med jorden i harmoni, och inte mot den.