Eben Alexander från Durham i North Carolina var en typisk neurokirurg. Med en bestämd övertygelse och tro på den vetenskapliga reduktionismen, trodde han att alla tankar kommer från hjärnan. Men detta ändrades 2008 när han mötte ett fall av nära döden-upplevelse (NDU).
Trots att det var raka motsatsen till hans tidigare åsikter, kunde han inte avfärda eller undvika fallet, det var hans egen erfarenhet, och han måste möta den och söka en förklaring.
Efter att han ådragit sig en akut bakteriell meningit, som skadar hjärnbarken; den del av hjärnan som anses involvera komplexa kognitiva funktioner som medvetet tänkande, hamnade Alexander i koma och tillbringade sex dagar i respirator. Chansen att överleva var mycket liten och ännu mindre var chansen att återhämta sig helt.
De normala glukosnivåerna i en människas cerebrospinalvätska är mellan 60 och 80 mg/dl (milligram per en tiondel av en liter) och en hjärnhinneinflammation anses vara svår då nivån sjunker till 20 mg/dl. Men glukosnivåerna av Alexanders cerebrospinalvätska var på 1 mg/dl, vilket gjorde det omöjligt för hans hjärna att fungera.
Men under den tid då han var i koma, hade Alexander livfulla upplevelser som involverade flera sinnen såsom syn, hörsel och lukt. Han berättade att han inte kunde beskriva hur fantastiskt det var.
”Vad som hände under den djupa koman var helt fantastiskt,” sade Alexander under en intervju.
”Hela situationen verkar vara mycket mer verklig än vårt jordiska liv, och de sensoriska formerna var mycket egendomliga för de var, du förstår, när jag minns allt detta och försöker skriva ner det, mycket av den typen av auditiva och visuella ting som vi normalt skulle tänka på som saker som vi ser eller hör, smälte samman på något sätt”.
Han ”såg” till exempel en vacker melodi visas som färger framför honom, och han mindes ljusbågar av guld och silver, ett slags genomskinliga bågar av energi som han uppfattade som ljud.
”Att jämföra det med att sitta här och prata i telefon eller arbeta vid min dator, det var mycket, mycket mer verkligt, mycket rikt, och som om jag verkligen var levande för första gången. Det var verkligen fantastiskt”, sade Alexander.
”Min hjärna just nu – och jag tror att den har återhämtat sig ganska väl, skulle inte kunna göra någonting i närheten av det som min hjärna gjorde i djup koma,” sade Alexander under årets konferens som anordnades av International Association for Near-Death Studies (IANDS).
”Hur kan en döende hjärna bli långt, långt mer kraftfull och hantera denna enorma massa av information omedelbart, och sätta samman allt?”
”För mig var problemet att förklara den här hyper-verkligheten. Hur förklarar jag en så rik erfarenhet, en sådan interaktiv upplevelse, som var så väldigt mycket levande, med ljud- och synintryck, när delar av min hjärna som normalt hanterar allt detta, var infekterad av hjärnhinneinflammation och inte fungerade. Och hur kunde speciellt sinnet vara vid medvetande och hantera mycket komplexa uppgifter? ”, sade Alexander under intervjun.
Flera månader efter att ha legat i koma, tänkte Alexander på sin NDU och försökte förklara det från en neurovetenskaplig synvinkel. Han fann ungefär sju hypoteser, men konstaterade senare att ingen av dem kunde förklara fullt ut vad som hade hänt.
”Standardförklaringen neurovetenskapligt […] kan absolut inte förklara de riktigt kraftfulla delarna i upplevelsen,” sade han.
”Min slutsats är att upplevelsen var mycket verklig och måste ha hänt utanför min hjärna, och det måste ha skett utanför detta fysiska universum. […] Det finns en del av vårt medvetande som inte är beroende av hjärnan och den släppte mig fri, och for på den där resan”.
”Varje forskare som tvivlar på verkligheten i sådana extraordinära nära-döden-upplevelser borde börja med att förklara medvetandets grundläggande mekanism. Bevisen för att många fenomen, såsom fjärrsyn, och ut-ur-kroppen-upplevelser är verkliga, är överväldigande. Den reduktiva materialistiska synen på den fysiska verkligheten, i dess nuvarande form, kommer inte att fullt ut kunna förklara medvetandet”, sade han.
Alexander har sedan dess tittat på kvantmekaniken eftersom den verkar kunna ge en del insikter i olika fenomen av medvetandet, och därmed nära-döden-upplevelser.
När grundarna av kvantmekaniken, såsom Albert Einstein, Niels Bohr, Erwin Schrödinger, Werner Heisenberg och Max Planck, för mer än 80 år sedan tolkade gåtan som kom fram i ljuset av deras experiment, visste de att deras experiment avslöjade ett djupt mysterium. Det var ett sådant mysterium, eftersom det handlade om gränslandet mellan verklighet och medvetande. Det är ännu mer av ett mysterium i dag, som har påvisats av alltmer förfinade experiment”, sade han.
I experiment inom kvantmekaniken har man funnit att det är omöjligt att exakt mäta en fotons eller elektrons (eller annan subatomär partikel) position och fart samtidigt. Dessa enheter skulle bete sig som vågor eller partiklar, beroende på valet av en medveten observatör, om hur man mäter dem. De exakta mätresultaten verkade vara godtyckligt valda utifrån en rad olika möjligheter, men blev inte exakta förrän mätningen medvetet hade observerats.
Ett experiment som utfördes under år 2000 fann att en observation som görs i en partikels framtid, kan påverka beteendet hos en intrasslad partikel (en som genererades i samma enstaka process) i det förflutna. Experimentet arrangerades så att partiklar skulle passera genom en apparat med dubbelslinga för att till slut hamna på fyra olika platser. Forskarna fann att bara genom att observera vilken plats partiklarna skulle kommer fram till, påverkade detta apparaten med dubbelspringan bakåt i tiden.
”Jag är orolig över att en del av dagens fysiker i samhället idag inte känner samma djupa mysterium bakom det hela, som de lysande grundarna inom fältet gjorde. De experimentella resultaten har blivit mer bisarra med mer förfinade experiment. Men många som arbetar med kvantfysiken förbiser det extrema mysteriet som finns på den mest grundläggande nivå”.
Kvantmekanik är en så grundläggande del av våra liv att en tredjedel av vår ekonomi (mobiltelefoner, GPS, TV, datorer, halvledarteknik, etc.) är baserat på fysiken och matematiken från kvantmekaniken. Det är bevisat att den fungerar mycket bra, men de missade det djupa mysterium som är där när man tittar på de grundläggande experimentella resultaten. De visar att medvetandet är avgörande vid fastställandet av den fysiska verkligheten”, sade Alexander.
Det har nyligen upptäckts att kvantfenomen händer även i biologiska processer såsom människans luktsinne, fåglarnas migration och inom fotosyntes. Alexander menar att kvantmekaniska processer också kan vara inblandade i det mänskliga medvetandet.
”Den viktigaste rollen i mina ögon sett för kvantmekaniken, är att det ger den ”avfyrade pistolen”, som visar oss att det är något speciellt då medvetandet skapar verkligheten”, sa han.
”Det tyder på att vi saknar en stor avgörande punkt om vårt medvetande och exakt hur det interagerar med verkligheten. […] Jag tror inte att man genom att jaga kvantmekaniska fenomen till en viss punkt kommer att komma fram till svaret om sinnet och medvetandet, även om jag tror att det kommer vara till stor hjälp att klargöra gränssnittet för sinnet-hjärnan.”
”Jag ser vetenskapen och andligheten gå framåt tillsammans, vetenskap och andlighet som ett och de kompletterar varandra fint. Både den religiösa sidan och vetenskapens sida måste släppa några av de mer enkla dogmatiska antagandena och påståendena. Därefter kan vetenskapen och andligheten och den här fördjupade kunskapen om den djupa innebörden av våra individuella medvetanden gå vidare. Världen kommer att bli en enormt mycket bättre plats när vi gör det”, avslutade Alexander.
