I slutet av förra spalten nämnde vi att adagiettot i Gustav Mahlers femte symfoni är komponerat strax innan den klassiska musikens inre liv drevs fram till en orimlig högspänning. Vi ska försöka få ett grepp om detta särpräglade förlopp genom att jämföra Mahlers adagietto med andantet ur Mozarts pianokonsert nummer 21 i C-dur, ”Elvira Madigan”.

Det finns människor, inte så få, som tycker att detta andante är det vackraste som finns, medan andra skulle säga samma sak om Mahlers adagietto. Här finns dock ingen fråga om rätt eller fel. Vi ska i stället fråga oss: Vad förenar dessa båda musikstycken, och vad skiljer dem åt?