I mitten av mars upptäckte den argentinska kustbevakningen en kinesisk trålare i sitt territorialvatten. De kinesiska tjuvfiskarna ignorerade såväl radioanrop som flera varningsskott, och försökte ramma det argentinska fartyget.
Slutligen gjorde den argentinska kustbevakningen, enligt New York Post, något som få länder vågar: de sköt hål i den kinesiska fiskebåtens skrov. De räddade fyra av besättningsmedlemmarna från den sjunkande båten, och resten av den 28 man starka besättningen plockades upp av en kinesisk fiskebåt i närheten.
Den kinesiska regimen uttryckte sin upprördhet över incidenten, men Argentina vek sig inte, och det här kan ha skapat en förebild för andra länder som utsätts för Kinas aggressiva beteende på världshaven.
Indonesien följde i samma spår när man den 19 mars grep kinesiska fiskare i närheten av de indonesiska Natunaöarna, och tog deras båt på släp.
Ett kinesiskt kustbevakningsfartyg rammade då fiskebåten, så att den kom loss från det indonesiska fartyget, enligt Jakarta Post.
Indonesiska myndigheter avfärdade Kinas klagomål kring incidenten, och den 21 mars meddelade ministern för havs- och fiskeangelägenheter, Susi Pudjiastuti, att hennes kontor skulle kalla upp den kinesiska ambassadören och kräva en förklaring.
Det är inte ovanligt att Indonesien konfiskerar fiskebåtar, men i och med att den kinesiska kustbevakningen blandade sig i kan Kina oavsiktligt ha dragit in Indonesien i den infekterade territorialkonflikten om Sydkinesiska sjön. Tidigare har Indonesien inte visat något större intresse i den här frågan, men efter den här incidenten svarade man snabbt.
”Om motståndarna inte längre spelar mjukt, och om Kina ändå vill fortsätta att trycka på, så kanske insatserna snart blir för höga.”
Den 31 mars meddelade Indonesiens försvarsminister att man skulle placera ut jaktflyg på Natunaöarna, i närheten av platsen för sammanstötningen med den kinesiska kustbevakningen. Orsaken var, enligt Bloomberg, att försvarsministern ville jaga bort vad han kallade för ”tjuvar”.
Ett par dagar senare meddelade Indonesien att man tänkte sätta in luftvärnssystem på Natunaöarna tillsammans med fyra specialenheter för att bemanna dem, enligt IHS Jane’s.
Den 5 april förstörde Indonesien i en symbolisk styrkedemonstration 23 utländska båtar som konfiskerats under tjuvfiske. Inte heller detta är ovanligt, men tajmingen har väckt uppmärksamhet.
Vietnams ”sällsynta” svar
Efter den första incidenten mellan Kina och Indonesien har även Vietnam gett sig in i leken.
Den 31 mars konfiskerade den vietnamesiska kustbevakningen ett kinesiskt bränslefartyg som befann sig illegalt på vietnamesiskt territorialvatten.
Som Nikkei rapporterade den 3 april, var incidenten ett ”ovanligt drag för de vietnamesiska myndigheterna mot ett kinesiskt fartyg”. Det kinesiska fartygets kapten ska enligt uppgift ha erkänt intrånget, och sagt att hans båt skulle leverera bränsle till fiskebåtar som opererade på vietnamesiskt territorium.
Det går inte att säkert säga att Argentina, Indonesien och Vietnam inspirerats av varandra, men det finns en tidslinje, och särskilt den vietnamesiska incidenten visade på en ny nivå av djärvhet när det gäller att stå upp emot Kinas intrång.
”Den verkliga ironin i kommunistpartiets försök att ta över Sydkinesiska sjön är att man oavsiktligt fått andra länder i området – till och med många som historiskt sett inte har dragit jämnt – att bilda en allians mot Kina.”
Zero Hedge noterade att Vietnams konfiskering av det kinesiska skeppet var den ”största upptrappningen i territorialkonflikten mellan de två länderna sedan 2014, när Kina bogserade in en oljerigg i omstridda vatten i Sydkinesiska sjön, vilket ledde till farliga ramningar och antikinesiska demonstrationer i Vietnam”.
Om det verkligen har utvecklats en ny nolltoleranspolitik bland de länder som kämpar mot Kina på världshaven, så kan det innebära slutet för Kinas nuvarande strategi att kapa åt sig territorium i Sydkinesiska sjön.
Ett hål i Kinas strategi
Kinesiska kommunistpartiet har två strategier för att ta över Sydkinesiska sjön – en som handlar om propaganda och en som handlar om rent militärt agerande.
Propagandan handlar om vad partiet kallar ”de tre krigföringarna”. Det handlar om juridisk, psykologisk och medial krigföring. I praktiken innebär det att man anklagar andra för aggressioner, samtidigt som man fortsätter att upprepa att man har laglig rätt att ta över området.
Dean Cheng på tankesmedjan Heritage Foundation förklarade taktiken den 21 maj 2012. När det gäller juridisk krigföring så skriver han: ”Juridisk krigföring, på den mest grundläggande nivån, handlar om att ’argumentera för att ens egen sida är den som följer lagen, kritisera den andra sidan för att bryta mot lagen [weifa], och skapa argument för sin egen sida av saken i de fall där det ändå skett lagöverträdelser’.”
Militärt använder sig kommunistpartiet av vad kinesiska generaler har kallat för ”kålhuvudsstrategin”, där man tar över ett område lager för lager. Det liknar den gamla sovjetiska ”skiva salami-strategin”.
”Det är som den berömda bilden där man kokar en groda genom att öka temperaturen gradvis så att grodan inte märker något förrän det är försent, och den är kokt.”
Som en del av den här strategin skickar kommunistpartiet först in fiskebåtar, sedan bojar som markerar fiskevatten, sedan kustbevakningsfartyg som skyddar fiskebåtarna, sedan infrastruktur för att backa upp operationerna, och därefter skapar man ett försvarsområde för att hålla utländska fartyg borta.
Strategin ska genomföras gradvis och se så ofarlig ut som möjligt. Det är som den berömda bilden där man kokar en groda genom att öka temperaturen gradvis så att grodan inte märker något förrän det är försent, och den är kokt.
De här strategierna fungerar bra mot länder som noggrant håller sig till internationella lagar och undviker drastiska åtgärder, men de har inbyggda svagheter.
Kommunistpartiets propagandataktik skyddar och försöker rättfärdiga dess maritima strategi. Om propagandasystemet misslyckas, faller masken av den maritima strategin, och det ser bara ut som ett land som invaderar ett annat lands territorium.
Kinas propagandasystem kan vanligen hålla tempot, men det har bara fungerat effektivt så länge som det bara finns ett fåtal incidenter att svara på, och så länge som motståndarna inte reagerar för aggressivt eller slår tillbaka för hårt mot propagandan.
Den verkliga ironin i kommunistpartiets försök att ta över Sydkinesiska sjön är att man oavsiktligt fått andra länder i området – till och med många som historiskt sett inte har dragit jämnt – att bilda en allians mot Kina.
De här senaste incidenterna har trappat upp konflikten till en nivå där Kinas strategier kanske inte längre fungerar. Om motståndarna inte längre spelar mjukt, och om Kina ändå vill fortsätta att trycka på, så kanske insatserna snart blir för höga.
Kina misstänks ha placerat sjömålsrobotar på Paracelöarna
VIDEO: China Uncensored – Kina försvarar Sydkinesiska sjön mot japanerna
