Affärsmannen George Karimi bedrev import- och exportverksamhet med kläder och livsmedel och reste regelbundet till Kina. En dag 2003 i Peking gick han för att besöka en vän. Det slutade med att Karimi hamnade i kinesiskt häkte med motiveringen att hans vän är under utredning och att han därför kommer att hållas kvar tills utredningen är klar.

Karimi blev senare anklagad för tryckning och försäljning av falska dollarsedlar och pekades ut som chef för en liga. Trots den kinesiska domstolens bristande bevisning och ett kronvittne som intygade att Karimi var oskyldig, dömdes han av en kinesisk domstol till fängelse för ekonomisk brottslighet. Karimi har snart suttit fängslad i tolv år, varav sju år i Kina och fem år i Sverige.

– Den här kinesiska domen visar, som jag har sagt, att det har begåtts allvarliga formella fel och den visar till och med att Karimi har dömts oskyldig, säger advokat Jan Södergren.

Epoch Times möter George Karimi på ett varuhus i Stockholm i augusti 2014 när han är på permission. Vi slår oss ner vid ett litet avskärmat kafébord. Det är mycket folk i rörelse och ljudnivån är hög. Karimi ser sig omkring innan han vänder blicken mot mig. Hans ögon är mörka och allvarliga. Jag har slutat fråga hur han mår, vid våra tidigare telefonsamtal har han hittills aldrig svarat på frågan.

Karimis berättelse om fängelsetiden i Kina

Peking den 9 oktober 2003, världens blickfång ligger på sars-utbrottet i Kina.

Denna dag fick Georg Karimi ett samtal från Indien. Personen som ringde fick inte tag på sin kompanjon Milap. Karimi bodde nära Milap och beslutade sig för att ta en promenad dit. Vid Milaps lägenhet kände han på sig att något inte var som det skulle. Utanför entrén stod en man som såg ut att hålla koll på vilka som gick in och ut från fastigheten. När Karimi passerat honom tog mannen upp en mobil och ringde. I receptionen frågade Karimi efter Milap och noterade att receptionisten såg nervös ut.

– Vid den här tiden figurerade sars och alla var rädd om varandra. Jag tänkte att det kanske hade något med sars att göra, säger Karimi.

En civilklädd polis öppnade dörren till Milaps lägenhet, inne i lägenheten fanns ett 15-tal civila poliser, några med uniform. Karimi frågade efter Milap. Polisen tog med honom till ett rum i lägenheten men svarade inte. Där fick han vänta med en annan polis. Karimi frågade polisen i rummet om Milap hade fått sars.  Inget svar. Karimi tänkte Herre Gud! Det måste vara sars eftersom det kryllar av civilklädda poliser i lägenheten.

Karimi fick lämna ifrån sig identitetshandlingar och mobiltelefonen.

– Vi har lite problem här så du måste stanna kvar, säger polisen till Karimi.

Efter några timmars väntan togs Karimi med till ett tullhus, ett litet tillfälligt häkte, i Peking.

– Vad är det som händer? frågar Karimi.

– Milap har begått ett brott och han är under utredning, svarar polisen.

Karimi tänkte att okey Milap har gjort något men det har ingenting med mig att göra. De kanske har några frågor om Milap och sedan släpper de mig.

På tullhuset ville Karimi ringa svenska ambassaden i Peking men polisen nekade honom det och sade att de kommer att informera dem.

– Vad menar du, ska ni anhålla mig? svarar Karimi.

– Vi måste hålla dig kvar tills utredningen är klar, säger polisen.

Samma kväll togs Karimi till Pekings största häkte med hög säkerhetsgrad, klass 1.

En smutsig liten cell

Karimi togs till en cell på 2,1 X 2,3 meter. I cellen fanns två övervakningskameror, en kran för dricksvatten och mitt i rummet en smutsig toa-stol. På den ytan satt redan fem personer.

Karimi beskriver platsen som skrämmande och att där fanns en känsla som satt fastetsad i väggarna, att härifrån kommer man inte ut. Ytterligare en person släpptes in i cellen.

Karimi samtalade lite lågmält med den nyanlände och det visade sig att han precis som Karimi inte visste varför han var häktad.

– Den natten tänkte jag att det här klarar jag inte av. Härifrån kommer jag aldrig ut levande, säger Karimi.

Dagen därpå frågade Karimi en intern i cellen när de får gå ut på promenad. Internen svarar: ”Kompis, jag har varit här i 15 dygn och ännu har jag inte varit utanför cellen.”

I häktet hade han inte längre några rättigheter. Ingen svarade eller förklarade varför de höll kvar honom. Då visste Karimi inte att han skulle bli kvar i kinesiskt häkte i tre år.

– Det är ett helvete. Om en person kommer levande ut från det häktet, då är det ett mirakel. Häktet är känt och vanliga människor skulle inte hamna där. För kineser som hamnade i häktet innebär det dödsstraff eller i bästa fall livstids fängelse, säger Karimi.

De första veckorna placerades han med enbart kinesiska interner för att sedan flyttas till den utländska avdelningen. Det gällde alla utlänningar som kom till häktet. Polisen var rädd att de nyanlända var smittade med sars.

– Ifall någon var smittad med sars så skulle de kinesiska internerna smittas men det brydde de sig inte om. Det viktiga för polisen var att inte få problem med de utländska internerna eftersom de träffar ambassader och deras utrikesdepartement blir informerade.

På avdelningen för utländska fångar fanns det tio celler. I sju av dem satt utländska interner med två kinesiska fångar i vardera cell. De var placerade för att övervaka de andra. Karimi hamnade med två interner, från Filippinerna och Frankrike och två kinesiska fångar.

De dagliga rutinerna var strikta och allt ägde rum i cellen. De åt, diskade, sov och gick på toaletten. De var tvungna att sitta ner dygnet runt. Det var förbjudet att sträcka på benen vilket gav Karimi ryggproblem.

I varje cell utsåg polisen en person som fick bestämma över alla. Den utvalde utförde polisens jobb och fick befogenhet att slå andra och kunde beordra interner att slå någon. Vid dagens slut var han tvungen att rapportera allt som hade sagts och gjorts till polisen.

Under första häktesperioden fick Karimi gå ut för att få luft totalt sju gånger. Det skedde i en cell på sex kvadratmeter utan tak.

Ett samtal från Kina

Samma dag som Karimi häktades i Kina fick Karimis fru Shahla ett samtal i Sverige. Meddelandet var kort: Hon behövde ringa till Kina för hennes man hade problem. En vecka tidigare hade Karimi sagt att han hade ont i hjärtat.

En anställd på fastigheten där Karimi hyrde sin lägenhet berättade för Shahla att polisen hade varit där och tagit med sig allt från lägenheten. Även Ara från Iran som då bodde i Karimis lägenhet. Shahla lämnade barnen hos svärföräldrar i London och satte sig på ett plan till Peking.

Det första hon gjorde var att besöka svenska ambassaden i Peking. Där hade man precis fått veta att en man med namnet George Karimi var häktad och hade gripits med en massa pengar. Flera personer med olika nationaliteter var involverade i fallet. Shahla frågade ambassaden om hjälp med advokat. De berättade att de inte kunde hjälpa henne med det eftersom att Kina inte fungerar som andra länder.

– Det var verkligen svårt att inse att nu står jag ensam. Jag måste göra något och jag kan inte förlita mig på ambassaden. Det var inte lätt att få reda på hur systemet verkligen fungerar. Hur fungerar lagen? Inget fungerar enligt internationella lagar och ingen medger det, säger Shahla.

Advokatfrågan

Karimis bror kom till Peking från London. Han och Shahla började ringa runt till olika advokater för att hitta någon som kunde hjälpa dem. Shahla har svårt med att äta och sova och hade börjat tappa hår.

De fick tag på en advokat som sade att han kunde ta an sig fallet. Advokaten berättade att han har en farbror med kontakter som också kunde tänka sig att ta sig an fallet för en summa pengar.

Ur UD:s dokument ”Dennes farbror är en pensionerad domare vid högsta domstolen och har värdefulla kontakter. Han uppger att honoraret skulle uppgå till 1 200 000 kronor för att kunna använda dessa kontakter.” Det står även i UD:s dokument ”Vid kontakt med andra ambassader bekräftar de att advokatkostnaderna i Kina når skyhöga summor.”

Shahla träffade advokatens farbror som menade att Karimi kommer att dömas till dödsstraff, men han kunde ordna så att Karimi istället blev dömd till livstid. När Shahla frågade advokatens farbror hur det skulle gå till svarade han: ”Jag har mycket erfarenhet och jag känner alla domarna. Jag kan betala en domare så att det blir ett kortare straff.”

Shahla hade inte råd med advokatens farbror utan nöjde sig med advokaten. Det visade sig senare att en advokat i Kina inte kunde göra mycket för Karimi.

– Han ljög för mig och sade att ”jag har mött din man och han är ok”. Men under de första sex månaderna träffade advokaten Karimi endast en gång, säger Shahla.

En dag fick Shahla ett meddelande till hotellet. På lappen stod det en tid och plats i Peking och att hon där kunde få träffa sin man. Ambassaden hade fått samma meddelande men ingen visste varifrån meddelandet kom. Adressen gick till en polisstation i Peking. Både konsuln från svenska ambassaden och advokaten kom till mötet.

Frun vill träffa Karimi

Konsuln fick först gå in för att träffa Karimi. Efter en kort stund kom konsuln tillbaka och en upprörd polisman skrek åt dem att gå därifrån. Shahla sade till polisen: ”Jag vill träffa min man.” Hon nekades detta och de kördes ut från polisstationen.

Konsuln berättade utanför att hon blev tvungen att lämna mötet med Karimi när hon – i enlighet med internationell lag – insisterade på att få prata svenska.

– De har inte respekt för någon. Om de kan kasta ut konsuln från ambassaden, vad kan jag förvänta mig? Även konsuln sade att inget fungerar här, säger Shahla.

Efter två veckor åkte Shahla tillbaka till Sverige. Hon började leta efter information om hur det egentligen fungerar i Kina. Varje dag ringde hon ambassaden och advokaten.

Fortsättning följer: En väska med falska dollarsedlar och ett kronvittne säger att Karimi är oskyldig.

 

 

Fakta

Advokat Jan Södergren har läst George Karimis UD-dokument och kinesiska domar. Södergren arbetar med brottmål och är särskilt specialiserad på europarätt och han är en av få advokater som vunnit mot Sverige i Europadomstolen.

George Karimi är fortfarande fängslad i Sverige och släpps den 19 november 2015. Då har han suttit mer än 12 år i fängelse varav 7 år i Kina och mer än 5 år i Sverige. Karimis kinesiska straff motsvarar i Sverige 2 år och 8 månader.

George Karimi sökte benådning i Sverige 2012 och 2013 båda avslogs.

1992 kom George Karimi till Sverige med FN pass från Armenien och fick svenskt medborgarskap 1999. Han är gift och har två döttrar som idag är 18 och 22 år.