Forntidens arkitekter verkar ha haft kunskap om och kontroll över naturlagarna på ett sätt vi bara är i början av att förstå idag. Det menar forskare som undersökt uråldriga tempel, stenkretsar och megalitkonstruktioner, som visar sig vara byggda på platser och av material som leder, lagrar och rent av genererar energi.

Det krävs inte mycket för att stimulera människokroppens elektromagnetiska kretsar – en liten förändring i den omgivande miljön är tillräckligt.

Människor som besöker forntida tempel och megalitplatser beskriver ofta att de upplever en underlig känsla. Den normala förklaringen är att sådana känslor inte är mer än en ”wow-faktor”, resultatet av visuell stimulans från det överväldigande intryck som skapas av megalitiska konstruktioner som stenkretsar, forntida tempel och pyramider.

Men den samlade bevisningen tyder på något annat, nämligen att megaliter och andra forntida heliga platser faktiskt drar till sig, lagrar och till och med genererar sina egna energifält, vilket skulle skapa den typ av miljöer där man kan träda in i ett annat medvetandetillstånd.

Det verkar som om forntida arkitekter hade en ganska förfinad kontroll över naturlagarna.

Generering av energifält

1983 genomförde ingenjören Charles Brooker en studie för att söka efter magnetism på heliga platser. Testobjektet var stenkretsen i Rollright i England. En magnetometerundersökning på platsen visade hur ett band av magnetisk kraft dras in i stenkretsen genom en smal öppning bland stenarna som fungerar som ingång.

Bandet går sedan i en spiral mot cirkelns centrum, som om den åkte ner i ett kaninhål. Två av cirkelns västra stenar pulserade också med koncentriska ringar av växelström, som krusningar på vattenytan i en damm.

Analysen fick Brooker att konstatera att ”den genomsnittliga intensiteten av [det geomagnetiska] fältet inuti cirkeln var betydligt lägre än det som mättes upp utanför, som om stenarna fungerade som en sköld”.

Sådana upptäckter hjälper oss att förstå vad folk i forntiden tänkte när de byggde megalitiska formationer.

Vid templet i Idfu i Egypten finns det en mur på vilken det finns något som framstår som ett recept för att skapa ett utrymme som skiljer sig energimässigt från det omgivande landskapet – ett tempel.

Effekten där heliga platser koncentrerar den elektromagnetiska energin blir starkare genom valet av sten.

Instruktionen beskriver hur en viss skapelsegud först etablerade en kulle och ”spetsade en orm” på platsen varigenom en speciell naturkraft genomdränkte kullen, och på grund av detta byggde man sedan det fysiska templet där.

Ormen som symbol har alltid varit en kulturellt delad metafor för jordens slingrande kraftlinjer; det som forskarna kallar jordströmmar.

Att kontrollera naturlagarna

Det verkar som om forntida arkitekter hade en ganska förfinad kontroll över naturlagarna. I en studie av energifälten i och omkring Avebury, världens största stenkrets, visades hur utformningen av stenformationen gjorts för att attrahera en jordström in i platsen.

Studien genomfördes av den nu avlidne John Burke, som publicerade sina resultat i boken ”Seed of Knowledge, Stone of Plenty”.

Elektroder monterade på Avebury avslöjar hur dess cirkulära dike bryter överföringen av jordströmmarna och leder elektricitet ner i diket. I själva verket koncentreras energin och frisläpps vid entrén till platsen, ibland i dubbla koncentrationen jämfört med det omgivande landskapet.

Magnetismen vid Avebury sjunker under natten till mycket lägre nivåer än man kan förklara under normala omständigheter. I soluppgången ökar den igen, när jordströmmarna från det omgivande landskapet attraheras till stensättningen samtidigt som den magnetiska fluktuationen på platsen når sitt maximum.

Burke upptäckte också att stenarna i Avebury är avsiktligt placerade och riktade så att de elektromagnetiska strömmarna fokuseras till att flöda i en förutbestämd riktning med hjälp av principer som är identiska med moderna partikelacceleratorer.

Effekten där heliga platser koncentrerar den elektromagnetiska energin blir starkare genom valet av sten.

De stenar som används på många megalitiska platser har ofta förflyttats enorma sträckor och innehåller ansenliga mängder magnetit. Detta gör att templen beter sig som svaga, men enormt stora magneter.

Andlig teknologi

Detta har en djupgående inverkan på människokroppen, speciellt det upplösta järnet som finns i blodådrorna, för att inte nämna de miljontals partiklar av magnetit som finns i flytande form inuti skallen. Även tallkottkörteln, som i sig självt är mycket känslig för geomagnetiska fält, påverkas om den stimuleras, och påbörjar produktion av kemikalier som serotonin, som i sin tur leder till att det hallucinogena DMT bildas.

I en miljö där intensiteten i det geomagnetiska fältet avtar är det känt att människor kan uppleva mediala och shamaniska tillstånd.

En omfattande utredning i regionen Carnac i Frankrike, där det finns omkring 80 000 megaliter, avslöjades en liknande andlig teknologi. Ledande forskaren, elingenjören Pierre Mereux, var inledningsvis skeptisk till att megalitiska platser skulle ha några speciella krafter. Studien som Mereux gjorde i Carnac visar hur dess dösar förstärker och frigör jordenergi under dagen, med de starkaste strömmarna under solnedgången. Spänningen och variationen i magnetismen hänger ihop, och följer ett fenomen känt som elektrisk induktion.

Megaliterna i Carnac, belägna i en av de mest jordbävningsaktiva zonerna i Frankrike, är i ett konstant tillstånd av vibration, vilket gör stenarna elektromagnetiskt aktiva.

– Dösen beter sig som en spiral eller magnetspole, i vilken strömmen induceras genom variationerna, svagare eller starkare, i det omgivande magnetiska fältet. Men de här fenomenen skapas inte med någon intensitet såvida inte dösen konstrueras med kristallina bergarter som är rika på kvarts, som till exempel granit, säger Mereux.

Mätningarna som Meneux gjort visar att energi pulserar i regelbundna intervaller vid basen, med positiva och negativa laddningar, upp till 10 meter från de upprätta monoliterna, varav några fortfarande har kvar inristningar av ormar.

Extrema pulser upprepas ungefär var 70:e minut, vilket visar att de resta stenarna regelbundet laddas och laddas ur. Mereux noterade också hur spänningen i de resta stenarna i stenraden i Grand Ménec avtog ju längre bort de låg från stenkretsen, som i sig själv hade funktionen att kondensera eller koncentrera energin.

Sammansättningen av stenarna och deras förmåga att leda energi har noterats av fler än Mereux. De speciellt utvalda stenarna har hög halt av kvarts och är piezoelektriska, vilket innebär att de genererar elektricitet när de pressas samman eller utsätts för vibrationer.

Megaliterna i Carnac, belägna i en av de mest jordbävningsaktiva zonerna i Frankrike, är i ett konstant tillstånd av vibration, vilket gör stenarna elektromagnetiskt aktiva. Det visar att de resta stenarna inte placerades på den här platsen av en slump. De har transporterats 97 kilometer och deras läge och orientering står i direkt relation till jordmagnetismen.

Heliga platser och magnetportaler

Många forntida traditioner runt om i världen har en speciell aspekt gemensamt: de hävdar att vissa platser på jordytan har högre koncentration av energi än andra. Dessa platser har blivit fundament för många av de heliga platser och tempel vi ser idag.

Det intressanta är att varje kultur vidhåller att dessa speciella platser har en koppling till himlen via ett ihåligt rör, och att själen genom denna navelsträngsliknande koppling kan träda in i andra världar under ritualer. Det är också en kanal via vilken andevärlden kan träda in i denna fysiska värld.

NASA kan 2008 oavsiktligt ha bevisat detta fenomen då man publicerade detaljer från en undersökning av så kallade flux transfer events (FTE). I undersökningen beskrivs hur jorden är kopplad till solen genom ett nätverk av magnetportaler som öppnas var åttonde minut.

Sådana upptäckter hjälper till att bekräfta, ur vetenskaplig synpunkt, det som känsliga människor och slagrutemän länge har hävdat – att megalitiska platser och forntida tempel är platser bortom denna jord, där människor kan känna kopplingar till platser som ligger långt bortom denna planet.

De forntida egyptiska prästerna betraktade definitivt templen som något mycket mer än en samling döda stenar. Varje gryning höll de orationer i varje rum, och behandlade templen som levande organismer som sover på natten och vaknar upp i gryningen.

© FREDDY SILVA 2016 Materialet baseras på författarens bok The Divine Blueprint: Temples, power places, and the global plan to shape the human soul, från Invisible Temple, 2012. Tillgänglig på invisibletemple.com

Återpublicerad med tillstånd. Läs originalet på AncientOrigins.net

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.