Kinas ekonomi tycks nu sakta in efter åratal av kraftig tillväxt. Om man vill få liv i ekonomin igen finns det en fråga som Kinas ledning särskilt borde prioritera.
Generalsekreterare Xi Jinping antog formellt titeln ”kärnledare” för Kinesiska kommunistpartiet under det sjätte plenumet nyligen. Det här, tillsammans med hans deklaration om att han ska ”styra partiet strikt” indikerar att hans kampanj för att rensa ut tidigare partiledaren Jiang Zemins falang ur partiet, som pågått i tre år nu, hittills varit lyckad. Xis upphöjelse tyder också på att nästa steg i utrensningen av Jiang-gruppen sannolikt är på väg.
Kapitalism med kinesiska särdrag: från socialism till kapitalism
Xis processer mot de tusentals korrupta tjänstemännen i Jiangs nätverk får ses som en positiv åtgärd för stabiliteten i det kinesiska samhället och för dess ekonomiska utveckling. Dessa korrupta tjänstemän skadar staten och den offentliga välfärden. Många av dem har plundrat staten på enorma summor och fyllt sina hus med guld, kontanter, konst och antikviteter.
Om Xi vill förbättra Kinas ekonomi borde han gripa fler av de allra mest korrupta tjänstemännen, beröva dem deras rikedomar och använda dem till folkets nytta. Det är en nyckel till att lösa de många problem som Kinas ekonomi lider av.
Kinas ekonomiska dilemma
En sund ekonomi är nyckeln till ett lands stabilitet – det är basen för ett framgångsrikt samhälle, och det gör att folk kan leva säkra och bekväma liv. Saknas den här grunden blir resultatet oroligheter, och folk får svårt att klara sitt uppehälle.
Kinas ekonomi står nu inför en allvarlig kris: Den ekonomiska tillväxten avtar, arbetslösheten ökar, bubblor inom finans- och fastighetsvärlden växer, skuldsättningen lokalt är bitvis på krisnivå, tillverkningsindustrin har problem, och kapital strömmar ut ur landet.
Den här situationen har uppstått som ett resultat av flera faktorer.
”Den grupp som snabbt håller på att förlora makten – falangen som uppstått kring Jiang Zemin – har inga skrupler när det gäller att använda Kinas ekonomi som vapen i kampen.”
Efter att kulturrevolutionen tog slut på 70-talet tvingades kommunistpartiet driva igenom reformer för att alls kunna överleva. De ekonomiska lättnaderna lät det kinesiska folket skapa den ”mirakelekonomi” som ledde till att Kina blev världens näst största ekonomi – men utan att man förändrade det politiska systemet.
Efter 30 år av snabb ekonomisk tillväxt så har nu Kinas modell, där mänskliga rättigheter, miljö och naturresurser offrats, nått vägs ände. Men partiets legitimitet vilar på att tillväxten upprätthålls; det är partiets enda hopp för att hålla sig kvar vid makten.
Xi Jinpings administration har kämpat mot otaliga ekonomiska problem sedan den tog över efter 18:e partikongressen 2012. Alla dessa problem beror dock inte på systemet; flera av dem beror på maktkamper inom regimen. Kinas finans- och aktiemarknad har till exempel blivit slagfält i den här striden.
Den grupp som snabbt håller på att förlora makten – falangen som uppstått kring Jiang Zemin – har inga skrupler när det gäller att använda Kinas ekonomi som vapen i kampen. De kan mycket väl tänka sig en finansiell härdsmälta om det kaos den skulle medföra skulle hjälpa dem att vrida makten ur Xi Jinpings händer och rädda dem undan hans utrensningskampanj. Börskraschen i juni och juli i fjol var ett exempel på detta.
Jiangs korrupta hejdukar
Bland Kinas partitjänstemän har korruptionen nått sådana nivåer att den kinesiska frasen ”Det finns inte en enda ämbetsman som inte är korrupt” (无官不贪) nu har förverkligats. Så gott som varenda partitjänsteman som gjort karriär under Jiang Zemins beskydd är extremt korrupt, och det här har blivit tydligt under de utredningar som gjorts offentliga sedan den 18:e partikongressen.
”Efter att Jiang Zemin tog över makten i Kina inleddes en era där kommunistpartiet varken hade någon ideologi eller några gränser.”
Bai Enpai, som tidigare hade en hög post inom Nationella folkkongressen, åtalades för att ha tagit motsvarande över 300 miljoner kronor i mutor; förre vice chefen för kolavdelningen inom nationella energiadministrationen, Wei Pengyuan, tog drygt 250 miljoner i mutor och fick en villkorlig dödsdom (som sannolikt omvandlas till livstids fängelse); Zhu Mingguo, tidigare ordförande för Guangdongprovinsens politiskt rådgivande konferens, åtalades för att ha tagit emot närmare 200 miljoner; Zhou Yongkang, Jin Daoming, Wan Qingliang, Mao Xiaobing och många fler har dömts för mutor på liknande nivåer.
Kom ihåg att dessa är de officiella siffrorna – de verkliga är nästan garanterat mycket högre. Om man hittar 150 miljoner i sedlar hos Ma Chaoqun, som bara var en chef på sektionsnivå i Hebeiprovinsen så får man förmoda att högre tjänstemän snarare tillskansat sig belopp i miljardklassen.
Jiangs korrupta system
Efter att Jiang Zemin tog över makten i Kina inleddes en era där kommunistpartiet varken hade någon ideologi eller några gränser. Jiangs nya maktrelationer inom partiet var helt baserade på att korruptionen tilläts härja fritt.
Den första gruppen tjänstemän som fostrades under Jiang – som Li Changchun, Jia Qinglin, Chen Liangyu, Zeng Qinghong och Zhou Yongkang – började i nästan samtliga fall sin bana med smuggling, olika sorters spel under täcket med affärsmän och markexpropriering.
Snart började alla tjänstemän som ville använda sin offentliga position för personlig vinning att flockas runt Jiang. Under hans era blev korruption ett sätt att ta sig fram, medan de tjänstemän som försökte vara ärliga rensades ut. Ett exempel på en sådan tjänsteman var Lianjiang-häradets partikommittéordförande Huang Jinguo.
Med början under senare delen av 90-talet försökte Huang utreda ett stort korruptionsnätverk i sitt område. Han pressades från alla håll: Hans överordnade sade åt honom att släppa utredningen, och triaderna hotade honom. Varje dag i sex år bar Huang skottsäker väst på jobbet. Den 11 augusti 2004 kände han att han inte hade någon annan utväg än att skriva ner sin historia och skicka in den till partitidningen Folkets dagblad. Ett år senare greps han på fabricerade anklagelser och dömdes till livstids fängelse.
”Om man kunde beräkna värdet av de tillgångar som kontrolleras av det korrupta nätverk som växte fram under Jiang Zemins styre så skulle det troligen vara större än vad Kina lägger på försvar, vård och utbildning årligen.”
Jiang Zemin styrde landet genom korruption och skapade sitt eget nätverk av tjänstemän inom hela partiorganisationen, säkerhetstjänsten, militären och andra byråkratier. Hans äldste son, Jiang Mianheng, blev känd som ”Kinas mest korrupte”.
Korruptionskulturen i Kina som Jiang etablerade spred sig genom militären, rättssystemet, vårdsystemet, utbildningssystemet, idrotten, media, statligt ägda företag och vidare. Officiella poster köptes och såldes, mutor gavs och togs emot, olämplig samverkan mellan partitjänstemän och affärsmän spred sig över hela landet.
Den kinesiska ekonomins livlina var i händerna på intressegrupper som hade uppstått kring Jiangs styre, inklusive den petrokemiska industrin, telekom, det statliga järnvägsimperiet, finanssystemet och statliga företag i exempelvis finansbranschen, där avkastningen är som störst. Alla dessa branscher hade endera medlemmar av Jiangs utökade familj och klan, eller hans förtrogna, hjälpredor, underlydande och medarbetare i ledningen.
Zhou Yongkang och hans familj samlade på det här viset på sig fastigheter och kontanter till ett värde av närmare 130 miljarder. Zeng Qinghong är god för över 13 miljarder. Både Xu Caihous och Liu Yunshans familjer har förmögenheter som närmar sig 10 miljarder.
På senare år har fenomenet med ”nakna tjänstemän” blivit extremt. Det syftar på korrupta tjänstemän som först skickar sin fru och barn utomlands med stulna tillgångar och sedan bidar sin tid i väntan på ett bra tillfälle att själva fly. De för ofta ut sina pengar genom kontantsmuggling, underjordiska ”banker” eller storskaliga investeringsprojekt. Officiell statistik visar att minst 20 000 tjänstemän har flytt Kina på det här sättet, och tagit med sig motsvarande mellan 1 och 1,1 biljoner kronor.
Om man kunde beräkna värdet av de tillgångar som kontrolleras av det korrupta nätverk som växte fram under Jiang Zemins styre så skulle det troligen vara större än vad Kina lägger på försvar, vård och utbildning årligen.
Hur Jiang skadade Kina
Det stöld- och korruptionssystem som Jiang skapade växte fram under en tid då Kina genomgick storskalig privatisering och ekonomisk förändring. De ekonomiska reformerna gav tillfället till plundringen, men samtidigt även själva ursäkten för den och metoden för att dölja den. Statliga tillgångar privatiserades på olika sätt och hamnade under korrupta tjänstemän och särintressens kontroll.
Till sist innebar denna enorma plundring att Kina förlorade möjligheten att omvandlas till något som liknar ett normalt land genom reformprocessen, och de ekonomiska och sociala grunder som skapar ordning underminerades. En stor del av frukterna av 20 år av ekonomiska reformer i Kina plundrades av Jiangs korrupta intressegrupper.
Korruptionen under den här perioden var inte begränsad till tjänstemännen – laglöshetskulturen trängde in i varje nivå av samhället. När det moraliska förfallet hos den härskande klassen blev tydligt så blev det allt svårare för det kinesiska folket att känna att det fanns någon rättvisa i samhället.
”Utan mänsklighet, moral och förtroende kollapsar och ruttnar samhället. På så vis grävde också kommunistpartiet sin egen grav under de här åren.”
Ekonomi och moral är beroende av varandra. Metoder för ekonomisk utveckling som växer ur en brusten moral kommer oundvikligen att leda till förskingring, korruption, plundring och en mentalitet där alla bara ser till sina egna intressen. I slutänden kommer det att skada det allmännas intressen.
Det unikt förfärliga med Jiang Zemins styre var det sätt på vilken det förstörde den mänskliga moralen och samvetet – grunden för alla samhällen och välfungerande ekonomiska och politiska system.
Utan mänsklighet, moral och förtroende kollapsar och ruttnar samhället. På så vis grävde också kommunistpartiet sin egen grav under de här åren. Alla de framträdande tjänstemän i Jiangs nätverk som rensats ut – såsom Bo Xilai, Zhou Yongkang, Su Rong, Xu Caihou och Guo Boxiong – har också något annat gemensamt: de var alla drivande i Jiang Zemins förföljelse av den andliga metoden falungong.
Att rensa ut de som berikat sig på det allmännas bekostnad under Jiangs era kommer att ha en livgivande effekt på Kinas ekonomi.
För det första: med tanke på hur mycket pengar de har stulit så skulle bara det att återföra det till det allmänna, så att det kommer folket till del, ha en positiv effekt.
För det andra: att de här individerna rensas ut kommer att hjälpa till med att normalisera den ekonomiska ordningen och återuppbygga folks förtroende för Kinas framtid.
För det tredje: när det korrupta nätverk som Jiang etablerat bryts, och ett normalare system för att styra landet kan skapas, har Kinas tillväxt en chans att ta fart igen.
För det fjärde: dessa korrupta tjänstemän är grunden för Jiang Zemins falang. När de rensas ut, och när Jiang själv till sist grips, är det slut med den.
Går man djupare så blev också ett av Jiangs mål med att odla det här nätverket att han skulle knyta tjänstemän till sig genom det gemensamma ansvaret för förföljelsen av falungong. De både deltog i kampanjen och tjänade på den. Det här är en av de mest skrämmande aspekterna av hans styre.
Kina lider i dag av följderna av Jiangs förföljelse av falungong. Det finns dock hopp för Kinas framtid om förföljelsen stoppas, offren återupprättas och rättvisa skipas.
Blir han Kinas förste postkommunistiske ledare? – China Uncensored
Fredlig övergång
Den kinesiska historien säger oss att när många ämbetsmän är korrupta och ekonomin försvagas så är det ett tecken på att en dynasti är på väg att ta slut, för att följas av en annan. Jiang och kommunistpartiet har kastat bort den sista tillstymmelse till legitimitet som partiet hade, och nu är partiet på väg att störta sig självt.
Samtidigt har Xi Jinping visat med handlingar, ord och åtgärder sedan han kom till makten att han inte tycks vilja ha blodet från förföljelsen av falungong på sina händer. Det är oundvikligt att han, om han inte vill bära partiets och Jiang Zemins blodsskuld, överger partiet.
Då kommer Kina att få en fredlig övergång till ett ickekommunistiskt samhälle, och den kinesiska nationen och dess folk, som lidit under årtionden av katastrofer, kan gå mot en ljusnande och ärofylld framtid.
