När Hongkongs politiska liv når in i det svenska nyhetsflödet vet man att det är turbulenta tider. Även om bevakningen varit skral har den senaste tidens turer kring Hongkongs lagstiftande församling, LegCo, ändå resulterat i en och annan notis. Det kan vara värt att sätta händelserna i kontext en aning.
Vad vi nu bevittnar – alltså det bråk och dödläge som uppstått efter att några nyinvalda medlemmar av den lagstiftande församlingen svurit sina eder på ett för Folkrepubliken Kina förolämpande sätt – kan i viss mån betraktas som andra akten till de mycket uppmärksammade ”paraply”-protesterna som lamslog Hongkong 2014.
Jojje Olsson – för obekväm för Kinas regim
Protesterna rann då mer eller mindre ut i sanden, efter att Peking och dess allierade i Hongkongs styre i princip stått kvar och stirrat ner demonstranterna. Rent tekniskt vann de inte en millimeter; de fick knappt ens några symboliska eftergifter från Peking, och kraven på verkliga demokratiska val till Hongkongs ledning avfärdades totalt.
Vad som hände efter att den ursprungliga vågen av engagemang ebbat ut är dock att flera av den nya generationens demokratiaktivister gick in i politiken. Några av dem bildade ett ”lokalistiskt” parti vars engelska namn lite avigt skrivs ”Youngspiration”. Youngspiration kräver en folkomröstning om självbestämmande för Hongkong 2020, vars resultat ska träda i kraft 2047, när Kinas löfte om ”ett land, två system” (som avgavs vid övertagandet av Hongkong från britterna 1997) löper ut.
Två av Youngspirations representanter, de unga och karismatiska Sixtus ”Baggio” Leung och Yau Wai-ching, lyckades ta plats i den lagstiftande församlingen, alltså Hongkongs motsvarighet till ett parlament, i valet tidigare i år. När de sedan skulle svära eden, som bland annat innehåller en lojalitetsförklaring mot Folkrepubliken Kina, gjorde de det insvepta i flaggor som talade om att Hongkong inte är Kina, och förvred orden på ett sätt som gjorde att deras ed inte accepterades. Sedan dess har arbetet i den lagstiftande församlingen varit i kaos, och debattens vågor i frågan om de ska få ta om eden eller inte, och huruvida de alls borde få tjäna, har gått höga.
Vad kan då det här obstruerandet egentligen tjäna till? Ja, det är inte utan att det kittlar lite i ens konspiratoriska antenner när man läser kommentarerna från vice ordföranden för Pekings främsta tankesmedja om Hongkong, Lau Siu-kai. Han sade till Radio Television Hong Kong att centralregeringen inte vill låta Youngspiration-duon sväras in, och att han tror att Peking kommer att göra allt för att hindra dem från att ta plats som lagstiftare.
Med tanke på att demokratiprotesterna sprang in i en total stenvägg är det kanske det här som är nästa steg, åtminstone för Youngspiration: att tvinga fram Pekings mest repressiva agerande för att väcka vrede hos Hongkongborna och öka stödet för sin egen sak. I så fall är det inte helt olikt taktiken som exempelvis Röda arméfraktionen i Västtyskland försökte använda mot staten på 70- och 80-talet – givetvis men den totalt avgörande skillnaden att dessa använde våld och terror, medan de unga Hongkongaktivisterna gör det med vad som med dagens språkbruk mycket väl skulle kunna kallas ”trollande”.
I nuläget inväntas en juridisk bedömning av huruvida duon ska anses ha vägrat avlägga sina eder. Det spekuleras sedan i om huruvida Peking skulle kunna gå in och tolka Hongkongs grundlag i den här frågan. Hur än den här affären slutar så lär den åtminstone bidra till att höja temperaturen inför nästa års val av högste exekutive ledare i Hongkong (Chief Executive). Att Kinesiska kommunistpartiet dessutom tycks använda Hongkong som en arena för skyttegravskrig i sin interna maktkamp lär inte heller göra stämningen svalare.
Det har även blåst rejält kring den nuvarande ledaren, Pekingvänlige CY Leung, på senare år, och han har ännu inte meddelat om han söker omval.
