Årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg närmar sig, och som vanligt spärrar kommunistpartiet in alla som kan tänkas vilja påminna om saken. Men framför allt ljuger, tiger, censurerar och mörkar man.
I veckan upprördes Turkiets regering av att den tyska förbundsdagen antog en resolution som kallar det som de så kallade ungturkarna genomförde 1915 i det sönderfallande Osmanska riket mot armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker för folkmord. Turkiet, den stat som ungturkarna sedan byggde, vill inte ha detta i sin historia.
Falungong ser fram emot ett nytt Kina
På samma sätt försöker Kinesiska kommunistpartiet utradera militärens massaker på studenter och vanliga Pekingbor på Himmelska fridens torg 1989 ur sin historia, genom mörkläggning och repression. Självklart vet man om att hela resten av världen känner till den här historien – det finns ju till och med bilder, och gott om levande vittnen – men ändå verkar man på något sätt tro att historien ska gå att begrava inför allas ögon.
Tror man verkligen på det här själva? Tror man verkligen att man ska kunna hålla åtminstone det kinesiska folket i okunskap så länge att alltsammans bara ska sjunka undan, och att folk så småningom ska sluta bry sig om det? Hur ser kalkylen ut?
”Ändå verkar kinesiska internetanvändares lust att tala om det där förbaskade datumet som inte finns och de där händelserna som aldrig inträffade snarast bara växa.”
Vad är planen?
En obehaglig fråga man tvingas begrunda är om det faktiskt är möjligt att gräva ett minneshål för något som hände så nyligen, och fick såpass mycket internationell bevakning. Spontant skulle man kanske svara nej på den frågan, men vad är det i så fall kommunistpartiet håller på med? Vad är deras långsiktiga plan, om de alls har en? Om detta kan man bara ha mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Det skulle knappt gå att göra satir om hur kommunistpartiet censurerar allt kring Himmelska fridens torg på internet. Enligt China Digital Times har till och med fraserna ”det året”, ”den här dagen” och ”idag” tagits bort från mikrobloggen Weibo på årsdagen av massakern de senaste åren. I sin kamp att ligga före alla som talar i koder tar man bort allting som på något sätt kan tolkas som, kopplas till eller bilda något slags variant av datumet 6/4. Termen ”när våren går över i sommar” (春夏之交) censurerades 2014 och 2015. En man i Sichuan greps i år för att han delade bilder på internet på spritflaskor vars etiketter alluderade till massakern 1989.
Ändå verkar kinesiska internetanvändares lust att tala om det där förbaskade datumet som inte finns och de där händelserna som aldrig inträffade snarast bara växa, ju fler som kopplar upp sig, vilket är hoppingivande. Och i både Hongkong som Taiwan högtidlighålls minnet av de döda öppet varje år – av såväl överlevande från händelserna som andra kineser.
”Hur ska man kunna erkänna medveten mörkläggning av ‘misstagen’, när det är så uppenbart att det bara handlar om att skydda partiet och dess styre?”
Den yngre generationen
Människorättsorganisationen Chinese Human Rights Defenders (CHRD) har också intervjuat unga kineser födda efter 1990 om vad de vet och tycker om händelserna 1989. Det är ju den här generationen och de efterkommande som antas löpa störst risk för att vara oinformerade om saken och/eller inte bry sig.
De som intervjuades kände dock till händelsen väl, uttryckte i många fall beundran för demokratirörelsen 1989 och beklagade att deras regering försöker tiga ihjäl saken. Dessa unga människor lär ju dock vara bland dem som kringgår internetcensuren, annars hade de knappast kunnat låta sig intervjuas av CHRD via nätet. Frågan är vad de unga människor som inte har någon tillgång till ett fritt internet vet, och hur mycket de bryr sig.
LEDARE: Kulturrevolutionen och kommunistpartiets skräck för kaos
Sett utifrån skulle nog de flesta hålla med om att det är löjeväckande att ägna så mycket tid och resurser åt att låtsas att något som faktiskt hände – och som så många redan vet hände – inte hände. Men Kinesiska kommunistpartiets ledare bryr sig knappast om huruvida vi i väst tycker att de är löjliga. De utkämpar sin ständiga kamp för att med alla medel hålla partiet kvar vid makten, och där betyder bilden av partiet som mäktigt och ofelbart allt. Man skulle kanske så småningom kunna börja erkänna ”misstag”, men hur ska man kunna erkänna medveten mörkläggning av ”misstagen”, när det är så uppenbart att det bara handlar om att skydda partiet och dess styre? Hur i allsin dar ska man kunna spinna DET som att det handlar om att ”tjäna folket”?
Nej, det enda som tycks återstå är att fortsätta att mörka, förtrycka och ljuga, inför hela resten av världen. Det är ett rätt beklämmande spektakel.
