Kina blir allt mer offensivt i sina försök att styra vad som händer på internet, inte bara i Kina, utan i hela världen, något vi tidigare skrivit om. Den här frågan behöver belysas mer i allmänhet, men nu är det dessutom obehagligt aktuellt.
Den 1 oktober avslutar det amerikanska handelsdepartementet sitt kontrakt med ICANN, det företag som hanterar domännamnsystemet (DNS) på internet, och ser till att användare inte riktas om till sajter som de inte hade för avsikt att besöka. Vad har då detta med Kina att göra?
Jo, Kina har under ett par års tid både på hemmaplan och genom olika internationella initiativ försökt ta den ledarroll på internet som man upplever att USA håller på att släppa. ICANN är ett av de tydligaste exemplen.
– Nu är det dags för Kina att inse sitt ansvar. Om USA är villigt att ge upp kontrollen över internetsfären så uppstår frågan vem som kommer att ta upp taktpinnen, och hur det kommer att styras, sade Li Yuxiao, då på Kinas cyberrymdsakademi, redan 2014.
Li har sedan dess avancerat till generalsekreterare på Kinas cybersäkerhetsadministration, vars ordförande Fang Binxing skapade Kinas ”stora brandvägg”. Just ”cybersäkerhet” har varit det ledord Kinesiska kommunistpartiet använt för att stärka sitt grepp om internet både hemma och i resten av världen.
Att Kina – ökänt för sin drakoniska internetcensur och ett övervakningssamhälle för vilket termen ”Orwellsk” börjar kännas daterad – vill kliva in i vakuumet efter USA borde oroa.
Även de som skräms av USA:s många övervakningsövertramp borde vid en nykter analys se att Kinesiska kommunistpartiet är ett oändligt mycket sämre alternativ. Problemet är att alla har ögonen på USA och mycket få har ögonen på Kina.
Kommunistpartiet sticker inte heller under stol med de här ambitionerna. Den som vill läsa vad de sagt och allmänt fördjupa sig i saken kan läsa Joshua Phillips nyskrivna omfattande artikel i ämnet i vår engelskspråkiga upplaga.
Men man gör dock mer än pratar: Kina har till exempel otroligt nog starkt inflytande i FN:s telekomorganisation ITU, något som också väckt mycket kritik, även om lite av den väl nått bredare svenska kretsar. ITU, som nu leds av kinesen Houlin Zhao, som bland annat sagt att termen censur är ”subjektiv”, har också verkat för att ta kontrollen över ovan nämnda ICANN när USA släpper den.
Samtidigt har man på senare tid infört en rad uppmärksammade internet- och säkerhetsrelaterade lagar som syftar till att stärka greppet om landets internetanvändare, såväl som de utländska företag och organisationer som verkar i landet.
Medan detta pågår finns det gott om andra relaterade tecken i tiden: Stora publikationer som Bloomberg och Wall Street Journal uttrycker till exempel nu befogad oro för att Huawei – som i praktiken är en gren av Folkets befrielsearmé – försöker få en roll i utbyggnaden av USA:s 5G-nät och samarbetar med Microsoft.
Dessutom skrev cybersäkerhetsgurun Bruce Schneier nyligen en artikel på sajten Lawfare med den minst sagt oroande titeln ”Someone is Learning How to Take Down the Internet” (”Någon håller på att lära sig att släcka internet”) som handlar om att det på senare tid förekommit mycket omfattande och organiserade cyberattacker mot ”företag som driver vitala delar av internet”.
Schneier kallar attackerna, som är avsevärt större, längre och mer sofistikerade än vanligt, för ”precist kalibrerade”, i avsikt att försöka utröna exakt när ett system går ner och vilka försvar det har.
Vem skulle göra något sådant? Knappast varken aktivister, brottslingar, företag eller forskare. Det handlar sannolikt om ett land, menar Schneier. ”Den data jag har sett antyder att det är Kina, en bedömning som delas av de jag talat med”, skriver han.
Jag lånar Schneiers slutkläm, eftersom den kan gälla denna artikel lika väl som hans:
”Det här pågår. Och folk borde veta om det.”
