Kriget i Syrien beskrivs som ett väldigt komplext problem som involverar många aktörer, dussintals motstridiga allianser och en snabbt växlande dynamik. Men även om kriget verkligen är komplicerat är det viktigt att ha kunskap om det för att förstå flyktingkrisen, attackerna i Paris och den fortsatta oron i regionen.

Hur det började

Kriget i Syrien började i mars 2011, då den arabiska våren nådde Syrien. När president Bashar al-Assads regeringsstyrkor gick till våldsamt angrepp mot demonstranter i staden Dar’a eskalerade protesterna. Regimen svarade med massgripanden, tortyr och dödande.

I juli 2011 dök den Fria syriska  armén (FSA), upp som den första stora rebellgrupp som tog strid mot regeringen. FSA, som till stor del bestod av avhoppare från regeringsstyrkorna, lade snabbt beslag på militärbaser och utrustning, och konflikten eskalerade. I början av 2012 hade konflikten utvecklats till ett fullskaligt inbördeskrig.

Hur det eskalerade

Tidigt 2012 bildades en helt annan annan rebellgrupp, Jabhat al-Nusra (Nusrafronten) som är en utlöpare från den ökända sekteristiska gruppen al-Qaida i Irak (AQI). Trots att de inte var den enda nya gruppen (USA:s underrättelsetjänst uppskattar att det fanns över 1 000 rebellgrupper som var aktiva i Syrien 2013) förändrade de sunnimuslimska Jabhat al-Nusra snabbt dynamiken med självmordsbombningar och drog konflikten i en allt mer sekteristisk riktning.

Kriget i Syrien började inte som en sekteristisk konflikt, men  det kom snabbt att bli det, särskilt när regionala aktörer blandade sig i. I mitten av 2012 höll sig Assads försvagade regim flytande tack vare direkt stöd av det shiamuslimska Iran, som länge varit en allierad. Senare hjälpte också soldater från det Iranstödda Hizbollah i grannlandet Libanon till.

Samtidigt började de sunnimuslimska Gulfstaterna, som Qatar och senare Saudiarabien, försöka skaffa sig ett övertag i det kalla kriget mot Iran. De började stödja sunnimuslimska rebellgrupper, även Jabhat al-Nusra, med finansiering och en ständig ström av vapen.

Vid samma tidpunkt förklarade den kurdiska minoriteten, som hittills undvikit inblandning, en egen autonom region i Västkurdistan och hamnade i opposition mot både Assad och andra rebellgrupper.

Ur askan i elden

Assad utnyttjade rivaliteten mellan olika fraktioner och rebellstyrkor, och attackerade urskillningslöst oppositionen, militanta grupper och civila. Han misstänks för att i augusti 2013 ha använt sarin, ett kemiskt vapen, mot jordbruksbygden Ghouta utanför Damaskus, och 1 400 människor dödades.

Tack vare en överenskommelse mellan USA och Ryssland kunde fortsatt kemisk krigföring undvikas. USA lovade dra sig tillbaka om den syriska regimen, som stöds av Ryssland, lovade att förstöra sina kemiska vapen.

År 2013 fick Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) fäste i Syrien. De kallas numera bara Islamiska staten (IS) eller Daesh. De har sitt ursprung i AQI, men bröt sig loss från al-Qaida och har för avsikt att etablera ett kalifat i Syrien och Irak.

Avvisade av Jabhat al-Nustra och al-Qaida har IS börjat använda sig av en mer och mer brutal taktik och ideologi för att vara ännu extremare än al-Qaida i kampen om nya anhängare och resurser. IS vinner PR-kriget både regionalt och internationellt, och har till september i år lockat uppskattningsvis 30 000 utländska krigare.

USA stöder några av rebellgrupperna som strider mot Assad, och började med flyganfall mot IS-mål i september 2014. I år satte Ryssland, som stöder Assad, också in sitt flygvapen i kampen mot IS, men har kritiserats för att bomba rebellgrupper istället för IS.

Medan Assad höll sig kvar vid makten tog IS territorium i både Syrien och Irak, fick allt större räckvidd. De senaste veckorna har de tagit på sig ansvar för flera internationella attacker, som det ryska plan som exploderade och störtade över Sinaihalvön i Egypten, två självmordsattacker i Beirut och de senaste attackerna i Paris.

”Börjar få slut på ord”

Konflikten i Syrien har beskrivits som ett inbördeskrig, ett krig genom ombud och ett sekteristiskt krig. På en nivå slåss den syriska regeringen, uppbackad av Ryssland, Iran och den libyska Hizbollah, mot de moderata rebellerna som stöds av den USA-ledda koalitionen, Turkiet och Gulfstaterna som vill slå tillbaka IS (som också finansieras av Gulfstaterna).

Kurderna slåss mot både IS och regeringen Assad, och stöds av väst, samtidigt som de blir bombade av Turkiet, som påstår att de försöker stoppa ett kurdiskt uppror i Turkiet.

Med den senaste tidens svåra attacker mot civila och Frankrikes växande engagemang kan situationen komma att bli ännu mer komplicerad.

Men hur man än ser på det har kriget gett upphov till en svår humanitär kris: Över 200 000 har dödats, 4,2 miljoner är flyktingar och miljontals fler är internflyktingar inom landet. FN-tjänstemän har sagt till säkerhetsrådet att de ”börjar få slut på ord” för att beskriva fasorna.

USA och ett dussintal andra länder, bland annat Saudiarabien och Iran, har enligt uppgift kommit överens om ett ramverk som innehåller vapenvila och politisk övergång. Men stegen mot ett genomförande kommer att vara både långsamma och svåra.

Julie M. Norman är forskningsassistent i konflikthantering och social rättvisa på Queens University Belfast. Den här artikeln publicerades i original på TheConversation.com.

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens egna och återspeglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.