Den kinesiska regimens växande inflytande över Hollywood skiljer sig från hur någon annan kraft växt fram inom någon annan bransch. Det sker inte genom kvalitetsprodukter eller nationell utveckling som andra nationer kan konkurrera med. Istället använder regimen metoder som kan bryta mot USA:s lagar och även Världshandelsorganisationens regler.
På detta sätt spelar man på en egen plan där andra aktörer inte kan vara med – och har även givit sig själv möjligheten att ändra på filmer så att de bättre passar den egna politiska kontrollen.
Den stora aktören i Kinas nya Hollywood är Wang Jianlin, ordförande för Wanda Group. Den 3 november tillkännagav statlig kinesiska media att Wang ska grunda en investeringsfond i mångmiljardklassen för att investera i alla sex stora filmbolag i Hollywood.
Wang äger redan biografkedjan AMC Entertainment samt Legendary Entertainment och genom Dick Clark Productions även Golden Globe. I nordöstra Kina ska man nu dessutom bygga världens största filmstudio.
Kinesisk jätte shoppar i Hollywood
Motverka konkurrensbegränsningar
Det är olagligt i USA för ett filmbolag att även äga en större biografkedja. Det har visat sig strida mot antitrustlagarna enligt ett domslut i USA:s högsta domstol 1948 (Amerikanska staten mot Paramount Pictures).
Genom att äga en större amerikansk biografkedja, samt dessutom kedjor på andra håll i världen, och genom att äga och försöka köpa fler viktiga filmbolag, gör Wang något som ingen annan maktfaktor i Hollywood skulle tillåtas att göra.
En annonstavla på Sunset Strip i Hollywood från Center for American Security som en del av deras kampanj ”China Owns US”, i augusti 2016. Annonsen sätter ljus på det kommunistiska Kinas växande inflytande över den amerikanska filmindustrin, särskilt AMC Entertainment. (Foto: Frederic J. Brown/AFP/Getty Images)
Tidningen Hollywood Reporter lyfte denna fråga i maj när Wang försökte köpa Paramount Pictures. Tidningen uppgav att vissa insiders ifrågasatte om inte Wangs bud skulle skapa problem för den fria konkurrensen, i enlighet med domen från 1948. En kinesisk chef ska ha sagt att en liten andel hade fungerat, men att 49 procent, som avtalet gällde, hade stött på problem utifrån antitrustlagarna.
Men de juridiska manövrerna går längre än så. Den kinesiska regimen har samtidigt begränsat antalet utländska filmer som kan visas i Kina – ett system som används för att få filmmakare att medvetet gå längre än censuren kräver för att väljas ut – vilket är ett brott mot Världshandelsorganisationens regler (WTO).
LEDARE: Med ena armen bakbunden
USA tog 2007 upp ett fall mot Kina i WTO på grund av landets begränsning av filmimport. 2009 meddelade WTO att Kina inte uppfyllde sina skyldigheter, enligt en amerikansk kongressrapport från 2015. Den kinesiska regimens överklagan avslogs av WTO.
Efter några års tvistande undertecknade Kina och USA 2012 ett avtal där antalet utländska filmer som tillåts i Kina ökade från 20 till 34. Kongressrapporten noterar dock att ”avtalet inte innebär att Kina agerar i enlighet med WTO:s regler”. Parterna ska också träffas på nytt 2017, och om inte dessa förhandlingar leder någon vart kommer USA åter att ta till aktioner mot Kina inom WTO.
Förstärkning av censurlagar
Under tiden skapar den kinesiska regimen egna nya regler för Hollywood. Den 7 november antogs en ny filmlag som enligt AFP förbjuder innehåll som kan skada kommunistpartiets ”värdighet, heder och intressen”. Den påbjuder också att filmer ska främja ”socialistiska kärnvärden”.
Detta kan vara en förstärkning av de nuvarande censurlagarna som förbjuder negativ framställning av kommunistpartiet, kinesisk polis och militär samtidigt som positiv framställning av religion, samt amerikansk militär och landet USA heller inte tillåts.
Fem företag som leder Kinas internationella expansion
Hollywood har redan spelat med för att komma förbi den kinesiska censuren. Tidningen Deadline skrev nyligen om en iakttagelse från Miao Xiaotian, chef för China Film Co-Production Corp: ”Många av manuskripten som han ser uppfyller inte kraven, så de försöker hjälpa filmmakarna att förstå hur de ska ändra i manuskripten för att nå standarden för samproduktion.”
