I jakten på att bli världens näst största ekonomi sett till BNP, slukade Kina massiva mängder metaller, bränsle och spannmål från världens alla hörn. Australien och länder i Afrika och Sydamerika satte sina förhoppningar till Kinas snabba tillväxt. På så vis påverkar Kinas recession inte bara det kinesiska folket, utan även dussintals utvecklingsländer som vill sälja mineraler till Kina.
De senaste 20 åren har Kina utvecklats från att vara en spelare i periferin till den ekonomiska motor som driver många länders ekonomiska tillväxt. ”Motor” i det här fallet betyder inte billiga ”Made in China”-produkter, utan det handlar om Kinas ökade behov av råvaror, som bidragit till utvecklingsmöjligheter i många länder. Genom detta har Kina blivit världens största köpare av råvaror och jordbruksprodukter.
I oktober 2013 gick Kina förbi USA som världens största oljeimportör, när de överträffade USA:s 624 miljoner fat per dag. Nästan 60 procent av Kinas oljeförbrukning kom från utländska källor.
Dessutom konsumerade kineserna hälften av världens fläskkött. 2014 ökade exporten av fläskkött från EU till Kina till 368 700 ton, vilket utgjorde 65 procent av Kinas fläskimport. Huvudsakligen är det Spanien, Danmark, Tyskland och Storbritannien som förser Kina med fläsk.
Kina importerar också stora mängder vete från Australien, USA och Kanada.
Soja är en viktig källa till Kinas matolja. Landets sojakonsumtion står för 22 procent av världskonsumtionen. Den huvudsakliga importen kommer från USA, Brasilien och Argentina.
Kinas minskade köpkraft på grund av den ekonomiska nedgången påverkar alltså även länderna som förser Kina med råvaror och jordbruksprodukter.
Australien
Australiens ekonomiska upp- och nedgång, de senaste åren har en nära koppling till Kina, och gäller många olika råvaror. Kina importerar huvudsakligen järnmalm, ull, stål, råolja, aluminium från Australien. Då tillverkningsindustrin inte är så utvecklad i Australien, så importerar man mycket från Kina. Det handlar om varor som textilier, kläder och lättare industriprodukter. Australien har alltid varit en av Kinas tio bästa exportmarknader.
Vid höjdpunkten på Kinas byggboom var efterfrågan på järnmalm enorm, vilket fick många länder att öka brytningen av järnmalm. Som världens största järnmalmsimportör handlade man från 18 länder, men 80 procent kom från Australien, Indien och Brasilien. Så det är ingen överdrift att kalla Kina för järnproduktionens ”motor”.
De västra delarna av Australien kallas ”Kinas dagbrott”. Detta område har haft en decennielång ekonomisk boom tack vare Kinas behov av järnmalm, som förädlas till stål. Priset på järnmalm nådde en topp på 190 dollar per ton 2011. I dagsläget har priserna fallit med mer än 70 procent, till cirka 50 dollar per ton. Prisfallet innebar minskade skatteinkomster för de lokala myndigheterna, vilket har tvingat mindre gruvföretag att stänga och gjort tusentals människor arbetslösa.
Afrika
Det senaste 10 åren har Kina gjort stora investeringar i Afrika. I genomsnitt investerar andra länder cirka sex gånger mer i USA än i Afrika. Kina, däremot, investerade år 2013 22 miljarder dollar i USA och 26 miljarder dollar i Afrika.
I början av 2000 blev Kina Afrikas största handelspartner. Under 1990-talet ökade handeln mellan Kina och Afrika med 700 procent. Från 2000 till 2012 ökade handeln ännu mer, från 10 miljarder dollar till 200 miljarder dollar. Under den här tidsperioden ökade den genomsnittliga tillväxttakten i de afrikanska länderna från 0,6 procent på 1990-talet till 2,8 procent 2015.
Den snabba ekonomiska tillväxten i länder söder om Sahara gav människorna där hopp om en ny era av välstånd. Vissa trodde att de här länderna nu inte längre skulle vara beroende av resten av världens oförutsägbara efterfrågan på råvaror. Järnvägen som kineserna byggde genom Nigeria 2014, till nigerianernas glädje, var en symbol för det här välståndet.
Men inbromsningen i den kinesiska ekonomin påverkade även den kinesiska efterfrågan på afrikanska varor. Det slog mot många av de afrikanska ländernas ekonomiska tillväxttakt. De ekonomiska utsikterna för den afrikanska kontinenten är nu mörka, speciellt för de två största länderna, Sydafrika och Nigeria. Kinas import från Afrika minskade med nästan 40 procent under 2015, och Nigerias och Sydafrikas valutor störtdök till rekordlåga nivåer den här månaden.
Sydafrika, som är Afrikas största järnmalmsexportör till Kina, drabbas av nedgången inom gruvindustrin, inom tillverkningsindustrin, jordbruket och andra sektorer. Nigeria, som är den största afrikanska oljeproducenten och kontinentens största ekonomi, är chockat och förvirrat av de låga oljepriserna. Med en försvagad valuta blir det svårare för Nigeria och många andra afrikanska länder att återbetala de stora kinesiska lånen för infrastruktur och byggen.
Australien och Afrika hoppas på att Kinas ekonomi ska återhämta sig. Verkligheten är att Kina måste anpassa sig till det ”nya normala” vilket innebär ekonomisk recession, och förbereda sig för tuffa tider framöver. Länder som har varit beroende av den stora kinesiska efterfrågan på råvaror borde tänka om planerna för sin ekonomiska utveckling. Att bara förlita sig på ett annat lands kortsiktiga efterfrågan på råvaror för att öka sitt eget välstånd gör en sårbar.
Detta är en bearbetad version av ett blogginlägg på kinesiska på He Qinglians personliga blogg. He är en framstående kinesisk författare och ekonom, baserad i USA. Hon skriver regelbundet om kinesiska samtidsfrågor och ekonomi.
