Kommer den kinesiska ekonomin att krascha? Xu Shaoshi, chef för den kinesiska statens myndighet för ekonomisk planering, menar att så absolut inte är fallet. En ekonomisk krasch är inte möjlig, och en kinesisk inbromsning kommer inte heller att påverka resten av världsekonomin, sade Xu på en presskonferens vid den årliga sammankomsten ”de två mötena”, det kinesiska kommunistpartiets variant på en lagstiftande församling.

Trots att det redan har skrivits mycket om Kinas ekonomiska inbromsning, så krävs det ett svar på Xu:s uttalande.

Hur Kinas ekonomi påverkar världen

Historiskt sett, de senaste 30 åren, har Kina mottagit utländska investeringar för att finansiera sina reformer för att öppna upp ekonomin. Efter det gick man med i Världshandelsorganisationen (WTO) för att kunna exportera billiga varor till resten av världen. När Kina i mitten av 1990-talet samlat på sig tillräckligt med makt och pengar började man investera i tillgångar och företag världen över.

Trots fler misslyckanden än framgångar har de enorma kapitalutflödena varit en viktig kraft.

Från ett annat perspektiv så har Kina haft en både positiv inverkan och en negativ inverkan på världsekonomin. Billiga varor tillverkade i Kina har sedan sekelskiftet gagnat konsumenter över hela världen.

En mörkare bild är de undermåliga och giftiga produkterna som i början av 2005 ledde till bojkotter och förlust av trovärdighet. Det var leksaker som hade höga halter av bly, melaminförgiftat mjölkpulver och bekämpningsmedelsrester och andra gifter i textilier, läder och gipsplattor med mera. Kina har fått konstanta klagomål via WTO, vilket fick USA att grunda Trans-Pacific Partnership – ett försök att kringgå Kina och etablera en annan internationell handelsorganisation.

Sedan 2009, när Kina i stort sett slutade vara ”världens fabrik”, har man i stället kommit att bli världens största sedelpress. 2012, när även den här strategin inte längre var hållbar, hade Kina 9,83 miljarder kvadratmeter tomma fastigheter, och dussintals branscher med stor överkapacitet.

Kina stod redo att utöka handeln med över 30 länder i världen, men dessa länder är nu krisdrabbade eller upplever ekonomisk recession. Det har inneburit att Kina inte längre kan fortsätta vara den storimportör av råvaror som man var förr, vilket kväver världsekonomin. Man kan så klart inte säga att Kina drar ner hela världsekonomin; det är drömmen om att Kina skulle vara hela världens ekonomiska motor som har gått i kras.

Kapitalflykt och fastighetsmarknad

Kinas fastighetsmarknad påverkar också världen indirekt. Fastighetspriserna i Peking, Shanghai och Shenzhen rusade nyligen i höjden. Exempelvis så har det totala marknadsvärdet på alla hushåll i Shenzhen ökat till 14 miljarder yuan, vilket är nästan lika mycket som stadens flygplats. Hur kan huspriserna stiga så mycket? Det beror på att kineserna upprätthåller de höga priserna genom att belåna sina överhettade tillgångar, och sedan för ut det lånade kapitalet ur landet. Kapitalet som flödar ut från den kinesiska bostadsmarknaden kommer att påverka hela världen.

Sedan slutet av juni 2014, då den kinesiska utländska valutareserven var 3,99 biljoner dollar, har den minskat med nästan 790 miljarder dollar. Så stora kapitalflöden världen runt kommer att ha stor påverkan. Vart tog pengarna vägen? En del investerades i fastigheter, vilket i sin tur driver upp fastighetspriserna globalt.

Utländska investeringar av kinesiska fastighetsbolag uppgick år 2013 till 22 miljarder dollar, enligt The 2015 China Enterprise Globalization Report. År 2014 var man uppe i nästan 40 miljarder dollar, varav 28,6 miljarder dollar hamnade på den amerikanska marknaden. Under ledning av giganter som Vanke, Wanda och Greenland Holding, investerade kinesiska fastighetsbolag lika mycket under första halvan av 2015 som under hela 2014.

Enligt en artikel i Caijing National Weekly den 7 september 2015, köper förmögna kineser bostäder i mer än ett dussin utländska länder och regioner, som Storbritannien, Australien och Dubai. På ön Jeju i Sydkorea ägde kineserna 20 000 kvadratmeter egendom år 2009. I slutet av april 2015 var arean uppe i 11,73 miljoner kvadratmeter – alltså nästan 600 gånger så mycket på sex år.

Pengar från de kinesiska sedelpressarna sprids nu runt om i världen. Fastighetspriserna i Kina har för länge sedan avvikit från det faktiska värdet. En lägenhet på 150 kvadratmeter i Peking, Tianjin, Shanghai och Shenzhen går för cirka 6 miljoner yuan. Det motsvarar vad man får för ett familjehus, tre gånger så stort med stor trädgård och pool, på amerikanska väst- eller östkusten (undantaget ställen som Manhattan och San Francisco). Med detta i åtanke kommer de kinesiska fastighetsinvesteringarna fortsätta att översvämma världen.

Att Kina inte längre köper så mycket råvaror globalt kommer nog inte att sänka världsekonomin. Men när välbärgade kineser investerar enorma summor i utländska fastighetsmarknader bidrar de till att skapa bostadsbubblor. Det som händer då är att människor lokalt inte har råd att bo, vilket i sin tur utarmar landet. Kan man inte rättmätigt kalla detta för att dra ner den globala ekonomin?

En förkortad översättning av He Qinglians artikel från hennes blogg den 13 mars, 2016.

Kinas ekonomiska nedgång drar med sig andra länder

Det ”nya normala” för Kinas ekonomi