Kaiser Abdurusul som är generalsekreterare för den uiguriska PEN-klubben i Sverige säger att om inte de stora nationerna i världen och FN gör något så kommer det inte att ske någon förbättring för uigurer och andra minoritetsfolk i Kina. Han talar om att det inte längre handlar om våldssamheter utan om en massaker på uigurer.
Kaiser kom som flykting till Sverige från Xinjiangprovinsen 2002 och är bosatt i Eskilstuna. Han är orolig för sin familj och sin 13-årige son som bor i Xinjiang. Kontakten med dem har brutits sedan våldsamheterna startade i söndags i staden Urumqi. De kinesiska myndigheterna vägrar ge Kaisers anhöriga pass och de kan därmed inte lämna landet, precis som andra uigurer.
– Men alla uigurer är mina bröder och systrar och de behöver alla akut hjälp.
Enligt uppgifter i kinesiska medier dog 140 personer på söndagen i Urumqi. Kaiser befarar dock att antalet dödade uigurer i Urumqi är mycket större än vad de kinesiska medierna rapporterar.
– Verkligheten är att människor dör, och jag tror att antalet döda är mycket högre än vad som de kinesiska myndigheterna säger. Faktiskt handlar det inte längre om våldsamheter utan det är en massaker, säger Kaiser upprört.
Oroligheterna i Urumqi började efter det att polisen slog ner på 300 studenter som hade en fredlig demonstration i Xinjiang framför de lokala myndigheterna. De ville bara ha rättvisa efter att uigurer dödades i ett upplopp på en fabrik i Guandong den 26 juni, berättar Kaiser. De kinesiska myndigheterna har sagt att det var två som dödades i fabriken, men enligt Kaiser stämmer inte det.
– Enligt uppgifter jag fått, och vad vittnen berättat, har minst 50 personer dödats men de kinesiska medierna visar inget om vad som hänt uigurerna, utan man visar bara den sidan som gynnar Kinas regim, säger Kaiser.
De kinesiska myndigheterna har klassat uigurerna som terrorister och separatister, berättar Kaiser. Men polisen har tagit alla vapen från uigurerna och på bilder från AFP ser man försvarslösa kvinnor som står ansikte mot ansikte med beväpnade kravallpoliser och hankinser som attackerar uigurer och hotar fotografer.
– Uigurerna hör till tredje klassens folk i Kina. Hankineserna bestämmer allting i Xinjiang. Uigurerna har varken rätt att säga något eller bestämma något, säger Kaiser.
– Vi vill bara ha demokrati i Kina, och ha en frihet att få uttrycka oss. Endast uttrycksfrihet kommer att hjälpa till att en demokrati utvecklas, det är den enda väger, säger Kaiser.
Kaiser önskar att västländerna vill påverka situationen för minoritetsfolken i Kina.
– De stora regeringarna och FN kan göra något, de har gjort detta i Afganistan och Iraq, men varför kan de inte göra något i Kina? Räknas inte vi som människor? Vi behöver deras hjälp, avslutar Kaiser.
Fakta om uigurer
Befolkningen i Kina består av 90 procent hankineser, och resten är minoritetsgrupper. Det finns 56 officiellt erkända etniska grupper i Kina.
Uigurer (tidigare östturkar) som ibland kallas för Kinas ”andra Tibet” är ett minoritetsfolk som varit bosatt sedan länge i Xinjiangprovinsen västra Kina, som officiellt heter Uigurernas autonoma region Xinjiang, men uigurerna själva kallar området för Östturkestan.
Sammanlagt finns det åtta till tio miljoner uigurer i världen. Det finns även uiguriska samhällen i Kazachstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.
De flesta uigurer är sunnimuslimer. De har sitt eget språk som har dock blivit förtryckt av kinesiska myndigheter sedan kommunistpartiet tog över makten i området.
I den kinesiska historieskrivningen från Tangdynastin, sägs uigurerna härstamma från hunnerna och gaocherna, och tjänade göktürkarna. Under 700-talet bildade uigurerna ett imperium, genom att erövra de andra turktalande länderna i området.
Provinsen Xinjiang, som tidigare kallades för Östturkestan, var en gång i tiden ett genomfartsland för den berömda Sidenvägen.
Uigur betyder “enighet” och “allians”. Flera exiluigurer har uppgett att de förföljs av de kinesiska myndigheterna, och att kommunistpartiet bemöter uigurernas utövande av sin kultur och religion med brott mot de mänskliga rättigheterna.
Källor: Washington Post, BBC, Wikipedia