Fiskenät, puttrande båtar och röda små fiskestugor. Det är bilden jag alltid haft framför mig när det talats om västkustens skärgård. En solig förmiddag beger jag mig mot Göteborgs södra skärgård i jakten på de röda små fiskestugorna.
Jag anländer till Saltholmens brygga med 9:ans spårvagn – precis i tid. Det är varken tur eller skicklighet utan ett resultat av Västtrafiks reseplanerare på internet. På väg mot färjan frågar jag flickan i biljettluckan om det verkligen är så att man kan åka på sitt spårvagnskort även på färjorna. Jodå, det stämmer. Man behöver bara trycka på ”byte.” Billig resa. Centrum – havet, 14.50. Jag passar även på att fråga vilken ö jag ska åka till för att få se röda små fiskestugor. Flickan i luckan funderar ett ögonblick och säger sedan ”Ta den här båten till Styrsö Bratten och promenera sedan över ön till Tången. Där finns det röda små fiskestugor.” Tacksam för det svaret hoppar jag på den fullpackade färjan.
30 minuter senare. Styrsö Bratten. Jag går iland och avvaktar tills den värsta folkströmmen har passerat. Inte många dröjer sig kvar, de flesta tar vägen som jag anar går mot Tången. Innan jag följer efter tar jag en titt på Styrsö kryddträdgård i anslutning till det lilla caféet. Där finns rader av kryddväxter och blommor och en hejdundrande massa humlor som festar loss på det hela.
Promenaden till Tången från Bratten tar ungefär en halvtimme i behagligt promenadtempo. På vägen passerar jag hus, trädgårdar och turister. I de ompysslade trädgårdarna frodas växtligheten med allehanda rosa rosor i täten.
Framme i Tångens hamn sonderar jag terrängen vad gäller mat. Där finns ett café som serverar lätta lunchrätter såsom sallader, paj och bakad potatis. Vill man ha mer avancerad mat får man vända åter till pensionatet på Brattensidan, men det råder oklarhet om huruvida man måste beställa bord innan eller inte för att få mat. Jag lägger det på minnet och beslutar mig för att vänta med lunch och istället fortsätta utforskandet av ön.
Lysande röda, men inte så lätta att hitta.
Efter en liten ICA-butik svänger jag höger mot Utterviksbadet. Här finns en pytteliten strand och en massa härliga västkustklippor. Den frodiga cykelparkeringen varslar om folkträngsel, men utspridda på klipporna får alla badgäster gott om plats, lagom mycket för sig själva.
Barndomsminnen dyker upp då jag ser på tre ungar som sitter på huk i vattenbrynet och letar efter diverse små djur. Krabbor finns det tämligen gott om och efter att ha fått vistas en stund i en gul hink, får dessa lyckliga återvända till havet igen.
Jag slår mig ner på en stor, trevlig brygga, som så småningom visar sig bli en samlingsplats för alla badare. Det hoppas och bombas och de som vill ha en liten extra utmaning tar sig upp på en cirka tre meter hög klippa och hoppar därifrån. Solen skiner, vattnet är lagom varmt och folk är glada. Härligt.
När jag reser mig och vänder mig om för att gå mot hamnen, ser jag dem – på andra sidan vattnet, i en liten bukt ligger en grupp små, söta, röda fiskestugor. Nöjd med min utflykt går jag med min nya röda solbränna och mina bara fötter på den heta asfalten, tillbaka till färjan och återvänder i eftermiddagssolen in till stan.
