Blankning av den kinesiska valutan är populärast bland hedgefonderna under 2016. Eller som en börsmäklare i New York lägger fram det: ”Alla satsar sina pengar på att yuanen ska devalveras.”
Mark Hart på Corriente Capital tror att den kinesiska valutan kommer att sjunka mot dollarn med 50 procent under 2016.
Men trots kraftiga svängningar har valutan legat mer eller mindre stilla sedan början av året. Då har Kina dock använt 100 miljarder av sin valutareserv (som i augusti 2014 låg på maxnivån 4 biljoner dollar) för att försvara yuanen allt medan ännu mer kapital flödade ut ur landet.
Investerare som Mark Hart och Kyle Bass från Hayman Capitals anser att det inte går att stoppa kapitalflykten med valutareserver i all evighet. Till slut måste Kina släppa valutan fri. Men stämmer det verkligen?
Bankkrisen
Huvudargumentet bland dem som spekulerar i yuanens fall är Kinas dåliga lån, vilket ingen egentligen ifrågasätter.
— Det kinesiska banksystemet har en storlek på 30 biljoner dollar, och ungefär 24 procent utgörs av osäkra tillgångar. Det är 7 till 8 biljoner dollar i osäkra tillgångar, sade Evan Lorenz på Grants Interest Rate Observer, med hänvisning till J Capital Research.
Internationella investerare väljer nu att sälja sina dåliga tillgångar, och flyttar sitt kapital utomlands. Samma sak försöker kinesiska medborgare göra, enligt Goldman Sachs och The Institute of International Finance (IIF), åtminstone så mycket de kan innan de hindras av kapitalkontroller.
Kinesiska företag betalar nu också tillbaka sina utländska skulder eller investerar i tillgångar utomlands, vilket sätter ytterligare press på valutan.
— Vi såg Kinas bud på 44 miljarder dollar på det schweiziska frö- och bekämpningsmedelsföretaget Syngenta AG, och budet från det kinesiska företaget Zoomlions på 3,3 miljarder dollar för lyftkranstillverkaren Terex Corp från Texas. Och det finns kinesiska företag som lagt bud på 3 biljoner dollar för General Electrics hemelektronikdel, sade Lorenz.
Försvaret för valutan
Det enda som står mellan allt kapital som flödar ut ur landet (637 miljarder dollar under 2015 enligt IIF) och en kinesisk yuan som sjunker i värde, är People’s Bank of China (PBOC). Dess redan rätt utarmade skattkista med utländska valutareserver låg på 3,2 biljoner dollar i januari 2016.
Det låter som mycket pengar, men hedgefondförvaltarna spekulerar i att Kina inte kan använda hela reserven på 3,2 biljoner för att försvara sin valuta, då man behöver kunna finansiera sin import och andra internationella betalningsskyldigheter. Kyle Bass uppskattar till exempel att 2,7 biljoner av dessa 3,2 biljoner är bundna.
Den totala mängden av Kinas utländska valutareserver. (Graf: Bloomberg)
Lorenz menar att en stor del av tillgångarna finns som icke likvida investeringar, som lånet till Venezuela. De kan inte användas för att försvara valutan på samma sätt som man kan göra genom att sälja amerikanska statspapper, vilket kan göras när som helst. I december 2015 hade Kina statspapper till ett värde av 1,25 biljoner enligt U.S. Treasury.
— Stocken med likvida tillgångar som man kan använda att försvara sin valuta med är troligen mycket mindre än 3,2 biljoner dollar. Jag har hört uppskattningar på att allt ifrån 800 miljarder till 1,2 biljoner dollar av reserven kan vara icke likvida medel, sade Lorenz.
Exakt hur Kinas valutareserv är sammansatt är en statshemlighet.
Tillräckligt med pengar
Michael Pettis, professor vid Pekinguniversitetet, tror å andra sidan, att Kinas skattkista är tillräckligt stor, åtminstone för stunden.
”Kina behöver troligen 1,4 biljoner dollar i reserver för att täcka sin import och utländska betalningsskyldigheter från kapitalkontot” skrev han i ett meddelande till GlobalSourcePartners kunder.
Pettis argumenterar att PBOC kan kvittera ut utländska valutareserver från banksystemet för att försvara sin valuta, eller för handel, eftersom de största bankerna i Kina är statligt ägda.
Han noterar även att Kina har gömt reserver på ett väldigt märkligt sätt: i varor. När priserna började falla för några år sedan, började Kina samla basmetaller och energiprodukter på hög. De statsägda företagen såg det som en bra tidpunkt att köpa. Eftersom den kinesiska tillväxten bromsade in har många av varorna aldrig använts, och nu kan man relativt enkelt avveckla dem mot dollar.
”Så Kina har egentligen större utländska valutareserver än vad man rapporterat, kanske runt 3,5 biljoner dollar,” skrev Pettis.
Han tror inte att Kina behöver så mycket rörelsekapital för att täcka importen, eftersom priserna har sjunkit, och eftersom man inte behöver oroa sig lika mycket som andra länder över exportchocker. Till skillnad från Brasilien och Australien exporterar man mer konsumtionsvaror än andra handelsvaror. Den brasilianska valutan Real sjönk med 28 procent mot dollarn på ett år.
Den brasilianska valutan Real (BRL) i förhållande till den amerikanska dollarn (USD).
Men till och med Pettis menar att Kina inte kan fortsätt blöda ur sina reserver i den takt som sker just nu. Om det fortsätter kommer man att förlora förtroende, oavsett de grundläggande frågorna.
”Om Kina fortsätter att förlora reserver på mellan 40 miljoner till 100 miljoner dollar i månaden i flera månader till kommer förbrukningen av reserven i sig självt underminera trovärdigheten,” skrev han.
Ingen devalvering
Ett trovärdigt argument för hur man kan lösa Kinas utarmning av reserven är en devalvering på mellan 20 och 50 procent. Då skulle man ha klarat av saken, och man kan behålla reserverna. Men det kommer troligen inte hända, sade Lorenz.
— Kinesiska företag har stora skulder i dollar och andra valutor som man fick för några år sedan då man satsade på att renminbin skulle appreciera. Först av allt skulle det försätta företagen som tagit lån internationellt i konkurs, då de inte kan betala sina dollarskulder med inkomster i yuan, som har tappat oerhört mycket i värde, sade han.
Den utländska valutareserven och yuanens växelkurs.
Han tillägger att en sådan förändring, med tanke på att det är val i USA i år, skulle ge bränsle åt sådana som den republikanske presidentkandidaten Donald Trump, som beskyller Kina för att manipulera sin valuta.
Sist men inte minst skulle det kunna underminera Kinas ansträngningar att bli en del av Internationella Valutaunionens (IMF:s) korg med reservvalutor, Special Drawing Rights (SDR). Kina fick klartecken att gå med i SDR i november 2015, men kommer inte att faktiskt göra det förrän i oktober i år, 2016.
— IMF kan återkalla i medlemskapet, vilket skulle få Kina att tappa ansiktet rejält. Kina har satsat massor av trovärdighet på att behålla sin peg och det verkar inte som om tjänstemännen vill tappa ansiktet ännu mer, efter all trovärdighet man förlorade på hur man hanterade aktiemarknaden i fjol, sade Lorenz.
Den historiska kontexten
Det finns en annan anledning till varför den kinesiska regimen inte vill devalvera, menar Willem Middelkoop, författare till ”The Big Reset”.
– Kina råkade ut för hyperinflation under 1940-talet, så sent som för 70 år sedan hade man hyperinflation, sade han.
Historiskt sett var de inhemska devalveringarna en följd av inflationen, liksom stora externa devalveringar i omvärlden.
Middelkoop tror att hyperinflationen hjälpte det kinesiska kommunistpartiet att komma till makten i slutet av 1940-talet, och den nuvarande regimen har inte glömt det.
”De förstår att man i alla lägen ska undvika en systemkollaps för sedelvalutan. Det är ett av de få sätt de kan förlora makten på. Det är därför de är så rädda för att agera stort på finansmarknaden. De vet mycket väl att man måste ha kontroll över finansmarknaden och valutamarknaden… Allt handlar om att behålla makten,” skriver Middelkoop.
