Varje år skjuts ett antal rödlistade djur i skyddsjakt. Handel med produkter från hotade djur är dock förbjuden, bland annat för att motverka tjuvjakt. Men är det rimligt att byten på säl, björn och varg bara dumpas?
Säl jagas för att de förstör fiskarnas redskap, björn för att de har ihjäl renkalvar om våren. Handeln är förbjuden med alla delar av dessa djur. Jägaren och konservatorn Christian ”Trappern” Nilsson från Vilhelmina tycker att det är människans skyldighet att ta vara på det man tar från naturen.
– Det är en bister sanning att mycket av den svenska jakten är att du skjuter djuren men egentligen inte använder dem, säger Nilsson.
Snart börjar älgjakten för Pia
Nu när såväl sälstammarna som björnstammen börjar återhämta sig utgör jakten inget hot, eftersom det bara är några få procent som skjuts, säger Nilsson; man borde få börja använda materialen de lämnar efter sig.
Han har blivit fostrad i den ”norrländska nybyggarandan”, som han kallar den. Den innebär att man är skyldig att ta vara på det man tar från naturen. Plockar man bär, skjuter man en hare eller snarar man en ripa så måste man använda sig av det.
– Det har också med respekten för det döda djuret att göra, säger Nilsson.
Åsa Hagelstedt, Djurskyddets generalsekreterare.
(Foto: Elsa Frizell)
Organisationen Djurskyddets generalsekreterare Åsa Hagelstedt ser dock faror med att ta bort förbudet mot handeln. Ser man på vad som händer med till exempel elfenben så förstår man att reglerna utgör ett viktigt skydd för djuren, säger hon, och det finns redan en hel del tjuvskytte i Sverige.
– Jag tycker också att det är ganska osmakligt att någon skulle sälja produkter från dessa djur, och det blir också konstiga incitament till varför man skjuter, säger Hagelstedt.
Vid ett läge där stammen är tillräckligt stor, då kan det vara så att man behöver skjuta av, fortsätter hon. Djurskyddet är inte emot älgjakt till exempel.
Säl betraktas alltmer som ett skadedjur längs kusterna. En del sälindivider blir proffs på att förstöra fiskeredskap och de äter rödlistade fiskarter. Framöver kommer det att finnas behov av omfattande säljakt, säger Hans Geibrink som är Jägareförbundets samordningsansvariga för kust- och havsjaktfrågor.
Sälunge som dyker i Kosterhavet. (Foto: Susanne W Lamm/Epoch Times)
Om man släpper sälstammarna skulle det även ha stor påverkan på olika rödlistade fiskarter, säger Geibrink.
– Om vi vill ha ett mänskligt utrymme av uttag av fisk och undvika krasade bestånd och olika sjukdomar, borde vi försöka få större avskjutning av säl i den svenska förvaltningsplanen, säger han.
Det är dock svårt att hitta kunniga säljägare. Säljägarna från tiden innan sälen blev fridlyst är idag 80-90 år gamla, och man behöver ha båt och kunna köra den, säger Geibrink. Att man dessutom inte kan ta vara på sälen mer än för husbehov kan leda till att jägare slutar intressera sig för säljakt.
Thailändska souvenirer hotar elefanter i Afrika
Han tror att förbudet mot handel med sälprodukter delvis baserar sig på känslomässiga beslut. Många minns bilderna på ihjälklubbade sälar, som blev en skandal i hela världen. Om man tillät handel med sälprodukter hade nog intresset ökat för att jaga säl, tror Geibrink. Inte för köttets skull i första hand, utan pälsen.
Naturskyddsföreningen tror inte att behovet av en ökad säljakt finns. De föreslår att konflikterna med yrkesfisket ska lösas med specifikt utformad skyddsjakt, skriver de i ett dokument.
