Den 4 juni 1989, när tusentals demonstranter mejades ner av kulsprutor eller krossades av stridsvagnar i centrala Peking, var det inte deras kroppar som var det enda offret.
26 år efter att Folkets befrielsearmé, den militära grenen av den kinesiska regimen, skoningslöst slog ner folkets röster på Himmelska fridens torg, så förändrades inte bara människors hopp, utan även sättet de såg sina ledare på.
Enligt en undersökning genomförd av New York Times, så håller en majoritet av kineserna, inklusive de som bor utomlands, med västerlänningar om att Kina är odemokratiskt, ofritt och att människorättskränkningar förekommer.
Men det verkligt oroande är att de inte längre bryr sig. Bara 5,7 procent av utlandskineserna i undersökningen höll med om påståendet att Kina är ett demokratiskt land (regimens term för sitt politiska system är ”konsultativ demokrati”) och nästan hälften höll med om att människorättssituationen i Kina är ”dålig” eller ”mycket dålig”, men nästan hälften menade att demokrati i Kina skulle orsaka ”social instabilitet” och över hälften var nöjda eller mycket nöjda med hur politiken genomförs.
Falsk gentleman, ärlig skurk
När den klassiska konfucianska filosofin fortfarande var vägledande i det kinesiska samhället, lärdes det ut att man borde kultivera sin dygd och bli en junzi – en term som kommer från ”en monarks son”, alltså en gentleman. Motsatsen till en junzi var en xiaoren – bokstavligen en småaktig person, en skurk som bara tänkte på personlig vinning och ignorerade dygden i sitt beteende.
Om den mycket synliga och högst symboliska massakern på Himmelska fridens torg avslöjade kommunistpartiet som en hycklande regim, eller en ”falsk gentleman” (som termen ”hycklare” bokstavligen skrivs på modern kinesiska) så var det Deng Xiaoping, som slopade den sovjetliknande centralplaneringen och ersatte den med statligt sponsrad ”crony capitalism” som slog in den sista spiken i kistan på partiets marxistiska utopiska ideologi.
Medan kommunistpartiet har förblivit den enda politiska auktoriteten på det kinesiska fastlandet, så har marxist-leninistiska teorier och strukturer besegrats av marknadsekonomins realiteter. I och med förkastandet av de kommunistiska idealen uppstod ett moraliskt och etiskt vakuum, något som uppmuntrades inom kinesisk utbildning efter 1989.
Chang Ping, en kinesisk dissidentjournalist som bor i Tyskland, menar att stora förändringar i den kinesiska utbildningen efter Himmelska fridens torg har skapat en generation av unga människor som verkar ”ha förmågan till självständigt tänkande”, men som faktiskt spelar den roll som skapats åt dem i en era när Marx, Mao och Lenin inte längre ger partiet legitimitet, rapporterade New Tang Dynasty Television.
Det är här vad Chang kallar ”den ärlige skurken”, zhenxiaoren, kommer in i bilden.
Enligt Chang tvingade massakern 1989 regimen att inse att tidigare försök att framstå som rättfärdig, demokratisk, fri, blomstrande och ärorik lätt kunde avslöjas som hycklande. Man ändrade taktiken, och den nya partilinjen blev att tala om det så kallade ”initiala skedet” (av socialismen), där man erkände att Kina inte var absolut rättfärdigt, demokratiskt eller fritt.
Samtidigt, noterar Chang, som folket efter Himmelska fridens torg indoktrinerades till att inte längre se partiet som ofelbart, så har de ofta fått höra att ”’alla kråkor under solen är svarta’, varje land har sina problem, och ingen borde låtsas representera rättvisa eller rättfärdighet”.
Den här världsåskådningen, som planerats av kommunistpartiets centrala avdelning för enhetsfronten, börjar man indoktrinera barn med redan i förskolan, enligt Chang.
Ett möte i enhetsfronten hölls den 18 maj, nio år efter det senaste mötet, och det första mötet sedan Xi Jinping tog över som generalsekreterare. Under mötet talade Xi om hur enhetsfronten borde betona utbildningsinsatser gentemot tre demografiska grupper – kinesiska ungdomar som studerar i andra länder, representanter från de nya medierna och barnen till Kinas rika elit.
Det är särskilt viktigt med utlandsstudenterna, menade Xi, eftersom de kommer att utgöra den kärna av talang som partiet behöver.
Den kinesiska regimen använder även internet för att ytterligare driva sina indoktrineringsprogram. Den oberoende analytikern Tang Jingyuan menar att de nya kampanjerna för att främja politisk korrekthet på internet har som slutmål att fylla barn med partigodkända åsikter, och få dem att reproducera dem på nätet.
– Dessa barn, som inte vet vad som är rätt och fel, och inte har någon aning om universella värden, kommer att bli kommunistpartiets försvarare, alltså gratis propagandister för regimen, sa Tang till Epoch Times.
Den ärlige skurkens väg
Chen Guangchen, en blind kinesisk dissident som lyckades fly från Kina och nu bor i USA, skrev en artikel som publicerades i Washington Post, där han beskrev hur Kina är ett ofriare land nu är 1989.
”Världen tjusas av fantastiska historier om Kinas ekonomiska storhet och snabba utveckling. Men dessa historier döljer en otrevligare verklighet: Kontakter, korruption och bedrägeri har gjort så att det mesta av landets rikedomar har hamnat i elitens händer”, skriver Chen.
Enligt Chang Ping har den kinesiska staten uppfostrat en grupp människor som inte kan skilja på rätt och fel, och som bara tror på att vinnare ska hyllas och förlorare ska smutskastas.
Chen verkar hålla med i Changs bedömning att den ärlige, till och med stolte skurken, är den som beröms i Kina i dag särskilt om man ser till den oförblommerade korruption, som Chen påpekar, inte alls var så vanlig på 80-talet.
”’Den försiktige tjuven blev en skrytsam rövare’ är en fras som slog rot hos kineserna efter massakern på Himmelska fridens torg. Det betyder att korruptionen accelererade och moralen sjönk. Genom att godkänna våldet var kommunistpartiets budskap till dem som åtnjöt privilegierna: ’Oroa er inte – njut av korruptionen! Vi har vapnen och makten. Vem som än motsätter sig oss kommer att förtryckas”, skriver Chen.
