Tang Jitian är en av Kinas mest kända människorättsadvokater. I den här intervjun med Epoch Times berättar han öppenhjärtigt om hur hans engagemang  för mänskliga rättigheter växte ur hans tidigare roll som åklagare, där han var del av ett orättfärdigt system. Han delar också med sig av sin syn på hur kinesiska advokater bör agera för att skydda de mänskliga rättigheterna och bereda vägen för ett framtida rättssamhälle i Kina.

I åratal försvarade människorättsadvokaten Tang Jitian offer för den kinesiska kommunistregimens repression – människor vars mark hade tagits med tvång, falungong-utövare och andra kineser som sökte sin rätt.

Till sist blev Tang själv, som kommer från Dunhua i Jilinprovinsen, partiets måltalva.

Hans advokatlicens drogs in utan förklaring i april 2010. Månaden därpå fick ha veta att han inte längre hade tillstånd att resa utomlands.

Allt fler medvetna om kinesiska regimens ”slow motion-folkmord”

En februarikväll 2011 dundrade polisen in i Tangs hem, band honom och misshandlade honom. Innan det hade han träffat andra advokater och aktivister för att försöka hitta något sätt att hjälpa Chen Guangcheng, den blinde människorättsadvokaten som då satt i husarrest. Tang släpptes i mars samma år, men fick inte lämna sitt hem.

Mellan 2011 och 2014 greps och kvarhölls han flera gånger till, för att han försökte försvara samvetsfångar och andra utsatta grupper i Kina.

I fjol blev historien om de övergrepp som Tang utsattes för i mars 2014 till en rapport från Amnesty International till FN:s kommitté mot tortyr. Den berättade om hur säkerhetspoliser i Heilongjiangprovinsen hade gripit Tang och tre andra människorättsadvokater som undersökte ett illegalt interneringscenter. I polisförvaret blev Tang ”bunden vid en järnstol, slagen i ansiktet, sparkad på benen, och slagen så hårt i huvudet med en vattenfylld plastflaska” att han förlorade medvetandet.

Trots den upprepade förföljelsen fortsätter Tang med sitt ”weiquan”-arbete, alltså att försvara människors rättigheter genom att försöka tvinga de kinesiska myndigheterna att faktiskt följa sina egna lagar.

Epoch Times kinesiskspråkiga upplaga talade med Tang i våras. Här följer en förkortad version av intervjun.

”Tidigare var jag väldigt noga med den rättsliga proceduren, men nu tänker jag att vi inte borde rätta oss efter den. Den rättsliga proceduren är viktig, men vi måste påverka processen.”

– Tang Jitian

Epoch Times: På högskolan studerade du politik, med fokus på marxism-leninism. Senare undervisade du i marxism-leninism i fem år. Vad fick dig att bryta dig loss från det nuvarande politiska systemet?

Tang Jitian: Fastän mycket av det jag lärde mig är felaktigt, så hjälpte läroprocessen till att forma hur jag tänker. Jag är mer benägen att gå direkt på själva kärnan i en fråga.

Jag fick lära mig att lagen är ett verktyg för den härskande klassen. Efter att ha studerat rättsvetenskap och grundlag övergav jag dock den synen. Jag anser att lagen i grund och botten finns till för att skydda allas rättigheter, inte bara några få rikas. Annars är det inte lagstyre, utan ett missbruk av lagen för att tvinga folket till underkastelse.

Faktum är att den kinesiska regimen använt lagen för att skydda den privilegierade klassens intressen, och för att kväsa vanligt folk och hindra dem från att göra motstånd. Det här systemet följer lagens bokstav, men inte dess anda.

I mina möten med kinesiska rättssökare, petitionärer, har jag märkt att många av dem har en stark tro på lagen och de kinesiska myndigheterna. Men trots att de har uttömt alla möjligheter – en del petitionärer har till och med försökt stoppa kinesiska tjänstemäns bilar – inser de att chansen att deras problem ska lösas är mycket liten. Därför känner de sig mycket olyckliga och hjälplösa.

När jag arbetar med kommunistregimens lagar baserar jag mina argument på deras juridiska klausuler, men jag sätter aldrig mitt hopp till dem, och på så vis undviker jag att bli besviken. Jag kan bara hjälpa mina klienter genom att gå utanför det rättsliga ramverket.

Självklart följer jag lagen och de legala procedurerna för åtal och anmälningar, och jag interagerar med personalen som hanterar fallen. Ondskans krafter och trögheten i det politiska systemet får fortfarande de ansvariga att fälla domar eller göra andra saker som går emot rättsprinciperna.

Tidigare var jag väldigt noga med den rättsliga proceduren, men nu tänker jag att vi inte borde rätta oss efter den. Den rättsliga proceduren är viktig, men vi måste påverka processen.

Ta avskaffandet av arbetslägersystemet som exempel. Har det skett något förbättring av systemet? Nej. Faktum är att situationen har försämrats de senaste två-tre åren. Om vi fortsätter att jobba inom det rättsliga ramverket och bara får till en liten teknisk justering här och där, så kommer de krafter som begår onda handlingar inte att känna någon press på sig.

”Det jag gör nu är inte bara för mina klienter. Det handlar också om botgöring för min egen del, och för att stilla mitt samvete.”

– Tang Jitian

ET: Du jobbade på en provinsiell åklagarmyndighet i sju år, och hanterade över hundra viktiga offentliga fall. Eftersom du var en så framstående åklagare, vad var det som fick dig att fatta beslutet att lämna det systemet?

Tang: Ja, precis. Jag jobbade väldigt flitigt på den tiden, och försökte få bra omdömen i olika utvärderingar. Jag upplevde att mitt yrke var heligt, och gjorde mitt yttersta för att undvika att skämma ut min yrkeskår. Eftersom jag hade förgiftats av den kinesiska regimen kände jag det som en bedrift när jag bidrog till dess förtryck – att ställa folk inför rätta, få folk dömda till döden och ge godkännande till avrättningar.

Jag var tidigare en bokmal. Jag satt hellre i biblioteket eller diskuterade akademiska ämnen och politik, och tillbringade så klart betydligt mindre tid med att prata med vanligt folk. Men efter att jag hade jobbat ett tag upptäckte jag en enorm skillnad i hur folk behandlades – mellan de som kontaktade tjänstemännen på åklagarmyndigheten och de som inte gjorde det, och mellan de som hade bra bakgrund och de som inte hade det. Mina akademiska tendenser började med tiden kännas som om de var i otakt med mina faktiska erfarenheter.

Med tiden började jag väcka mina överordnades missnöje när jag hanterade fall i enlighet med lagen, i stället för att lyssna på deras förslag. Mina överordnade var också missnöjda med att mina omdömen vid inspektioner var sanningsenliga, och inte överdrivna. En gammal kollega sade till mig: Din omtanke om och sympati med vanligt folk är till stor nackdel i det här systemet.

Den kollegan visade sig ha rätt, och jag sade upp mig.

Demokratin krossad i Kina… Igen – China Uncensored

När jag var en del av det systemet såg jag vissa saker som verkligen chockerade mig. En gång skulle jag övervaka och bekräfta en avrättningsorder från ett domstol i Yanbian i nordöstra Kina. Fången hade gripits under en hård kampanj mot brottslighet 1983, och fällts för rätt många brott, som rån och våldtäkt. Medan alla skingrades, efter att fången hade skjutits i huvudet, såg jag plötsligt att han fortfarande kravlade omkring. Jag meddelade rättsbiträdet, och den rättsmedicinska utredaren stack in en glasstav i fångens huvud och rörde runt lite… och så dog fången.

Efter en annan avrättning vägrade en avrättad man och kvinnas familj att hämta deras kroppar, troligen beroende på skam och påtryckningar. Kropparna slängdes upp på en lastbil som tillhörde en läkarutbildning, och kördes därifrån. Jag satt i en polisbil som körde bakom den lastbilen, och kunde se att kropparna hade slängts vårdslöst ombord på flaket, som döda hundar… Människor har behandlats utan någon som helst värdighet.

Under de här åren har jag upplevt många olika sorters tortyr – jag har berövats sömn, tvingats att stå, knäböja eller sitta som straff, handfängslats, misshandlats medan jag varit bunden och upphissad, och satts under mycket starkt ljus. De har hotat att de ska mata hundarna med mig, begrava mig levande, köra över mig med en bil eller tvinga mig att begå självmord.

När jag var i systemet var jag väldigt lättsinnig när det gällde tortyr av misstänkta. Trögheten i systemet fick mig att tro att de misstänkta brottslingar jag hade stött på ljög för att undvika straff. Jag har sett fall där misstänkta blir slagna i huvudet eller nacken med tjocka förhörsutskrifter eller hoprullade tunga dokumentbuntar… allt möjligt.

Det jag gör nu är inte bara för mina klienter. Det handlar också om botgöring för min egen del, och för att stilla mitt samvete. Jag antar att det är vad många håller på med, till större eller mindre grad. Det handlar inte bara om att göra upp räkningen med partiet, utan om att vi vill gottgöra att vi varit en del av och upprätthållit det här systemet.

Utövare av falungong sade till mig att Kinesiska kommunistpartiet är en ond sekt. På den tiden tänkte jag att partiet absolut var ont, men att den etiketten inte var befogad. Nu känner jag att den etiketten verkligen pekar på roten till problemet. Vi har varit förgiftade av partiets hjärntvätt så länge, och vi har inte sett till att få bort dess diskurs hur huvudet. Våra hjärnor, som är fulla med partiets diskurs, behöver renas.

”I nuläget måste vi utbilda folk inom rättssystemet och säkerhetspolisen att tänka i juridiska termer, och inte bara mekaniskt följa order: Vad innebär deras handlande nu, och vad har det för framtida konsekvenser?”

– Tang Jitian

ET: Har du några råd till advokater som hanterar falungong-ärenden?

Tang: När det är advokater inblandade blir det svårt för regimen att dölja sina illegala aktiviteter. Vi bör inte begränsa oss till att hävda ”icke skyldig” å falungong-utövares vägnar i fejkade domstolsförhandlingar. Försvaret bör sätta igång direkt från början av fallet och fortsätta genom varje del av rättsproceduren.

Till exempel: Ibland har gripandet av utövare godkänts innan den obligatoriska tvåmånadersutredningen har genomförts. Säkerhetspolisen bör ogilla fallet redan i utredningsskedet. Och åklagarmyndigheten måste se till att säkerhetspolisen stoppar gripandet eftersom utövarna inte är skyldiga, och ingen anmälan ska göras.

I nuläget måste vi utbilda folk inom rättssystemet och säkerhetspolisen att tänka i juridiska termer, och inte bara mekaniskt följa order: Vad innebär deras handlande nu, och vad har det för framtida konsekvenser?

Säkerhetspolis och folk inom rättssystemet måste vara medvetna om att inte en enda av deras ledare är redo att skriva under de illegala handlingar som de verbalt uppmanas utföra. Ta dokumenten från 610-byrån, till exempel. Från början utfärdade 610-byrån dokument när de gav order, men senare gav organisationen bara muntliga instruktioner, av rädsla för att bli avslöjade. Om skriftliga instruktioner utfärdas så samlas de genast in igen efter att folk har fått se dem, och förstörs. Dessa instruktioner är ju trots allt illegala.

Vi måste montera ner alla aspekter av den här förföljelsen, och fundamentalt avvisa den. Vi måste avslöja all förföljelse.

Förutom att avslöja förföljelsen och de som utför den, så kan advokater även pressa myndigheterna genom att tvinga dem att avslöja sina offentliga utgifter och andra detaljer. Till exempel: Om byrån för inrikes säkerhet i Shunyi-distriktet i Peking griper någon, kan jag få Shunyi-distriktets myndigheter att lägga fram de juridiska rättfärdigandet för att bilda en säkerhetsenhet och definiera dess roller, och kräva att Shunyi-distriktets ekonomiska myndigheter avslöjar finansieringskällan till den här säkerhetsenheten. Om de lokala finansiella myndigheterna vägrar att offentliggöra den här informationen kan vi stämma dem.

Vi kan också kräva att myndigheterna i Shunyi offentliggör den juridiska grunden för att etablera sin 610-byrå, såväl som den lokala 610-byråns juridiska funktion och finansiering. Om myndigheterna i Shunyi inte offentliggör den här informationen kan vi stämma dem. Illegala organisationer som 610-byrån bör släpas ut från sina mörka hörn, ut i dagsljuset; låt oss dra ut dem i öppen dager, så alla kan se dem!

Vad vi gör nu är att bryta upp den svarta låda som är 610-byrån. Det vore fantastiskt om den där svarta lådan förstörs, men det är en stegvis process. I varje falungong-fall måste vi hacka ett hål i den svarta lådan så att ljuset kan lysa in. Bara då kommer 610-byrån att förlora sin arrogans, och bete sig mindre ohämmat.

”Det var någon som sade att om vi har en sten och ett ägg, så är vi fundamentalt skyldiga att ställa oss på äggets sida.”

– Tang Jitian

ET: Många kinesiska advokater har sagt: ”Vi talar bara om lagen och inte politik.” Eftersom falungong är känt som en politisk fråga undviker dessa advokater att representera falungong-utövare. Vad tänker du om det här?

Tang: För oss advokater är människors rättigheter det viktigaste. Vi kanske har olika syn på specifika frågor, men det här borde inte påverka våra krav på mänskliga rättigheter, eller att säkerställa de här rättigheterna för folk.

Så tanken på att advokater bara ska ha med lagen och inte politiken att göra är meningslös i praktiken. I det moderna samhället [i Kina] förstås politik som offentligt styre, så politik påverkar alla. Även om du inte talar om politik så kan du inte dra dig undan från den.

Med tiden har dock det moderna samhället kommit att förstå den neutrala termen ”politik” som något negativt. De som pratar ”politik” ses som suspekta figurer med dålig moral. Men faktum är att vi alla har politiska rättigheter som vi måste kämpa för och skydda.

Så de där advokaterna i de fina kontorsskraporna måste tjäna de samhällsmedborgare som bäst behöver lagens skydd. Om advokaterna inte kan tjäna dessa människor så existerar juristkåren bara på papperet. Advokatyrket skapades för att balansera statens ständigt expanderande makt, och för att skydda individens rättigheter. Jag skulle säga att advokater som väljer att ignorera eller förhålla sig passivt till statens övergrepp mot individen inte är riktiga advokater.

Det var någon som sade att om vi har en sten och ett ägg, så är vi fundamentalt skyldiga att ställa oss på äggets sida. Det finns hur många sätt som helst för stenen att hota ägget, men chansen att ägget skulle kunna hota stenen är mycket liten.

Advokater tilläts försvara falungong-utövare i uppmärksammat fall

ET: Förstår din familj de utmaningar som du ställts inför under alla dessa år som människorättsadvokat?

Tang: Jag läste artikeln som Gao Zhisheng skrev till sin mor, och jag blev otroligt berörd. Jag kommer också från ett bergsområde. Jag ringer min mor ofta, så att hon inte ska oroa sig. Hon säger inte mycket, men vi känner båda två lättnad när vi hör varandras röster.

Nuförtiden är min mor inte så orolig när jag inte kommer hem för att fira kinesiska nyåret – det kan vara svårt att få biljetter, eller så kan det finnas några särskilda yrkesmässiga skäl. När jag lämnade mitt offentliga ämbete och inte kom hem på nyåret blev min mor orolig. När de gamla i byn nämnde mitt namn började hon gråta.

En annan gång var min mor så rasande över att jag inte kom hem att hon fick svår tandvärk. Det kändes verkligen hemskt när jag fick höra det här. På det stora hela är min mor vagt medveten om vad jag gör, och säger till mig att jag ska vandra en rättfärdig och upprätt väg.

2011 satt jag frihetsberövad 20 dagar. Jag gick ner från 70 kg till 52, så när de släppte mig sade mitt barn till min exfru att jag såg ut som om jag kommit ut ut en kremeringsugn. Jag tänkte då att jag borde se till att gå upp lite i vikt innan jag besökte mina föräldrar.

Min mor oroar sig hela tiden, och hennes hälsa är inte bra. Hon har lidit mycket genom åren på grund av saker inom min fars familj, och på senare år för att jag har blivit gripen. Om jag kom hem till henne och såg avmagrad ut skulle hon inte klara av det.

Min far genomlevde många politiska kampanjer och förstår partiets principer. När partiet blir inträngt i ett hörn blir det galet och agerar utan några hämningar, sade han. Han sade att jag skulle ta hand om mig och försöka undvika att bli gripen, så att de inte skulle behöva oroa sig för mig.

Jag har verkligen inte tagit hand om mina föräldrar, min lillebror, mitt barn och min fru. Men under tiden som myndigheterna har skadat mig och min familj genom att frihetsberöva och misshandla mig så har jag, inser jag, byggt upp en tolerans för vissa saker. Min familj har också kommit att acceptera det jag gör, även om de fortfarande är oroade för min säkerhet.

Samhället behöver mig. Om det finns någon annan, dugligare person kan jag slappna av. Men jag tänker bara vila av egen fri vilja, inte för att jag tvingas till det. Jag har funnit värdet och meningen med livet i att arbeta för mänskliga rättigheter.

”Vi måste också börja förbereda material för en tid då rättvisa rättegångar är möjliga.”

– Tang Jitian

ET: Vad är det viktigaste på din dagordning just nu?

Tang: Den statliga censuren är för hård, och alldeles för många människor har svårt att få reda på sanningen. Så det är avgörande att sprida sanningen.

Vi måste sprida teknologin som låter folk ta sig över Kinas ”stora brandvägg”. När man väl tagit sig förbi brandväggen kan man skaffa konto på twitter och facebook och och börja kommunicera med andra. Folk kan förbli hjärntvättade i decennier, men efter att de i tio dagar, en månad eller ett år har lärt sig om vad som pågår i omvärlden så vågar jag hävda att de kommer att inse att de inte har förstått någonting alls.

Vi måste också börja förbereda material för en tid då rättvisa rättegångar är möjliga. Självklart måste vi fortfarande få resultat under tiden – folk måste uppmuntras steg för steg att bygga upp sitt självförtroende.

Men kampen handlar inte bara om att stoppa de där pseudodomstolarna från att fälla våra klienter, eller minska antalet fällande domar. Varje gång de där domarna, eller de grå eminenserna bakom dem, dömer en falungong-utövare, en politisk fånge eller en medborgarrättsaktivist och skriver en detaljerad dom, så förbereder de faktiskt dokumentationen till den framtida fällande domen mot dem själva.

Under tiden måste vi bereda marken för en miljö där rättvisa rättegångar är möjliga.